Ett förslag om värdestegringshypotek. Markvärdeutredningen slutförde i oktober månad förra året sitt arbete genom att avgiva ett betänkande om indragning av oförtjänt jordvärdestegring (SOU 1957:43). Betänkandet innehåller tre olika förslag till frågans lösning. Endast ett av förslagen, det s. k. förslag 1, föreligger i utarbetat skick med motiv och lagtext.
    Bakom förslag 1 stå utredningens ordförande, häradshövdingen Einar Anderberg, och förste byråingenjören Hans Lantz. Enligt detta förslag skall det allmänna framför fastighetsägaren få tillgodogöra sig den jordvärdestegring,som icke uppkommit genom insats av kapital eller arbete från fastighetsägarens sida och som ej heller föranletts av penningvärdeförsämring. Den värdestegring, som förslaget betecknar som indragningsgill, d. v. s. oförtjänt, skall till lika fördelning helt indragas till stat och kommun. För indragningen skall fastighet — utom jordbruks- och skogsfastighet på rena landsbygden —kunna beläggas med ett s. k. värdestegringshypotek. Indragningen av den oförtjänta värdestegringen skall ske genom att fastighetsägaren erlägger en årlig ränta på hypoteket och erhåller möjlighet att infria detta genom frivillig kapitalinbetalning. Systemet med värdestegringshypotek har kombinerats med vidgad möjlighet till expropriation för upplåtelse med tomträtt.
    Om förslag 2 ha borgarrådet Joakim Garpe och riksdagsmannen Eric Holmqvist förenat sig. Enligt detta förslag bör oförtjänt jordvärdestegring indragas till det allmänna, där den är markant och gripbar. I förslaget framhäves tomträttens fördelar, när det gäller att ordna modern stadsbebyggelse och därför sättes tomträttsexpropriationen främst såsom metod för indragning av oförtjänt jordvärdestegring. Fortsatt utredning förordas, varvid målsättningen bör vara att värdestegringsindragningen inriktas på markens men icke byggnadernas värdeökning. Värdestegringsindragningen bör ske genom en skatt på den oförtjänta jordvärdestegringen, d. v. s. sådan förmögenhetsökning, som ej motsvaras av lika stort sparande.
    I förslag 3 redovisa återstående tre ledamöter — docenten Erik Anners, riksdagsmannen Gustav Boija och talmannen Gunnar Lodenius — sin ståndpunkt. Enligt detta förslag bör såsom i verklig mening oförtjänt värdestegring endast betecknas sådan jordvärdestegring som är en följd av offentliginvestering. Om en fastighetsägare sålunda genom andras insats av kapital och arbete i anläggningar av särskilda slag tillföres värdestegring å sin fastighet, bör fastighetsägaren i vissa fall deltaga i anläggningskostnaderna. Detta bör ske i form av bidrag till den kommun, som utfört anlägningen. I förslaget förordas också att vissa ändringar i expropriationslagen övervägasvid förnyad utredning. Den avgörande tidpunkten för fastighetsvärderingenvid expropriation bör sålunda förläggas till en tidigare tidpunkt än den somf. n. gäller. Tänkbart är också att införa en rätt till expropriation för upplåtelse med tomträtt, som avser enbart marken inom tätbebyggt område ochsom således ej inbegriper byggnaderna.

B. Hj.

 

8—583004. Svensk Juristtidning 1958