Akademien för internationell rätt i Haag anordnar under tiden 15 juli—10 aug. 1957 sedvanliga föreläsningar och seminarier över olika ämnen inom folkrätten och den internationella privaträtten. Föreläsningarna hållas på engelska och franska. Kursen är avgiftsfri. Akademien förfogar över ett antal stipendier. Ansökan om tillstånd att deltaga skall insändas till The Secretariat, Peace Palace, Room 50, Haag. Närmare upplysningar kan erhållas genom Utrikesdepartementets rättsavdelning eller SvJT:s red.
    I 1956 års föreläsningar (jfr SvJT 1956 s. 208) deltogo 377 studenter och jurister från tillhopa 50 länder, däribland 6 från Sverige.

S. R.

 

    The European Consultative Group on the Prevention of Crime andthe Treatment of Offenders, vilken sammanslutning fungerar som ett rådgivande expertorgan för FN:s socialdepartement, närmast dess sektion för »Social Defence» (kriminalpolitiska sektionen), sammanträdde för tredje gången i Genève d. 13—23 aug. 1956. Representerade var de nordiska länderna, västmakterna, inklusive Tyskland och Österrike, samt Turkiet och Israel. De båda sistnämnda länderna borde egentligen deltaga i den regionala grupp som huvudsakligen bildas av »Nära Österns» arabstater men har av politiska skäl införlivats med Europagruppen. Ytterligare finns en Fjärran Österngrupp samt en grupp bildad av de latinamerikanska länderna. USA deltar med observatörer i de europeiska och latinamerikanska grupperna. I presidenten Schlyters frånvaro tjänstgjorde byråchefen Torsten Eriksson som svensk delegat med fångvårdsdirektörerna Fritz Serenander och Gunnar Thurén som experter. Den engelske fångvårdschefen Sir Lionel Fox valdes till ordförande och FN sekretariatet representerades av professor Manuel Lopez-Rey, den kriminalpolitiska sektionens chef. Vidare deltog representanter för World Health Organisation, International Labor Organisation, Europarådet och ett antal av FN inbjudna internationella organisationer.
    På dagordningen stod tre frågor, behandlingen av vanebrottslingar, av abnorma brottslingar och av de »unga vuxna» brottslingarna, dvs. vår 18—21-årsgrupp. I materialet ingick en omfattande redogörelse (på engelska och franska) författad av presidenten Schlyter om utvecklingen i Sverige beträffande de äldre ungdomsgruppernas kriminalpolitiska behandling, jämväl innehållande huvudlinjerna av strafflagberedningens förslag till skyddslag. Man nådde fram till provisoriska resolutioner i de båda första frågorna, medan den tredje frågan endast blev ofullständigt behandlad. Ett expertmöte i Strasbourg 1957 avses skola ytterligare bearbeta materialet.

T. E.