Översyn av allmänna hyreslagen. För att verkställa översyn av allmänna hyreslagen har justitieministern, statsrådet Zetterberg, tillkallat särskilda sakkunniga (jfr nedan s. 365).
    I direktiven för utredningen erinrar justitieministern om att vittgående ändringar inträtt på hyresmarknaden efter det att allmänna hyreslagen — d. v. s. 3 kap. i 1907 års lag om nyttjanderätt till fast egendom — genom 1939 års lagstiftning fick sin nuvarande lydelse. Den bostadsbrist, som satte in under det andra världskriget, nödvändiggjorde en särskild kristidslagstiftning, hyresregleringslagen, vilken i olika hänseenden har ingripit i rättsförhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst och som delvis har trätt i stället för allmänna hyreslagens bestämmelser. I enlighet med statsmakternas under

FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET 359fjolåret fattade beslut skall hyresregleringslagen nu successivt bringas att upphöra. Även om detta icke sker annat än där en betydande förbättring inträtt på hyresmarknaden, är det uppenbart att förhållandena efter hyresregleringens upphörande kommer att avvika från dem som rådde före världskriget. Det finns därför, uttalar justitieministern, anledning göra en översyn av allmänna hyreslagen och därmed sammanhängande bestämmelser.
    Utredningens huvuduppgift är att utarbeta bestämmelser om besittningsskydd för hyresgäst, avsedda att upptagas i den allmänna hyreslagen. Härom anföres i direktiven:

    Allmänna hyreslagen tillgodoser endast i mycket begränsad utsträckning hyresgästens intresse att kvarsitta i den förhyrda lägenheten även efter den avtalade hyrestidens utgång. De regler, som i sådant hänseende uppställts om skadeståndsskyldighet för hyresvärd i händelse av ogrundad uppsägning m. m., innefattar endast ett ofullständigt skydd för hyresgästen och kan icke anses tillfyllest. Under den tid hyresregleringslagen har gällt, har emellertid hyresgäst kunnat efter framställning till hyresnämnd få en uppsägning förklarad ogiltig, om den ansetts strida mot god sed i hyresförhållanden eller eljest varit obillig. Hyresgästen har härigenom ägt skydd för sin besittningsrätt. Det framstår som en viktig social angelägenhet att införa effektiva lagbestämmelser som bereder hyresgästen ett motsvarande skydd även efter hyresregleringens avveckling. Den provisoriska lagstiftning som antogs av 1956 års riksdag hade till syfte att åstadkomma ett sådant skydd för hyresgästen. Vid utredningen bör definitiva bestämmelser om sådant besittningsskydd utarbetas och infogas i allmänna hyreslagen. Den provisoriska lagen torde härvid få tjäna som utgångspunkt. Dess bärande princip, att en i lag reglerad rätt att kvarbo skall tillförsäkras hyresgästen, innefattar enligt min mening ett framsteg och bör icke frångås. Lagens bestämmelser bör emellertid överses i belysning av de erfarenheter, som kan vinnas vid bestämmelsernas tillämpning.

    Justitieministern framhåller vidare, att upptagandet av nya regler om besittningsskydd i allmänna hyreslagen torde komma att draga med sig vissa följdändringar. Om en kvarboenderätt införes, bör de nuvarande bestämmelserna om skadeståndsskyldighet för hyresvärd i händelse av ogrundad uppsägning m. m. omprövas. Ett annat problem, som vid kvarboenderätt får ökad aktualitet men som under alla förhållanden måste uppmärksammas, är vilka regler som bör gälla i fråga om rätt för hyresgäst eller dennes dödsbo att sätta annan i sitt ställe. Frågan har särskild betydelse för rörelseidkare, som önskar överlåta den förhyrda lokalen i samband med rörelsen. Även andra följdändringar kan komma att visa sig erforderliga.
    Slutligen framhåller justitieministern, att under hyresregleringens hittillsvarande giltighetstid har hos hyresnämnder och hos statens hyresråd samlats en omfattande erfarenhet av förhållandena på hyresmarknaden även i sådana hänseenden som icke omedelbart sammanhänger med bostadsbristen. Denna erfarenhet bör utnyttjas för att belysa frågan om den permanenta hyreslagstiftningens utformning.

S. R.