Juristernas fackliga verksamhet. Sveriges juristförbund har lagt fram sin verksamhetsberättelse för år 1957. I berättelsen förklaras inledningsvis, att den tendens till förbättring av arbetsmarknadsläget för juristerna, som kunde konstateras under 1956, har fortsatt. För de mera välmeriterade juristerna kan läget sägas ha varit gynnsamt. Förbättringen beror huvudsakligen på att efterfrågan på juridisk arbetskraft ökat under året medan antalet avlagda examina minskat, närmare bestämt från 207 år 1956 till 179 år 1957. Vad beträffar utsikterna för framtiden anföres, att de pågående rationaliseringssträvandena inom framför allt den statliga förvaltningen kan väntas medföra en relativ nedgång i efterfrågan inom denna sektor. Av berättelsen framgår vidare, att tillströmningen av juris studerande till de juridiska fakulteterna ökat från 275 år 1956 till 418 år 1957, något som på lång sikt måste antagas medföra ökad tillgång på juridisk arbetskraft och därmed risk för ett mera pressat arbetsmarknadsläge.
    Löne- och inkomstnivån för tjänstemän har, sedan staten och kommunerna träffat avtal med organisationerna om övergång till ett nytt löneplanssystem, stigit med genomsnittligen 7 %. För högre tjänstemän var ökningen i allmänhet större. Statstjänstemännens löneökning neutraliserades delvis genom bortfall av vikariatsförmåner. Såsom kompensation för penningvärde försämring och såsom andel i standardökning fick tjänstemännen, enligt avtal med giltighet för 1957 och 1958, 2 % för år 1957 och ytterligare 3 % för år 1958. Lönetillägget för 1957 har emellertid mer än konsumerats av prisstegringar. Konsumtionsprisindex steg nämligen under året med 4,2 %.
    Den stora händelsen på det fackliga området var för juristförbundet liksom för övriga Saco-organisationer konflikten med kommunernas förhandlingsorganisation, Svenska stadsförbundet. Denna strid innebar, att den ständigt upprepade konfliktsituationen mellan Saco samt stadsförbundet, vilken kommit klarast till synes i motsättningarna beträffande den s. k. indragningsklausulen, d. v. s. stadsförbundets anspråk på att som konfliktåtgärd draga in utgående lönetillägg, utlöstes i en ganska omfattande facklig strid. Juristförbundet deltog aktivt i striden, vilken från arbetstagarsidan medförde blockad av 10 städer och sedermera kollektiva uppsägningar i 6 av dessa städer. Resultatet av striden blev, som alltid i dylika fall, en kompromiss. För Saco:s del blev striden lyckosam — i varje fall på det sättet att press och allmänhet intog en ovanligt positiv hållning till organisationen. Man kan säga att striden betydde ett definitivt genombrott för Saco och ett erkännande, att denna organisation har sin givna plats såsom en av de stora organisationerna på arbetsmarknaden. Denna innebörd av striden framträdde än klarare då senare under året de tidigare spända relationerna till konkurrentorganisationen TCO undergick en påtaglig förändring till det bättre. Därmed har också förutsättningarna för framtida goda och fredliga relationer mellan Saco samt stadsförbundet på ett avgörande sätt förbättrats. De 220 000 kr., som konflikten kostade juristförbundet, är säkert en mycket räntabel investering.
    Liksom tidigare år har juristförbundet, i den mån de fackliga uppgifternalämnat utrymme därför, ägnat uppmärksamhet åt rent ideella yrkes- och ut

