Underhåll efter äktenskapsskillnad
    I SvJT 1958 rf s. 17 har refererats ett hovrätts avgörande om underhållsskyldighet till make efter äktenskapsskillnad, som är mycket belysande för frågans nuvarande läge men icke utan vidare synes förtjäna att följas som prejudikat. Efter föregående hemskillnad enligt 11 kap. 1 § GB tillerkändes en hustru vid äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 3 § GB underhåll av sin äkta man även för tiden därefter, trots att hon under äktenskapet (redan före hemskillnadstiden) fått barn med en annan man. Visserligen må enligt 11 kap. 25 och 26 §§ GB underhållsbidrag under hemskillnad regelmässigt och efter äktenskapsskillnad undantagslöst ej tillerkännas make, som huvudsakligen bär skulden till skillnaden, men i detta fall ansågs hustrun icke bära den huvudsakliga skulden till skillnaden. Mannen hade nämligen, trots hustruns otrohet, avsett att äktenskapet skulle fortsätta, men saken hade kommit i annat läge genom att hustrun velat ha skilsmässa.
    Målet belyser hur missriktat det vore att söka motverka skilsmässofrekvensens stegring genom att hindra skilsmässor efter överenskommelse och blott tillåta äktenskapsskillnad på grund av skuld. Det ojämförligt mest tillämpade stadgandet om skuld är bestämmelsen om äktenskapsbrott i 11 kap. 8 § GB, men äktenskapsbrott äro, ehuru vanliga, sällan den verkliga skillnadsgrunden. Det är nämligen regelmässigt, såsom i detta fall, den skyldige maken som vill skiljas, varemot den oskyldige ej vill det. Stadgandet om direkt äktenskapsskillnad utnyttjas ofta för att den skyldige maken fortare skall nå sitt mål, att få gifta om sig. Det medverkar alltså till att öka skilsmässofrekvensen. I än högre grad skulle skilsmässofrekvensen stimuleras, om underhållsreglerna tillämpades så att den oskyldige maken straffades med betungande framtida underhållsskyldighet såvitt han till en början sökt hålla ihop äktenskapet i stället för att strax åberopa äktenskapsbrottetsom grund för bättre skilsmässovillkor.
    En sådan rättstillämpning synes emellertid icke ofrånkomlig. I motsats till skadeståndsbestämmelsen i 11 kap. 24 § GB förutsätta nämligen reglerna i 11 kap. 25 och 26 §§ om förlust av underhåll på grund

av huvudsaklig skuld till skillnaden icke, att det dömts till skillnad på denna grund. Grundas äktenskapsskillnad på 11 kap. 8 § GB eller annat lagrum om ena makens skuld, bör denne make tydligen i regel icke få underhåll efter skillnaden. Den härutinnan skyldige maken behöver dock icke alltid anses bära den huvudsakliga skulden till skillnaden, ty skuld (låt vara ej åberopad som skilsmässogrund) kan ligga även andra maken till last (jfr HD:s motivering i NJA 1957 A 29). Å andra sidan bör äktenskapsbrott eller annan dylik skuld, även om den ej åberopats som skilsmässogrund, i regel betaga den skyldige rätten till underhåll efter äktenskapsskillnad. En otrogen hustru bör alltså icke annat än undantagsvis få underhåll efter äktenskapsskillnad (jfr NJA 1952 A 26). Att hon skulle återvinna sin rätt till underhåll efter äktenskapsskillnad enbart på den grund att mannen till en början velat fortsätta äktenskapet trots otroheten synes som regel varken billigt eller rimligt.
    Nu förevarande hovrättsavgörande kan kritiseras även på en annan punkt. Hustruns behov av underhåll motiverades med att hennes yngsta barn, d. v. s. det i äktenskapsbrottet avlade, krävde hennes omedelbara tillsyn. I vissa fall har hustrun ansetts behöva underhåll efter äktenskapsskillnad för att kunna ägna sig åt vårdnaden om barn (NJA 1953 A 48 och 1956 A 50). I dylika fall synes emellertid underhållet hellre böra tillerkännas barnet och, om barnet saknar underhållsrätt, bortfalla. Eljest skulle underhållsskyldigheten gentemot styvbarn, som enligt 7 kap. 4 § FB blott gäller så länge äktenskapet består, bliva på en omväg utsträckt att gälla även efter äktenskapsskillnad. När fråga icke är om barn i äktenskapsbrott utan om hustruns barn före äktenskapet, kan dock saken sägas ligga något annorlunda till, ty mannen kunde då vid äktenskapets ingående ha övervägt vad han skulle giva sig inpå. Detta fall förelåg i ett av HD nyligen avgjort mål, som kommer att refereras i NJA, men frågan blev ej löst, ty HD ogillade hustruns underhållsyrkande av andra skäl.

Nils Beckman