JO:s ämbetsberättelse. I ämbetsberättelsen till 1958 års riksdag uttalar JO, att han i enlighet med önskemål från riksdagen under de sista åreninriktat sin verksamhet på förvaltningen i väsentligt större utsträckning än tidigare. Med hänsyn till det betydande antal ärenden av detta slag som numera förekommer vid ämbetet, har det ansetts lämpligt att, för vinnande av större överskådlighet, uppdela ämbetsberättelsens redogörelse för avgjorda ärenden på två avdelningar, den ena avseende ärenden rörande domstols-, åklagar- och exekutionsväsendet även som fångvården samt den andra avseende ärenden rörande de administrativa myndigheterna. Trots att antalet under år 1957 avgjorda ärenden är icke oväsentligt större än under tidigare år, har antalet till 1958 balanserade ärenden stigit jämfört med föregående årsskifte. Bland orsakerna härtill nämner JO, att antalet klagomålstigit betydligt och de ärenden som upptagits på JO:s initiativ kraftigt ökat.
Bland de ärenden som redovisas i ämbetsberättelsen kan nämnas frågor om ändring av dom, om meddelande av villkorlig dom vid bötesförvandling, om annonsering av domstolskungörelser i ortstidning, om särskild inskrivningsdomares förordnande till rättens ombudsman i konkurs (sådant förordnande bör enligt JO ej förekomma), om ersättning till av domstol enligt RB 42:17 förordnad medlare för åstadkommande av förlikning mellan parter i rättegång, om erinran under förundersökning för brott om påföljden vid lämnande av oriktiga uppgifter vid vittnesförhör samt om avvisande av ansökan om betalningsföreläggande och kostnadsersättning åt gäldenären. I ett ärende angående frågan huruvida en häktad bör hållas fängslad under rättegångsförhandling uttalar JO att så ej bör ske, såvida detta icke är oundgängligen påkallat av säkerhetsskäl. Det torde enligt JO i princip få ankomma på domstolen att bestämma om häktad eller den som eljest är berövad sin frihet skall hållas fängslad. JO har vidare i ett ärende funnit att åberopande av intyg som bevismedel i rättegång icke står i strid med stadgandet i RB 35: 14.
I årsberättelsen redovisar JO en undersökning rörande åklagarnas och domstolarnas tillämpning av lagstiftningen om trafiknykterhet, vilken anknyter till JO:s skrivelse den 28 maj 1956 (jfr SvJT 1956 s. 598), samt enframställning till Konungen angående bättre tillgodoseende av skyddskonsulents behov av kännedom om den, som dömts villkorligt med övervakningutan att personundersökning ägt rum, m. m.
C. H.
MO:s ämbetsberättelse. Bland de ärenden som redovisas i ämbetsberättelsen 1958 gäller ett frågan, huruvida vid ådömande av straff för undanhållande eller rymning i frånvarotiden skall inräknas tid varunder den tilltalade på grund av beviljad ledighet eller gällande fritidsbestämmelser ägt vara borta från sitt förband. Enligt MO:s mening borde rymningen icke anses omfatta denna tid. MO har även i skrivelse till Konungen, vilken redovisas i