Ombudsmannen för näringsfrihetsfrégor lämnar i häfte 4 av Pris- och kartellfrågor en redogörelse för sin verksamhet under 1957. Under året har sammanlagt 32 ärenden avseende tillhopa 169 i kartellregistret redovisade konkurrensbegränsande överenskommelser behandlats. Av dessa har tre ärenden föranlett framställning till näringsfrihetsrådet medan 10 ärenden avskrivits, enär de ifrågavarande avtalen upphävts eller i sådan mån ändrats, att för närvarande ytterligare åtgärder ansetts ej böra vidtagas. I sju ärenden har de ifrågavarande avtalens verkningar bedömts ej vara av sådan betydelse att vidare åtgärder för närvarande befunnits böra vidtagas.
    Inom ämbetet har under 1957 vidare handlagts sammanlagt 119 anmälningar av enskilda företagare mot olika former av konkurrensbegränsningar. Av dessa anmälningar hade 47 inkommit under tidigare år. I sju ärenden befanns erforderligt att bringa saken under näringsfrihetsrådets pröv-

ning, medan 29 ärenden kunde avskrivas enär det påtalade missförhållandet undanröjts. I 16 ärenden har ämbetet funnit erforderligt att begära utredning genom statens pris- och kartellnämnd.
    I olikhet mot vad som under tidigare år varit fallet redovisas i tidskriften även ett flertal fall där påstådd skadlig verkan undanröjts under ärendets handläggning hos ombudsmannaämbetet. Det har här i flertalet fall varit fråga om leveransvägran, som bl. a. betingats av att vederbörande ickevarit medlem i lokal detaljistförening, icke varit nominerad som grossisteller att det förelegat exklusivavtal mellan leverantörerna och andra återförsäljare. Några ärenden har gällt leveransvägran i fråga om väl kända märkesvaror.
    Fall av missgynnande från producentkooperativa föreningar har ävenredovisats i sammanhanget. I ett sådant fall har bl. a. den frågan berörts, huruvida en leveransvägran, betingad av en enligt Svenska mejeriernas riksförenings stadgar upprätthållen områdesuppdelning i fråga om mjölkprodukter, vore tillbörlig redan till följd därav, att områdesuppdelningen hänger intimt samman med den statliga jordbruksregleringen. Ombudsmannen kom därvid till den uppfattningen att detta ej var fallet. I ett annat dylikt fall var fråga om påstådd diskriminerande verkan av ett av Svenska mejeriernasriksförening anbefallt debiteringssystem för mjölk och grädde. Systemet innebar att en enhetlig leveransavgift fastställts på varje dagsleverans från mejeri till butik. Sveriges speceri- och lanthandlareförbund hävdade att systemet utformats på ett sådant sätt att de mindre butikerna därigenom missgynnades. Från riksföreningens sida gjordes gällande bl. a. att ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor icke var behörig att pröva diskrimineringsfrågan, enär statens jordbruksnämnd i meddelat beslut förklarat sig icke ha något att erinra mot avgiftssystemet samt att nämnden med stöd av kungörelsen angående pristillägg för mjölk m. m. föreskrivit att leveransavgift fick uttagas med belopp, som bestämdes av vederbörande mejeri, dock högst med vissa angivna belopp. Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågorfann icke hinder föreligga att pröva ärendet. Det förhållandet att avgiften gjorts enhetlig och alltså oberoende av leveransernas storlek fann ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor icke vara tillfredsställande. Emellertid hade parterna överenskommit att tillsätta en gemensam kommitté för att snarast undersöka möjligheterna för en omläggning av systemet. På grund härav och andra anförda omständigheter fann ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor ej skäl att för det dåvarande bringa ärendet under näringsfrihetsrådets prövning.

S. L.