STIG IUUL, ALF Ross, JØRGEN TROLLE. Indledning til retsstudiet. Kbhvn 1956. Nyt Nordisk Forlag. Arnold Busck. 157 s. DKr. 18,00.

    Föranledda av den reformerade danska studieordningen för juridisk ämbetsexamen ha författarna gripit sig an med den högst lovvärda uppgiften att lämna en allmän introduktion till det juridiska studiet vid sidan av den kända grundläggande läroboken i civilrätt av MUNCH-PETERSEN. Den för de flesta nybörjare tämligen okända värld som rättslivet utgör öppnas här på ett fängslande och lättillgängligt sätt för de studerande. I raska drag skildras såväl rättsstudiets problem och egenart som också de grundläggande rättsliga företeelserna ur både rättsteoretisk, social och historisk synvinkel. Arbetet, som saknar direkt motsvarighet hos oss, kan med behållning studeras av svenska studenter och av allmänintresserade jurister över huvud taget.

I. A.

 

FRÅN PRAKTISKA RÄTTSLIVET 

 

    Om handläggning av bouppteckningsärenden vid Stockholms rådhusrätt
    Det har visat sig, att praxis beträffande åtskilliga detaljer i samband med inregistrering av bouppteckningar icke är lika vid alla domstolar. Då alltemellanåt förfrågningar framställas rörande Stockholms rådhusrätts praxis beträffande sådana frågor, kan kanske en redogörelse för rådhusrättens handläggning av bouppteckningsärenden i tekniskt avseende samt för rådhusrättens praxis, såvitt avser några vanligen förekommande spörsmål, vara av intresse, särskilt som domstolen enligt uppgift tar in omkring 30 % av all arvs- och kvarlåtenskapskatt i landet.
    Till en början kan beträffande handläggningen i tekniskt avseende påpekas, att några dödlistor icke längre förekomma, utan varje dödsfall rapporteras från vederbörande pastorsämbete på ett särskilt kort, ett s. k. dödkort. Dessa dödkort ordnas hos domstolen i alfabetisk ordning i särskilda lådor. På så sätt erhålles för varje år ett lätthanterligt register över dem som avlidit samma år. Å dödkorten antecknar pastorsämbetet den avlidnes namn, yrke, adress, födelse- och dödsdag samt mantalskrivningsort. Då så är möjligt anges närmaste dödsbodelägare. I förekommande fall antecknas även dödsort utom Stockholm samt utlännings nationalitet. Längs överkanten å dödkorten finnas de tolv månadernas namn tryckta och vid varje månadsnamn finnas hål för fastsättande av en ryttare. På nedre delen av dödkortets framsida göras på domstolens kansli behövliga anteckningar rörande bouppteckning och boutredningsman, och på baksidan antecknas eventuella testamentsbevakningar, arvskungörelser samt ärenden angående anstånd med skattebetal-

