Lagstiftningsfrågor vid 1958 års B-riksdag

    B-riksdagen har d. 31 juli gjort uppehåll i sin session till d. 16 okt. Under den första delen av sessionen ha åtskilliga viktiga lagstiftningsärenden slutligt handlagts av riksdagen. I denna redogörelse skall enkort översikt lämnas över några dylika ärenden, vilka kunna antagassärskilt intressera SvJT:s läsekrets. Det må anmärkas att några av de vid B-riksdagen väckta lagstiftningsfrågorna icke hunnit behandlas under den nu avslutade delen av sessionen utan skola upptagas vid den under hösten fortsatta sessionen. Bland dessa ärenden märkas proposition med förslag till ärvdabalk m. m. samt proposition med förslag till lag om ersättning för krigsskada å egendom.
    Förvaltningsrätt. Vid 1957 års riksdag antogs en ny luftfartslag. Jämlikt ikraftträdande bestämmelserna till denna lag ankommerdet på K. M:t att bestämma den tidpunkt, då lagen skall träda i kraft. Avsikten är att lagen, som tillkommit efter nordiskt samarbete, skall träda i kraft samtidigt med de nya danska och norska luftfartslagarna. Något förordnande om ikraftträdande har ännu icke meddelats, och det är ovisst när de övriga ländernas lagar kunna träda i kraft. Försvensk del har det emellertid ansetts önskvärt att de i luftfartslagenupptagna bestämmelserna om jämkning av skadestånd få träda i tilllämpning utan avbidan på ikraftträdandet av lagens bestämmelser i övrigt. De bestämmelser, som här avses, återfinnas i lagens 10 kap. 3 §, vari stadgas att, om någon vilken förrättar tjänst å luftfartyg är pliktigatt ersätta skada som i följd av luftfart uppkommit genom hans fel eller försummelse i tjänsten, rätten äger att med hänsyn till felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans storlek eller omständigheterna i övrigt, nedsätta ersättningen efter vad som prövas skäligt. Vad sålunda stadgas skall enligt samma paragraf äga motsvarande tillämpning beträffande den som inom markorganisationen eller eljest, annorstädes än å luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiksäkerheten är beroende. Jämlikt 15 kap. 1 § andra stycket skola de nu nämnda bestämmelserna gälla jämväl i fråga om luftfart med svenska militära luftfartygsamt om militära flygplatser och annan militär markorganisation. De här angivna bestämmelserna skola enligt en nu vidtagen ändring avslutbestämmelserna till luftfartslagen träda i kraft d. 1 jan. 1959, däresticke förordnande meddelats om hela lagens ikraftträdande senast nämnda dag.
    I lagen d. 24 maj 1929 om tillsyn över stiftelser har med giltighet frånd. 1 jan. 1959 vidtagits den ändringen att anmälningsskyldighet icke skall föreligga beträffande stiftelser vilkas förmögenhet ej överstiger 10 000 kronor (f. n. 5 000 kronor). Anmälan kan emellertid fakultativt ske och tillsyn därefter anordnas beträffande stiftelser med förmögenhet mellan 5 000 och 10 000 kronor, varigenom de förmåner som för närvarande i beskattningshänseende gälla för stiftelser under förutsättning

458 G. EKBLADatt de stå under tillsyn enligt tillsynslagen även fortsättningsvis kunna komma de mindre stiftelserna till del.
    Kyrkorätt. Genom en ändring av 11 § religionsfrihetslagen kan utträde ur svenska kyrkan få ske även i annan form än den som hittills gällt, d. v. s. personligt besök av den utträdesanmälande hos vederbörande pastor. Enligt den vidtagna lagändringen skall sålunda utträdesanmälan också få ske enskilt i egenhändigt undertecknad, av två personer bevittnad handling. Bakom reformen ligger tanken att kravet på personlig inställelse varit ägnat att på olika sätt försvåra utträdet och därför icke stått i fullgod överensstämmelse med en konsekvent genomförd religionsfrihet. Det allmänna intresset av att utträdesanmälningar äro tillkomna av fri vilja och allvarligt menade har ansetts bli tillbörligen tillgodosett genom föreskriften att den skriftliga anmälan skall ske enskilt.