NOTISER 259bildningsfrågor. Sålunda avgav förbundet, liksom förr om åren, ett antal remissyttranden, varjämte förbundet anordnade eller deltog i anordnandet av diskussioner m. m. Vidare anordnades bl. a. en sammankomst för vetenskapande och praktiserande jurister i form av ett seminarium, varvid behandlades »Problem i den högsta instansen». Professor P-O. Ekelöf och hovrättsrådet P.-E. Fvrst var inledare. Bland deltagarna märktes justitieråden Hj. Karlgren och S. Romanus, borgmästare Y. Kristensson och häradshövding E. Alexanderson.
    Vad angår omfattningen av juristförbundets verksamhet må nämnas, att förbundet vid utgången av år 1957 hade 5 045 medlemmar, vilket innebär en nettoökning under året med 137 medlemmar. Såsom anställda tjänstgjorde på förbundets kansli i egenskap av chefstjänstemän och förhandlare m. m. direktör Styrbjörn von Feilitzen, ombudsman Ingvar Thege och sekreterare Gunnar Lundberg samt vidare en kamrer och sex kanslibiträden. Balansräkningen tar upp aktiva och passiva om något över 900 000 kr. Vinst- och förlusträkningen slutar på drygt 600 000 kr. Stödfondens belopp var vid åretsslut uppe i mer än 550 000 kr.
    Till de senast anförda uppgifterna kan, för översiktlighetens och jämförelsens skull, lämpligen läggas vissa uppgifter rörande det fackliga organiserandet av juristerna i våra nordiska grannländer Danmark, Finland och Norge. I alla tre länderna finnes juristförbund. Förbundet i Norge bildades redan 1938 men synes ännu icke ha funnit sin slutgiltiga form. Det har icke, såsom avsikten varit, kommit att bli gemensam facklig plattform för Norges jurister. Finlands juristförbund kom till 1944 såsom en samorganisation för ett antal bestående finska juristorganisationer. Vid utgången av år 1953 var3 103 finska jurister, d. v. s. cirka 85 % av alla landets jurister, via skilda underorganisationer medlemmar i Finlands juristförbund. Utvecklingen under senare år torde ha gått mot ytterligare konsolidering av förbundet. Danmarks juristförbund slutligen fick sin nuvarande gestaltning 1952. Förbundet har utvecklats snabbt. Det hade vid utgången av år 1954 4 012 medlemmar och torde ha fått ännu fler sedan dess. Utmärkande för såväl Danmarks som Finlands juristförbund är, att de har hög medlemsrekrytering inom alla juristkategorier, således även bland advokater och bland domare i högstainstans m. fl., där organisationsprocenten i Sverige av skilda orsaker ännuså länge är låg. De danska och finska juristförbunden har nog alltjämt tyngdpunkten på den rent ideella verksamheten, men tendensen går i båda länderna tydligt mot en allt intensivare aktivitet på det fackliga området. Särskilt i Danmark men även i Finland har respektive juristförbund redan gjort mycket betydelsefulla fackliga insatser. — Det ekonomiska underlaget förde danska och finska juristförbundens verksamhet är betydligt svagare än för det svenska juristförbundet.
    För att återgå till Sveriges juristförbund och dess verksamhetsberättelse må till slut meddelas, att förbundsstyrelsen sedan fullmäktigmötet år 1957 haft följande sammansättning: Borgmästaren C. Svennegård, Linköping, ordf., stadsfiskalen L. Asplund, Sthm, 1 :e v. ordf., prof. P. Stjernquist,Lund, 2:e v. ordf., 1 :e amanuensen L. Almström, Sthm, kommunalborgmästaren K.-E. Bergquist, Mölndal, bitr. taxeringsint. B. Bohman, Härnösand, dir. P.-A. Brommesson, Sthm, stadssekr. L. B. Elgh, Norrköping, lagmannen O.Engqvist, Jönköping, hovrättsrådet P.-E. Fvrst och direktören G. Leo, Sthm, hovrättsfiskalen C. A. Petri, Malmö, borgmästaren O. Rylander, Västerås, 1 :e

260 NOTISERbyråsekr. F. Råberg, Bromma, 1 :e byråsekr. J. O. Tengwall och adv. F. H.Wallin, båda i Sthm, samt 1 :e länsassessorn C. G. Wennberg, Luleå. Suppleanter: 1 :e länsassessorn E. Axelson, Göteborg, jur. stud. J. H. Björck, Uppsala, stadsfiskalen R. Clémentz, Borås, och byråchefen N. Edwall, Sthm.
    Juristförbundets arbetsutskott bestod vid 1957 års utgång av följande personer: stadsfiskalen L. Asplund, ordf., 1 :e amanuensen L. Almström, hovrättsrådet P.-E. Fvrst, direktören G. Leo och 1 :e byråsekreteraren F. Råberg, alla i Sthm.
    Juristförbundets sektioner hade år 1957 såsom ordf. följande personer: Central statsförvaltning: byrådirektören H. Bertman, Sthm; Egen verksamhet: advokaten G. Thelén, Göteborg; Enskild tjänst: direktören P.-A. Brommesson, Sthm; Kommunal förvaltning: kanslichefen S. Radhe, Sthm; Lokal statsförvaltning: 1 :e länsassessor E. Axelson, Göteborg; Polis- och åklagarväsende: landsfogden E. Strandmark, Linköping; Rådhusrätter: borgmästaren B. Widegren, Södertälje; Statliga domstolar: hovrättsrådet G. Ernulf, Göteborg; Vetenskapligt verksamma jurister: docenten U. Persson, Lund; Sveriges yngre juristers förening: tingsnotarien G. Waldau, Sthm.
    I lokalavdelningarna fungerade följande medlemmar som ordf.: Blekinge län: häradshövdingen S. Norrsell, Karlshamn; Jämtland och Härjedalen: borgmästaren Ä. Jansler, Östersund; Jönköpings län: häradshövdingen B. Adéll, Jönköping; Kalmar län: landsfogden E. Wiberg, Kalmar; Kronobergs län: stiftssekr. A. Tham, Växjö; Norrbottens län; häradshövdingen E.V. Spens, Piteå; Norrköping-Söderköping: rådmannen C. Janssen, Norrköping; Skaraborgs län: rådmannen A. Söderström, Lidköping; Skåne: assessorn S. Benndorff, Malmö; Stockholm: advokaten S. Olsson, Lidingö-Brevik; Uppland: rådmannen T. Franzén, Uppsala; Värmlands län: länsassessorn B. Geijer, Karlstad; Västra Sverige: tingsdomaren N. Källoff, Göteborg; Västra Östergötland: bitr. taxeringsintendenten E. Hjortsberg, Linköping.

Per-Erik Fürst