346 K. E. ROSÉNning och restitution av skatt. Genom ett system med olikfärgade ryttare kan kansliet sedan bevaka att erforderliga åtgärder vidtagas i tid. I en av statens organisationsnämnd i mars 1956 framlagd rapport över verkställd undersökning rörande administrativa verksamhetsformer vid de statliga domstolarna har föreslagits, att aviseringen av dödsfall till domstolarna skall ske på så sätt, att dessa från folkbokföringsmyndigheterna erhålla avtryckskort, som kunna sammanföras i ett register. Under förutsättning att dessa avtryckskort få i huvudsak samma utseende som de nu begagnade dödkorten, synas de kunna ersätta dödkorten.
    Då en bouppteckning ingives till rådhusrätten ägnas den en snabb förberedande granskning. Om det därvid visar sig att bouppteckningen synes kunna emottagas, föres den in i en särskild dagbok och får ett särskilt arbetsnummer, som med rött antecknas å rådhusrättens exemplar av bouppteckningen. Efter expeditionstidens slut granskas beträffande samtliga under dagen inkomna bouppteckningar att dödkort inkommit och att den avlidne varit mantalsskriven i Stockholm. Om dödkort ej hunnit inkomma, upplägges ett provisoriskt dylikt på gult papper. Gula dödkort uppläggas även för sådana personer, huvudsakligen utlänningar, beträffande vilka dödkort ej inkomma från svenskt pastorsämbete. I många fall kan tveksamhet råda huruvida Stockholms rådhusrätt eller annan domstol är rätt forum. Beträffande sådana forumfrågor finnes en uppsats av MALMSTRÖM i SvJT 1955 s. 577 ff. Tyvärr förekommer fortfarande då och då, att andra domstolar förordna boutredningsmän i dödsbon efter personer, som haft känt hemvist utom riket.
    För närvarande arbetar bouppteckningsavdelningen på tre rotlar. De inkomna bouppteckningarna samlas veckovis på varje rotel och granskas sedan så snart sig göra låter av icke rättsbildad personal, som kontrollräknar bouppteckningarna och skriver koncept till stämpelprotokoll. I enklare fall utgöres detta koncept endast av några små anteckningar å rådhusrättens exemplar av bouppteckningen; i mera invecklade fall göres ett blyertskoncept på samma sorts blankett, som sedan användes för själva protokollet. Dessa blanketter utgöras av sådana »stegar», som numera användas av de flesta underdomstolar. I kolumn 2 i »stegen» införas ej blott uppgifter om den avlidne och de skattskyldiga utan även alla sådana domstolens överväganden och beslut i registreringsärendet som ej framgå av övriga kolumner. Nya blanketter för sådana »stegar» ha föreslagits av organisationsnämnden. De torde emellertid inte medföra någon principiell ändring i förfarandet. Protokollen skrivas i allmänhet mycket kortfattat och upptaga i det enskilda fallet ej fler uppgifter än som erfordras för bedömande av skattefrågan. Detta sätt att med användande av »stegar» uppsätta protokoll medför givetvis en stor arbetsbesparing i förhållande till användande av sådana omständliga protokoll i bouppteckningsärenden, som förvånansvärt nog fortfarande förekomma i åtskilliga domstolar.
    Sedan konceptet satts upp och eventuellt erforderliga kompletteringar inkommit, justeras konceptet av vederbörande assessor. Därvid händer det ofta, att rådhusrätten finner boets behållning böra uppskattas till annat belopp än det i bouppteckningen angivna. Det kan bero

OM HANDLÄGGNING AV BOUPPTECKNINGSÄRENDEN 347på felräkning i bouppteckningen eller på att arvsskatteförordningens värderingsregler icke iakttagits av bouppteckningsförrättarna. I sådana fall inregistreras bouppteckningen i befintligt skick, men avvikelsen antecknas i protokollet, och bredvid inregistreringsstämpeln sättes på bouppteckningen en annan stämpel, innehållande orden: »Behållning enligt rådhusrättens protokoll..... kronor..... öre.» Efter justeringen utskrives protokollet i två exemplar, varav ett för renovation.
    Beträffande värderingen av tillgångarna i ett bo — varom dåvarande assessorn vid rådhusrätten G.-E. SUNDSTRÖM skrivit en uppsats i SvJT 1946 s. 481 ff — kan här anmärkas följande. Om det är fråga om ett mindre bo godtar rådhusrätten en klumpsumma för »Möbler till ett (eller två) rum och kök». Gäller det däremot ett större bo fordras närmare specifikation. Finnas konstverk eller smycken av ej alltför obetydligt värde fordras intyg från sakkunnig värderingsman, såvida inte de i bouppteckningen angivna värderingsmännen kunna anses ha tillräcklig sakkunskap. Motsvarande gäller beträffande bilar och båtar. Föremål av äkta silver, som icke kunna anses ha särskilt antikvärde, beräknas av rådhusrätten ha ett värde av 12 öre för gram. Även beträffande guldföremål förekommer, att värdet beräknas efter vikt. Om den avlidne drivit rörelse, fordras att inventering skett vid dödsfallet eller högst någon månad före eller efter detsamma. Hur stor nedskrivning av lagret som kan godkännas får bedömas från fall till fall och med anlitande av erforderlig sakkunskap. Goodwillvärde betraktas ej som tillgång. Beträffande bostadsrättslägenheter fordras intyg angående värdet av den avlidnes andel i vederbörande förenings behållna förmögenhet. Besked från banker angående storleken å innestående medel erfordras ej. Enär rådhusrätten fortlöpande erhåller den officiella kurslistan från Stockholms fondbörs, krävs ej heller bankintyg beträffande börsnoterade aktier. I de icke så sällsynta fall, då det av bouppteckningen framgår, att efterlevande make innehar livförsäkring med visst återköpsvärde, vilket bort inräknas i giftorättsgodset, fordras i regel bevis om detta värde, varefter i protokollet antecknas, att rådhusrätten uppskattar behållningen till ett belopp, som ökats med nämnda värde.
    För värdering av tomträtt har rådhusrätten tidigare krävt bevis angående det taxerade byggnadsvärdet. Emellertid har Högsta domstolen i ett antal mål, vari beslut givits den 5 april 1957, prövat frågor angående värdering av tomträtt. I dessa fall hade skattskyldighet inträtt något av åren 1951 eller 1952. Det då gällande taxeringsvärdet lades ej till grund för beskattningen. Däremot togs hänsyn till det byggnadsvärde, som fastställts vid den allmänna fastighetstaxeringen år 1952, till åberopad sakkunnigvärdering samt till uppgifter angående köpesumma vid försäljning av tomträtten efter dödsfallet. Värdet av nyttjanderätten till tomtmarken ansågs i dessa fall icke kunna lämnas åsido. De värden, vartill Högsta domstolen kommit, överstiga i de flesta fallen summan av byggnadsvärdet och markvärdet enligt 1952 års allmänna fastighetstaxering. Med hänsyn härtill fordrar rådhusrätten numera, då det gäller tomträtt, värdering genom sakkunnig. Kostnaden för värderingen får avdragas såsom bouppteckningskostnad.
    Då ett dödsbo efter en tomträttshavare, som ju innehaft en fastighet