    Då det av innevarande års A-riksdag antagna förslaget till lag omkvinnas behörighet till prästerlig tjänst förfallit, enär kyrkomötets samtycke till lagstiftningen icke hunnit inhämtas och lag i ämnet ej kunnat i enlighet med stadgandet i § 87 regeringsformen utfärdas före öppnandet av B-riksdagen, har sistnämnda riksdag antagit ett med det förfallna likalydande förslag.
    Riksdagen har vidare antagit en lag med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga tjänster vid nyindelning av riket i pastorat, avsedd att träda i kraft d. 1 jan. 1960. Genom lagen öppnas möjlighet för Kungl. Maj:t att med frångående av den eljest för prästtillsättning gällande ordningen tillsätta varje vid pastoratsindelningsreformens genomförande ledig kyrkoherde- eller komministertjänst genom förflyttning till tjänsten av kyrkoherde eller komminister, vars tjänst indragesvid reformen. Tillsättning som skett med stöd av den särskilda lagen skall ej medräknas vid tillämpning av den ordning som för pastoratet är bestämd i fråga om växlingen mellan tillsättning efter val och tillsättning utan val.
    Immaterialrätt. De viktigaste av de enligt patentförordningen utgående avgifterna i patentärenden höjas efter lagändring från och med d. 1 sept. 1958. I samband med höjningen, som omfattar bl. a. patentårsavgifterna, har patentavgiften för fjärde patentåret slopats; årsavgift skall sålunda i fortsättningen erläggas först från och med det femte patentåret.
    Fastighetsrätt. För att göra det möjligt att erhålla expropriation till förmån för atomreaktor eller annan atomenergianläggning ellerför skyddsområde kring en sådan anläggning ha — med giltighet frånd. 1 jan. 1959 — gjorts vissa ändringar i expropriationslagen. I syfte attfå möjlighet att reglera framtida bebyggelse i närheten av en atomenergianläggning ha samtidigt gjorts vissa ändringar i byggnadslagen och byggnadsstadgan. — Redan med gällande rätt föreligger visserligen i åtskilliga lägen möjlighet att genom expropriation eller expropriationsliknande fång förvärva mark, som erfordras för sådana anläggningar. Det har dock visat sig att hittills gällande lagstiftning icke i alla situationer tillgodoser behovet; särskilt har detta visat sig vid planeringen av sådana anläggningar som skola producera värme. En förutsättning för att expropriation skall kunna ske är att atomenergianlägg-

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1958 ÅRS B-RIKSDAG 459ningen är till större gagn för orten eller eljest äger väsentlig betydelse ur allmän synpunkt. Är detta krav uppfyllt kan expropriation ske även till förmån för en enskild anläggning. — Enligt motiven har man tänkt sig att området kring en atomenergianläggning indelas i en inre och en yttre skyddszon. Marken inom den inre zonen bör undantagslöst förvärvas med äganderätt. Inom den yttre zonen, inom vilken man anser sig icke behöva räkna med någon överhängande fara för strålningsskador, göres icke något annat ingrepp i den enskildes rätt än att möjlighet skapats att reglera uppkomsten av bebyggelse inom området. Denna bebyggelsereglering kommer att kunna ske antingen genom servitut, som kunna tänkas tillkomma frivilligt eller genom expropriation, eller efter tillstånd av myndighet på samma sätt som bebyggelseregleringen nu sker i närheten av militär anläggning eller flygfält (81 och 82 §§ byggnadslagen). Tillståndsprövningen har anförtrotts åt länsstyrelserna. — I fråga om ersättning till markägare på grund av expropriation följer den nya lagstiftningen expropriationslagens allmänna regler. Markägares rätt till ersättning i anledning av de nya bestämmelserna om tillståndstvång för nybebyggelse följer samma regler somnu gälla enligt 83 § byggnadslagen, vilket innebär att ersättning utgårendast, då det intrång som ett nybyggnadsförbud innebär är mera betydande samt leder till avsevärd och påtaglig ekonomisk förlust. Rätten till ersättning på grund av skadlig strålning eller risk för sådan strålning får enligt uttalanden i förarbetena tillsvidare följa grannelagsrättens regler om otillåtna immissioner.
