Första internationella domarkongressen. The International Magistrates Union, som i september 1953 bildades i Salzburg och som vunnit anslutning inom Belgien, Brasilien, Frankrike, Italien, Japan, Luxemburg, Nederländerna, Tyskland och Österrike, avhåller d. 10—12 okt. 1958 i Rom enförsta internationell domarkongress. På programmet står två förhandlingsämnen: I. Domarutbildningen och II. De internationella och övernationelladomstolarnas verksamhet. Domare från hela världen äger deltaga i kongressen, antingen enskilt eller såsom företrädare för nationella domarförbundetc. Kongresspråken är engelska, franska, italienska, spanska och tyska, tillvilka simultanöversättning av förhandlingarna sker. För arrangemangensvarar det italienska domarförbundet, som i förväg tillställer intresseradekongressdeltagare rapporter över förhandlingsämnena. Vidare upplysningarerhålles hos the National Magistrates Association of Italy, Palazzo di Giustizia, Rom.

    Svensk-tyska juristdagar. Juridiska fakulteten vid Väst-Berlins s. k.Fria universitet anordnade som ett led i sitt vetenskapliga utbyte medolika länder i den västliga världen den 2—7 sistlidne juni en svensk-tyskjuristvecka. Från Sverige voro som föreläsare inbjudna tre professorer vid Stockholms högskola, nämligen Håkan Nial, Ivar Agge och Folke Schmidt. Föreläsningarna avsågo att orientera i första hand de tyska studenternaangående aktuella drag i svensk rättsutveckling. Prof. Nials föreläsningarhade rubrikerna »Zur Frage des internationalen Rechtsschutzes für Aktiengesellschaften» resp. »Entwicklungslinien im Vertragsrecht Schwedens».Prof. Agges båda föreläsningar behandlade »Die Entwicklung des schwedischen Strafrechts» och prof. Schmidts tvenne föreläsningar hade till föremål »Die Quellen des schwedischen Arbeitsrechts». Grundtankarna i föreläsningarna återgåvos i en bandupptagning av »Rias» (d. v. s. Rundfunk imamerikanischen Sektor).
    Efter inbjudan av »Institut für ausländisches und internationales Strafrecht» (föreståndare prof. H.-H. Jescheck) vid universitetet i Freiburg (Baden) höll prof. Agge några dagar senare inledningsreferatet vid ettvetenskapligt colloqium över ämnet »Probleme der modernen schwedischenKriminalpolitik», varvid en livlig diskussion följde och jämförelser anställdes mellan det svenska förslaget till Skyddslag och 1956 års tyskautkast till ny strafflag: allmänna delen. 

I. A.
 

    Roxtunaanstaltens ledning. Ungdomsfängelset avsågs ursprungligen endast för psykiskt normalt klientel. Den kriminalpolitiska utvecklingen haremellertid medfört att till ungdomsfängelse dömes även lagbrytare med psykiska särdrag, och för åtskilliga av dessa föreligger behov av en medicinsk och psykologisk specialbehandling. Roxtunaanstalten har tillkommit för atttjäna såsom specialanstalt för dessa särbehandlingsfall. Med hänsyn till klientelets särart förutsattes vid anstaltens tillkomst, att vårdarbetet skulle ombesörjas av psykiatrisk och psykologisk expertis. För att tillförsäkra anstalten

sådan expertis upptogs i den ursprungliga personalplanen en befattning såsom överläkare, vars innehavare tillika skulle vara styresman vid anstalten, och en tjänst som psykolog. Sedermera har från och med d. 1 juli 1956 tillkommit en tjänst såsom förste läkare. Under det att psykologtjänsten har varitbesatt alltsedan anstalten togs i bruk under våren 1955, har överläkarbefattningen varit vakant sedan d. 1 juni 1956 men uppehålles för närvarande aven tillförordnad överläkare. Tjänsten som förste läkare har hittills varitobesatt.
    I skrivelse till justitieministern d. 29 mars 1958 har förste vice talmannen Martin Skoglund — som d. 29 nov. 1957 förordnats att skyndsamt utredafrågan om den lämpligaste organisationen av Roxtunaanstaltens ledning imedicinskt och administrativt hänseende — framhållit såsom synnerligenangeläget, att de båda läkartjänsterna blir besatta och att verksamheten vidanstalten organiseras på sådant sätt att läkarna i största möjliga utsträckningfår ägna sig åt vården av de intagna. Utredningsmannen föreslår vissa åtgärder för att stimulera rekryteringen till de båda läkartjänsterna. Enligtutredningsmannens uppfattning bör överläkaren även i fortsättningen varastyresman vid anstalten. En avlastning av överläkarens arbetsbörda bör emellertid ske genom att de mera rutinbetonade administrativa uppgifterna delegeras på en administrativ tjänsteman. För sådant ändamål föreslås, att denbokhållartjänst som nu finnes vid anstalten utbytes mot en intendentsbefattning.

B. H.