Regimförändring i Tanger. I SvJT 1954 s. 274 ff redogjordes för den internationella förvaltning av Tanger, som hade inletts d. 1 juni 1925. Tangersinternationalisering hade genomförts främst för att uppdämma den allt intensivare maktkampen europeiska stater emellan om den strategiskt och ekonomiskt så betydelsfulla staden vid inloppet till Medelhavet. Nationalismensexplosionsartade utveckling inom den muhammedanska världen har nu emellertid lett också till ett upphävande av Tangers internationella status samtstadens fullständiga infogande i det marockanska konungadömet. Detta skedde vid en diplomatisk konferens i Fedala och Tanger hösten 1956 mellan representanter för regeringarna i Belgien, England, Frankrike, Holland, Italien, Marocko, Portugal, Spanien och USA. Regimförändringen proklamerades i en deklaration av d. 29 okt. 1956, som omedelbart trädde i kraft. Sovjetunionen och Sverige, som också biträtt fördragen om Tangers internationalisering, ha sedermera anslutit sig till deklarationen, Sverige d. 5 dec 1956.
    USA, som oaktat förhandenvaron av den internationella domstolen i Tanger, hade bibehållit sin konsularjurisdiktion därstädes, lät kort före konferensen kungöra (d. 6 okt. 1956), att denna jurisdiktion omedelbart skulleupphöra både i Tanger och det övriga Marocko. Därmed upphörde för USA:sdel dess sista ännu verksamma konsularjurisdiktion. En kvarlevande rätt att organisera sådan domstol i Sultanatet Maskat och Omar vid Persiskaviken lär dock finnas, men den utnyttjas för närvarande icke.
    Som en konsekvens av Tangers totala införlivande med Marocko kom ävenden internationella domstolen att upphöra med sin verksamhet. Detta skeddei juli 1957. Det förtjänar måhända vidare anmärkas, att det särskilda fördraget av år 1865 om internationalisering av fyren Kap Spartel inom Tanger-området, jämväl detta undertecknat av Sverige, upphört att gälla frånoch med d. 1 april 1958.
    Regimförändringen i Tanger har icke alltigenom förändrat stadens internationella och kosmopolitiska karaktär. I ett kungligt dekret av d. 30 aug. 1957 har sålunda fastslagits, att den fria valutamarknaden skall bibehållas, likaså skola inga förbud förekomma i fråga om export och import. Ingenändring skall heller ske i den traditionella skattefriheten (viss tull förekommer dock å importerade varor). Det kungliga dekretet utesluter visserligenicke framtida förändringar, men den marockanska regeringens önskan attvidmakthålla Tangers ställning som träffpunkt för den internationella handeln är uppenbar. Dekretet förutspår därför ock tillskapandet av en storfrihamn och en Tribunal de commerce.

G. L.