    Lagen d. 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriskaanläggningar, har partiellt reformerats, huvudsakligen för att åstadkomma modernare regler angående skyldigheten att vidtaga erforderliga skyddsåtgärder till förekommande av skador genom avståndsverkan från direktjordade högspänningsanläggningar. — Genom ändring av 4 § har det undantag, som nu gäller från huvudregeln att starkströmsanläggning, vilken har egen generator eller transformator, ansvarar oberoende av innehavarens vållande för skada som orsakats tredje man genom inverkan av ström från anläggningen, fått en annan begränsning än tidigare. I stället för att anknytas till den yttre utformningen av en husinstallation skall ansvarsbegränsningen bero av huruvida skadan uppkommer inom byggnad eller inhägnad gård. Undantagsregelns tilllämplighet skall heller icke som nu vara avhängig av om inomhusanläggningen i och för sig utgör en lågspänningsanläggning utan betingas av att den spänning som tillföres anläggningen ej överstiger den för enlåspänningsanläggning högsta tillåtna, 250 volt till jord. För att frånskilja inomhusskada vid distributionsanläggning har undantagsbestämmelsen begränsats till skada vid förbrukningsanläggning. Skada av ström från anläggning under jordytan skall icke längre undantagas från huvudregeln om strikt ansvar. — Beträffande skyldigheten för innehavare av elektrisk anläggning att vidtaga skyddsåtgärder för att motinverkan av ström från anläggning skydda annan, förut befintlig anläggning, vilken skyldighet hittills undantagslöst ålegat den yngre anläggningens innehavare, har i 5 § denna prioritetsprincip bibehållits som huvudregel. Som ett väsentligt undantag från denna princip har dock i 5 § 1 mom. andra stycket införts en bestämmelse av innebörd,

460 G. EKBLADatt innehavare av direktjordad kraftanläggning för högre spänning än 100 kV — i lagtexten uttryckt som starkströmsanläggning, i vilken vid enfasigt fel kan uppkomma jordslutningsström med större styrka än 500 ampere — skall vidtaga skyddsåtgärder även i förhållande till yngre anläggningar för en högsta spänning av 600 volt. Ändringen har motiverats med de stora tekniska och ekonomiska fördelar för de direktjordade anläggningarnas innehavare och de betydande risker för skada eller driftstörning å lågspända starkströmsanläggningar, som ett direktjordat driftsätt av högspänningsanläggningar medför. Skyddsåtgärderna skola i första hand vidtagas vid den anläggning, vars innehavare har att svara för dem. Som undantag härifrån skall fortsättningsvis enligt 5 § 2 mom. första stycket gälla, att åtgärd kan få utföras vid den störda anläggningen, om detta medför bättre skyddsverkan eller föranleder lägre kostnader. I andra stycket av samma moment har upptagits en reglering av kostnadsfördelningen beträffande skyddsåtgärder. Som huvudregel skall gälla, att den som vidtager åtgärd vid sin anläggning skall svara för den därav föranledda kostnaden. Om elektrisk anläggnings innehavare enligt momentets första stycke vidtagit skyddsåtgärd, skall kostnaden däremot ersättas av den störande anläggningens innehavare. Sistnämnda regel modifieras dock i två fall, nämligen dels då åtgärden medför båtnad för den störda anläggningen och dels i fråga om icke nödvändig utgift, vilken ej ersättes. — I 11 § har vidtagits sådan ändring att därav klart framgår, att den eljest gällande preskriptionstiden av två år för ersättningstalan enligt lagen icke gäller regresstalan jämlikt 9 §. — Därjämte ha vissa andra mindre ändringar gjorts. Ändringarna skola träda i kraft d. 1 jan. 1959.