348 K. E. ROSÉNallenast med nyttjanderätt, sålunda vid bestämmande av kvarlåtenskapsskatt och arvsskatt kommer i sämre läge än ett dödsbo, vari ingår en likvärdig fastighet, som innehafts med full äganderätt, synas mig starka skäl tala för en ändring av arvsskatteförordningens värderingsregler beträffande tomträtt till närmare överensstämmelse med reglerna om värdering av fast egendom.
    Frågor om vilka skulder som äro avdragsgilla uppkomma ofta. Beträffande kostnader för sorgkläder är praxis att avdrag medgives för kostnader för dylika kläder åt efterlevande make samt åt barn och trotjänare, som för sin försörjning varit beroende av den avlidne. Avdrag medges för de verkliga kostnaderna för sådana kläder, som måste anses vara sorgkläder, men någon specifikation begäres i regel ej. I olikhet mot rådhusrätten medgiva vissa andra domstolar härvidlag ett schematiskt belopp för varje dödsbodelägare.
    Ofta yrkas avdrag för »rengöring av lägenheten» och »bortforsling av bohaget». Avdrag för dessa skulder, uppkomna efter dödsfallet, brukar i princip icke beviljas.
    Avdrag för ogulden hyra för ett kvartal efter dödsfallet godkännas i allmänhet.
    Influtna förskottshyror bruka ej få upptagas som skuld. Se härom BECKMANS rättsfallsöversikt i SvJT 1956 s. 307. Denna översikt behandlar flera andra frågor av intresse i detta sammanhang.
    Om upptagna skatteskulder uppgå till ej alltför obetydliga belopp infordras utredning för att domstolen skall kunna bedöma huruvida dessa skatteskulder skola anses avdragsgilla. Särskilt i sådana fall, då behållningen i dödsboet överstiger 50 000 kr. och förmögenhetskatt därför kan tänkas ingå bland skatteskulderna, kan en sålunda infordrad utredning avsevärt höja boets behållning. I ett sådant fall har jag t. ex. genom anteckning i protokollet ersatt en skatteskuld å omkring 2 000 kr. med en fordran å återbetalning av omkring 4 000 kr., avseende för mycket inbetald preliminär skatt. I detta sammanhang kan hänvisas till SvJT 1956 rf s. 29 och där angiven litteratur, särskilt BRATTS uppsats. Ofta händer det, att avdrag yrkas för ogulden preliminär skatt avseende dödsåret och att debetsedel å dylik skatt inlämnas för att styrka skulden. Om det i sådana fall är fråga om ett relativt litet bo, där frågan om skatteskuldens storlek icke alls eller blott obetydligt inverkar på arvsskattens storlek, brukar jag för min del för att förenkla förfarandet — därest dödsboet icke begär att få inkomma med skatteutredning — medgiva ett schematiskt avdrag motsvarande vad som inbetalats på den uppbördstermin, som infallit närmast efter dödsfallet. Detta under förutsättning att avdraget icke uppgår till för högt belopp och att skuldens storlek icke motsäges av vad som kan utläsas av bouppteckningens uppgifter angående boets tillgångar m. m. Om dödsfallet inträffat under senare halvåret och aktier ingå i boets behållning, ger detta stöd åt antagandet om förekomsten av en skatteskuld. Det schematiska förfarandet kan givetvis icke användas, om det finns anledning räkna med, att skatteskulden bör ersättas av en fordran å återbetalning av skatt.
    Ofta frågas om rådhusrätten beträffande större bon medgiver ett belopp, motsvarande viss procent av behållningen, såsom avdragsgill

