GUNNAR BÖÖS. Sjöarbetstidslagen. Andra upplagan. Sthm 1957. Lundgrens Söners boktr. 180 s. Kr. 12,50.

    Kommerserådet Böös' framförallt inom sjöfartskretsar välkända kommentar till 1948 års sjöarbetstidslag har utkommit i en ny upplaga. Förklaringarna till lagtexten äro i stort sett oförändrade i förhållande till första upplagan, men den till kommentaren hörande samlingen av råd och upplysningar har kompletterats med ett urval av dem som lämnats efter år 1948.

A. L.

 

TH. THORSTEINSSON. Fra fremmede retssale. Femte samling. Kbhvn 1957. Munksgaard. 231 s. Dkr. 18,75.

    I förordet till denna sin femte samling av brottsmålsbekrivningar och betraktelser över processuella förhållanden i skilda länder — utom Danmark — (se senast SvJT 1955 s. 338) hänvisar højesteretssagfører THORSTEN THORSTEINSSON till den enligt hans mening olyckliga bristen hos dansk processordning, nämligen att partsutsagor och vittnesmål icke upptecknas. Endast med fullständiga referat av allt som förekommit vid rättegången kan — enligt vad han vill göra gällande — allmänna opinionen utöva sin kontroll över domstolarna och domarnas auktoritet erhålla ett fast underlag. Man kan, erinrar han, granska målet mot Jeanne d'Arc men icke den process som utspelades i landsretten igår.
    För att styrka riktigheten av sin uppfattning kunde förf. knappast valt ett bättre exempel än det referat av Jeanne d'Arc-målet som utgör ett fängslande bidrag i samlingen. Ett monument över Jungfrun, det skönaste hon kunde få, har processen blivit kallad. Men den utgör också ett monument över tiden, ett trångt och mörkt tidigt 1400-tal. Anklagelsen löd på kätteri på grund av uppenbarelserna. Ehuru utgången var given på förhand, genomfördes processen med stor omsorg. Och i det bestämda syftet att inför eftervärlden rentvå kyrkan från misstanken att ha fört den 19-åriga flickan ohörd till bålet i Rouen den 30 maj 1431 återgavs hela förfarandet av skickliga protokollförare, på franska av hänsyn till den åtalade. Det fanns icke utrymme för försvarare eller vittnen i den kanoniska processen. Liksom i senare tiders dramer om Jungfrun stod hon ensam inför sina domare. Förhörstekniken var effektiv i kätterimålen, men hennes personlighets makt och hennes mod lyser i genomi svaren.
    Detta gripande vittnesbörd om en för den nutida människan ofattbar tro på himmel och helvete, synd och nåd, har återgivits och tolkats av förf. på ett sätt som är ämnet värdigt. Det intar givetvis en särställning i denna, liksom de tidigare samlingarna, intresseväckande volym.
    I en uppsats anlägges synpunkter på senare tids forskningar rörande Dreyfusaffären, för vilken en ingående redogörelse lämnats i fjärde samlingen. Psykolo-

LITTERATURNOTISER 641giska aspekter på målet har anlagts bl. a. av prof. Guy CHAPMAN i ett 1955 på engelska utgivet arbete (se SvJT 1955 s. 637). Chapmans utredning, som i huvudsak går ut på att det ideologiska inflytandet på processen och dess utgång i verkligheten var mindre än tidigare antagits, kritiseras emellertid av förf. Ett kort avsnitt ägnas Evans-Christie-affären, vars makabra och olustiga detaljer nära nog bortskymmer den fruktansvärda slutsats beträffande affärens utgång som synes ligga nära till hands. Bland övriga bidrag kan nämnas en ingående redogörelse för processen 1953 mot USA:s ledande atomfysiker, Dr. J. Oppenheimer. Huvudanklagelsen mot denne utmynnade i något, som det skulle visa sig, så svårbevisbart som »bristande entusiasm» för framställning av väte-bomben.

S. F.