    Straffrätt. Riksdagen har godkänt att ratifikation sker av ennyligen inom Europarådet utarbetad europeisk utlämningskonvention, enligt vilken de fördragsslutande staterna åtaga sig att enligt bestämmelserna i konventionen till varandra utlämna personer, som äro misstänkta för brott eller som eftersökas för verkställighet av dom. Vid ratifikationen skall från svensk sida med användande av den möjlighet härtill, som konventionen bereder, göras förbehåll i vissa avseenden, där konventionens reglering icke överensstämmer med vad som föreskrives i den år 1957 antagna svenska lagen om utlämning för brott. Bland dessa förbehåll må här några i korthet omnämnas. Vad gäller politiska brott föreskriver såväl konventionen som utlämningslagen förbud mot utlämning för dylikt brott. En i konventionen upptagen s. k. attentatsklausul, d. v. s. ett stadgande om att attentat mot statsöverhuvud eller medlem av statsöverhuvuds familj ej skall anses som politisktbrott i konventionens mening, har icke ansetts kunna godtagas, utan Sverige förbehåller sig möjligheten att alltefter omständigheterna betrakta därmed avsedda brott såsom politiska. Ett viktigt stadgande i utlämningslagen, nämligen det som föreskriver förbud mot utlämning om denna med hänsyn till vederbörandes ungdom, hälsotillstånd eller personliga förhållanden i övrigt framstår som uppenbart oförenlig med humanitetens krav, saknar motsvarighet i konventionen och från svensk sida kommer förbehåll att göras om rätt att vägra utlämning i dylika fall. Sverige kommer vidare, enär konventionen icke innehåller någotundantag härom, att förbehålla sig rätt att vid bifall till utlämnings-

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1958 ÅRS B-RIKSDAG 461framställning kunna föreskriva, att den utlämnade ej må ställas inför extra-ordinär domstol. Förbehållet skall dessutom gälla rätt att vägra utlämning för verkställighet av straffdom fälld av sådan domstol.
    Processrätt. I rättegångsbalkens regler om häradsrätts sammansättning i brottmål har med giltighet från d. 1 jan. 1959 vidtagits den ändringen att häradsrätt blir domför med tre i nämnden vid handläggning av mål om brott, varå fängelse men ej straffarbete eller avsättningkan följa. Vidare blir häradsrätt domför utan nämnd vid huvudförhandling och syn å stället i sådana brottmål, vilka röra allenast ansvar förbrott, varå icke kan följa svårare straff än böter, och i målet ej förekommer anledning att målsägande finnes. Reformen kan sägas utgöra en konsekvens av de nyligen genomförda ändringarna beträffande stadsdomstolarnas domförhet,1 innebärande att rådhusrätt i brottmål fr. o. m.d. 1 jan. 1959 i allmänhet skall sammansättas av en lagfaren domare och nämnd, vilken i mål om brott, varå icke kan följa straffarbete eller avsättning, får bestå av allenast tre ledamöter. De nu antagna ändringarna i 1 kap. 4 och 5 §§ rättegångsbalken rörande häradsrätterna förestavas bl. a. av syftet att skapa likformighet beträffande underrätternas sammansättning vid brottmålens handläggning. Vad gäller handläggningen i häradsrätt av bagatellbrottmålen har det icke ansetts kunna ifrågakomma att låta tingsnotarie handlägga dessa mål utan att hanämnd vid sin sida, och i domsagostadgan kommer därför att upptagas en bestämmelse av den innebörden att möjligheten att meddela förordnande för tingsnotarie att handlägga sådant mål göres beroende av att nämnd medverkar.
    I samband med den nu behandlade lagändringen ha också med giltighet från d. 1 jan. 1959 vidtagits ändringar i 4 kap. 4 § strafflagen, innebärande att häradsrätt vid behandling av fråga om förening avstraff blir domför med tre i nämnden, samt i 6 § lagen om handläggning av domstolsärenden av det innehåll att tremansnämndens kompetensområde utvidgas till ärenden om dödande av förkommen handling och om intagande i rättens protokoll av förening enligt lagen om ägofred.
    Riksdagen har godkänt att ratifikation sker från svensk sida av en d.20 juni 1956 upprättad konvention om indrivning av underhållsbidragi utlandet. Enligt konventionen skola i fördragsslutande stater utses särskilda organ för förmedling och mottagande av framställningar om indrivning av underhållsbidrag, som grundar sig på familjerättslig underhållsskyldighet gentemot sökanden enligt lagen i den underhållsskyldiges vistelseland. Det åligger det mottagande organet i nämnda land att inom ramen för det av sökanden givna uppdraget vidtaga alla ändamålsenliga åtgärder för utfående av underhållsbidraget, däri inbegripeti sista hand jämväl väckande och utförande av talan vid domstol. Med hänsyn till konventionens sociala syfte har i densamma föreskrivits att organen icke äga betinga sig ersättning för lämnade tjänster. Sökande skall därjämte erhålla samma behandling och samma förmåner som de, vilka äro medborgare i eller stadigvarande vistas i den stat, där förfarandet äger rum. Vid ratifikationen skall från svensk sida göras förbehåll med hänsyn till gällande svensk lagstiftning om fri rättegång och

1 Se SvJT 1958 s. 47.

462 G. EKBLADom befrielse från skyldighet för utlänning att ställa säkerhet för rättegångskostnader. Härjämte skall i syfte att förhindra uppspårande och trakasserande av personer, som fått asyl i Sverige, en allmän reservation göras av innehåll att Sverige skall äga frihet avvisa krav på biståndatt utfå underhållsbidrag av den, som ankommit till riket som politiskflykting.