OM HANDLÄGGNING AV BOUPPTECKNINGSÄRENDEN 349bouppteckningskostnad. Någon sådan procentsats tillämpas ej, utan bouppteckningskostnaden får bedömas särskilt i varje fall, och om den uppgår till anmärkningsvärt högt belopp, t. ex. några tusen kronor, fordras i regel specifikation eller motivering. Beträffande begravningskostnader krävas i regel icke specifikationer eller verifikationer. Äro kostnaderna upptagna till över 2 000 kr., kan emellertid en kontroll behövas för att utröna om kostnader för vård och underhåll av graven ingå.
    Det kan här anmärkas, att inom advokatfiskalsämbetet vid Svea hovrätt nyligen upprättats en värdefull rättsfallsöversikt, försedd med litteraturhänvisningar. översikten har stencilerats.
    De vid rådhusrätten använda tryckta formulären till enklare bouppteckningar innehålla en så lydande försäkran av bouppgivaren: »Sådant förvärv som avses i 19 § K. F. om arvsskatt och gåvoskatt har ej förekommit. Att förestående uppgifter äro i allo riktiga, att icke något är med vilja och vetskap utelämnat samt att boskillnad, äktenskapsförord, testamente eller försäkring, till vilken förmånstagare insatts, icke föreligger intygar under edlig förpliktelse:» Det har ansetts värdefullt att ha med uppgifterna angående äktenskapsförord, boskillnad, testamenten och försäkringar, även om det ibland händer, att vederbörande glömmer att vidtaga erforderliga strykningar. Vad som menas med tidigare förvärv enligt 19 § arvsskatteförordningen torde väl för många bouppgivare vara något dunkelt, och detta är väl orsaken till att flera domstolar fordra en utförligare försäkran. Rådhusrätten nöjer sig emellertid med en försäkran, som är formellt riktig. I vissa fall försäkras, att något »sådant förvärv från den avlidne, som avses i 19 § etc.» Då fordrar rådhusrätten i regel, att orden »från den avlidne» strykas.
    Arvsskattedeklarationernas antal har i hög grad ökats under senare år, varför särskilda formulär utarbetats. Angående sådana deklarationer hänvisas till min uppsats i SvJT 1955 s. 507 ff. Då framskjutna förvärv förekomma, brukar jag numera på det meddelande om ogulden skatt, som utsändes enligt KK d. 6 febr. 1948, nr 101, anteckna, att rådhusrätten icke upptagit samtliga förvärv till beskattning.
    Beträffande mål angående bouppteckningsed, vilka mål förekomma relativt sparsamt och endast i undantagsfall medföra några större ändringar av uppgifterna till bouppteckningen, är rådhusrätten så restriktiv som möjligt beträffande arten av de frågor, som få framställas. För att förhindra att parterna utvidga målet till att få karaktären av en ingående boutredning tillåter rådhusrätten nämligen i regel endast frågor angående boets ställning vid dödsfallet. Bestämmelserna i 3 kap. 5 § tredje st. boutredningslagen om laglottsberättigad dödsbodelägares rätt att erhålla uppgifter om arvsförskott och gåvor kunna dock medföra, att även frågor angående transaktioner, som skett före dödsfallet, måste tagas upp. Att rådhusrätten ex officio förelägger någon att avlägga bouppteckningsed är mycket sällsynt men har förekommit.
    När det gäller förordnande av boutredningsman brukar rådhusrätten fordra lämplighetsintyg beträffande den föreslagne, om denne icke är advokat, biträdande jurist hos advokat eller innehavare av sådan tjänst eller ställning att han måste antagas vara lämplig. I tvistiga fall, då två

350 OM HANDLÄGGNING AV BOUPPTECKNINGSÄRENDENolika kandidater föreslagits, förekommer ofta, att rådhusrätten förordnar en utomstående person att vara boutredningsman.
    Åtskilliga ytterligare frågor skulle givetvis kunna upptagas i detta sammanhang, men jag har inskränkt mig till sådana frågor, som kunna tänkas ha ett mera allmänt praktiskt intresse.

K. E. Rosén