Fråga om vänsterregelns tillämplighet
    Det förekommer icke så sällan i bilmål att förare lägges till last »bristande uppmärksamhet», vilken sedan i domslutet föranleder ansvar för vårdslöshet i trafik. 1 § trafikbrottslagen straffbelägger emellertid icke så vitt jag förstår bristande uppmärksamhet i och för sig utan den ovarsamma körning, som i visst fall kan bli en följd därav, såsom för hög hastighet, otillåten omkörning, underlåtenhet att bromsa in och stanna, att avge signal, hålla till vänster vid möte o. s. v. (Jfr ordet »felhandlingar» i nya betänkandet om Trafiksäkerhet SOU1957: 18 s. 63 o. 88.) Ett vanligt fall av ovarsam körning, som föranleder kollision och beror på bristande uppmärksamhet hos förare, är åsidosättande av vänsterregeln, då föraren kör över vägkorsning ehuru han bort stanna och släppa fram från vänster kommande fordon.
    I ett nyligen inom Svea hovrätt handlagt dylikt fall gjordes gällande av den som åsidosatt vänsterregeln att han icke före infarten i gatukorsning sett det från vänster kommande fordonet. Han fälldes av underrätten endast för »bristande uppmärksamhet»; brott mot vänsterregeln konstaterades ej och 48 § 2 mom. vägtrafikförordningen citerades icke. I vad mån ovarsam körning förekommit klarlades icke otvetydigt i domskälen, lika litet som i rättsfallet om vänsterregeln i SvJT 1954 rf. s. 21. (Jfr i detta avseende SvJT 1957 rf. s. 63 med rättelse s.75 samt NJA 1955 s. 26.) Det är möjligt att domstolen följt den mening, som uttalats av en hovrätt i 1954 års rättsfall, att vänsterregeln icke skulle vara tillämplig då bilförare som kört över vägkorsning icke förrän vid kollision iakttagit det från vänster kommande fordonet. Detta rättsfall har i viss mån kritiserats av TORD MELIN i SvJT 1955 s. 417. För min del vill jag emellertid gå ett steg längre än Melin och av skäl som framgår av det sagda — främst därför att det borde vara ovarsam körning och ej ouppmärksamhet som straffbelägges — hävda en annan uppfattning än hovrätten i rättsfallet, nämligen att brott mot vänsterregeln skall bedömas helt objektivt och kunna föreligga, oavsett om den från höger kommande föraren uppmärksammat eller icke förrän vid kollision sett fordonet från vänster. Eljest skulle en mot vänsterregeln objektivt felande förare kunna försätta den ur kraft med blotta påståendet att han ej sett det andra fordonet.

T. Boye