    Sjukvårdslagstiftning. Riksdagen har antagit en ny lag omympning mot smittkoppor, som ersätter 1916 års lag om skyddskoppympning.
    Enligt den nya lagen skall barnvaccineringen liksom hittills vara obligatorisk, men en väsentlig uppmjukning har skett i fråga om möjligheterna att erhålla befrielse från ympningsplikten. Önskar någon, som hyser allvarliga betänkligheter mot ympning, att barn under hans vårdnad skall befrias från ympningsplikten kan, även om medicinska skäl ej föreligga, befrielse erhållas. Ansökan skall göras hos hälsovårdsnämnden, därvid intyg skall bifogas utvisande bl. a. att sökanden vid personlig inställelse inför läkare blivit upplyst om ympningens betydelse. Har ansökan gjorts i rätt ordning skall barnet befrias från ympningsplikten. Jämväl revaccinationstvånget för värnpliktiga har bibehållits i dennya lagen men även från denna ympningsplikt skall när omständigheterna tillåter det befrielse kunna vinnas.
    Kontrollen över ympningen skall helt åvila hälsovårdsnämnderna med biträde av folkbokföringsmyndigheter. I samband därmed bortfaller det nu gällande förbudet mot att intaga barn som inte ympats i vissa skolor m. m.
    Den nya lagen träder i kraft d. 1 jan. 1959.
    Socialrätt. I lagen om allmän sjukförsäkring har vidtagits endel relativt betydelsefulla ändringar. Främst är därvid att nämna, att den tid under vilken tilläggssjukpenning i sjukpenningklasserna 4—13 utgår med oreducerat belopp förlängts från för närvarande 90 till 180 dagar av varje sjukperiod. Den kostnadsökning, som härigenom uppkommer, finansieras enligt hittills tillämpade grunder, d. v. s. genom arbetsgivarbidrag och sjukförsäkringsavgifter. Någon höjning av arbetsgivarbidraget, som hitintills visat överskott, erfordras ej, men en höjning av försäkringsavgifterna kan bli nödvändig i en del fall.
    Det s. k. överskottsproblemet beträffande anstaltsvårdade folkpensionärer — d. v. s. det problem som uppkommer därigenom att folkpensionen för långtidspatienterna på vissa anstalter betydligt överstiger vårdavgifterna — har sedan länge och i olika sammanhang varit föremål för uppmärksamhet. De successiva höjningarna av folkpensionerna— särskilt accentuerade under senare år — ha, i förening med den omständigheten att vårdavgifterna på anstalterna i många fall bibehållits oförändrade sedan lång tid tillbaka, alltmer skärpt problemet. Skilda förslag ha framlagts och olika vägar ha prövats utan att någon allmängiltig lösning ännu kunnat vinnas. Såsom en temporär lösning av överskottsproblemet har i proposition till riksdagen förordats en höjning avvårdavgifterna för salspatienter på sjukvårds- och förlossningsanstalter från 3 till 5 kronor per dag, varvid även anförts att den starka stegringen av de verkliga vårdkostnaderna under senare år redan i och för sig utgör ett starkt skäl för höjning av vårdavgifterna. Beslut om sådan höj-

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1958 ÅRS B-RJKSDAG 463ning ankommer på anstalternas huvudmän. De kommunala sjukhushuvudmännens organisationer ha lämnat sin anslutning till den förordade höjningen, samtidigt som de förklarat sig beredda att rekommendera att i samband därmed avgiftslindringar eller avgiftsbefrielser genomföras för vissa patientgrupper. Patienter, vilka äro utförsäkrade från den allmänna sjukförsäkringen och inte äro berättigade till någon form avfolkpension, förutsätts sålunda skola erhålla sjukhusvård utan avgift.Vidare skall för utlandssvenskar samt utlänningar, som på grund av överenskommelse med främmande makt äro berättigade till ersättning för sjukhusvård från allmän sjukkassa utan att vara medlemmar i sådan kassa, i regel endast uttagas inom länsavgift.
    I syfte att eliminera verkningarna av de höjda sjukhusavgifterna förfolkpensionärer, som inte äro kroniskt sjuka, har folkpensionärernas sjukhjälpstid enligt sjukförsäkringslagen i vad avser ersättning för sjukhusvård förlängts till 180 dagar i de fall då den nu är 90 dagar.
    Genom höjningen av vårdavgifterna på sjukhusen och förlängningen av folkpensionärernas sjukhjälpstid åsamkas sjukkassorna ökade utgifter för sjukvårdsförsäkringen. Med hänsyn härtill har beslutats en omfördelning av arbetsgivarbidraget till sjukförsäkringen. Bidraget till försäkringen för tilläggssjukpenning, vilket f. n. utgör en procent av arbetstagarnas årslöner och som hittills visat överskott och vid oförändrad procentsats kan antagas göra så även i fortsättningen, har sänktstill 0,85 procent av lönerna. I stället skall arbetsgivarnas bidrag till sjukvårdsförsäkringen, som f. n. uppgår till 0,1 procent av arbetstagarnasårslöner, höjas till 0,25 procent. I samband härmed ha införts ändrade regler för fördelningen av sistnämnda bidrag mellan de olika centralsjukkassorna samt rörande ansvarsfördelningen mellan lokal- och centralsjukkassor.
    Vidare har beslutats om sådan ändring i sjukförsäkringslagen att den tid av sex månader, efter vilken rätten till sjukhjälp f. n. preskriberas, förlängts till två år.
    I likhet med vad som skett med överskotten å arbetsgivarbidragen föråren 1955 och 1956 skola motsvarande överskott för åren 1957 och 1958 överföras till allmänna sjukförsäkringsfonden.
    Riksdagen har vidare antagit en förordning om sjukhjälp i vissa fallåt svenska medborgare, som icke äro bosatta i riket. Enligt denna förordning bli utlandssvenskar vid besök i hemlandet utan försäkring —och alltså utan att för dem uppkommer skyldighet att erlägga någonförsäkringsavgift — berättigade till sjukvårdsförmåner enligt de grunder som gälla för sjukvårdsförsäkringen inom den allmänna sjukförsäkringen. Bemärkas bör att förordningen icke ger rätt till sjukpenning. Till förebyggande av att utlandssvenskar uppsöka hemlandet endast för att komma i åtnjutande av sjukhusvård har i förordningen intagits ett stadgande om att ersättning skall utgå endast för det fall, att vårdbehovet uppkommit under vistelse i Sverige. I anslutning till den nya förordningen ha beslutats sådana ändringar i förordningen angående kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel, att utlandssvenskar under vistelse i Sverige komma i åtnjutande jämväl av kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel på samma villkor som gälla för dem som äro försäkrade enligt sjukförsäkringslagen.

464 LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1958 ÅRS B-RIKSDAG    I lagen om moderskapshjälp och lagen om ersättning åt smittbärare ha vidtagits ändringar, som i huvudsak äro en följd av ändringarna i sjukförsäkringslagen.
    De nya bestämmelserna träda i kraft d. 1 jan. 1959.
    I familjebidragsförordningen ha vissa ändringar vidtagits i syfte att förbättra de i förordningen reglerade förmånerna för de till militärtjänstgöring inkallade värnpliktiga och deras familjer. Sålunda ha med hänsyn till levnadskostnadernas stegring maximibeloppen för familjepenning — som senast undergingo förändringar år 1956 — höjts med knappt 10 procent till, för de olika kategorierna av familjemedlemmar, 6: 00, 3: 60 och 2: 40 kronor för dag. Vidare ha maximibeloppen för näringsbidragen — som bibehållits oförändrade sedan år 1951 höjtsmed 50 procent till respektive 22 kronor 50 öre för dag och 225 kronor i månaden för de två hithörande bidragsformerna. De förhöjda maximibeloppen skola för såväl familjepenningen som näringsbidragen tillämpas från och med d. 1 sept. 1958.

G. Ekblad2