Dansk-svenska studentjurlstdagar
I juni 1955 avhölls i Lund den tionde nordiska studentjuriststämman (se SvJT 1955 s. 649). Då den nyutnämnde professorn i rättshistoria vid Lunds universitet GERHARD HAFSTRÖM höstterminen samma år installerades i sitt ämbete anknöt han i sitt till studenterna riktade hälsningstal till juriststämman och yttrade bl. a. följande:
Jag undrar om man inte skulle — utan några egentliga kostnader — kunna anordna årliga dansk-svenska studentjuristdagar, växelvis i Köpenhamn och Lund, i form av föreläsningar och seminarieövningar över ämnen av gemensamt intresse. Därigenom skulle ett mycket större antal juris studerande under sin studietid dels få en, om ock flyktig, kontakt med den närmast belägna juridiska fakulteten, dels personligen lära känna en eller flera av dess lärare — tidigare måhända i bästa fall endast kända som författarnamn — dels erhålla någon inblick i förhandenvarande likheter och olikheter i lagstiftning, praxis och doktrin, dels slutligen, och icke minst, få tillfälle att redan under studieåren knyta vänskapsband med blivande jurister i grannlandet. — Naturligtvis måste sådana övningar väl förberedas, helst genom att riktlinjer till föreläsningar och seminarieövningar i god tid på förhand utdelas till deltagarna. I vissa fall vore säkert också lämpligt, att dessa övningar först genomgingos vid hemmafakulteten.
Förslaget upptogs positivt av de juris studerande. Det svarade också mot en flerårig tradition; de juridiska föreningarna vid respektive fakulteter ha sedan länge brukat växelvis gästa varandra. Under prof. Hafströms ledning förbereddes frågan och sedan ekonomiskt bistånd välvilligt garanterats från olika håll, främst från Tore Alméns minnesfond och Birger Ekebergs fond, utfärdade på våren 1956 Juridiska fakulteten och Juridiska föreningen i Lund inbjudningar till sådana studentjuristdagar. De avhöllos den 21—22 april 1956 och inbjudna voro
professorn i rättshistoria och romersk rätt vid Köpenhamns universitet Stig Iuul och ett tjugotal danska juris studerande.
Man samlades först i fakultetens lokaler på Juridicum. Efter hälsningsanförande av fakultetens dekanus höll prof. Iuul en föreläsning om »Erik Krabbe och hans betydelse för kodifikationssträvandena i dansk rätt». Krabbe författade under 1500-talet ett stort utkast till kodifikation av den danska rätten. Det blev inte helt avslutat och det ledde heller inte till en kodifierad lagstiftning. Krabbes insats har inte blivit särdeles högt värderad. Professor Iuul visade nu, att Krabbeslag förslag i själva verket hittills varit för forskningen i det närmaste okänt; det hade intill hans undersökningar förvarats i obrutna omhöljen i det danska riksarkivet. Den äldre forskningen torde ha bildat sin uppfattning utifrån lagförslagets kapitelrubriker, vilka utformats i tidens vanliga romersk-rättsliga termer. Studiet av det sakliga innehållet i Krabbes lagförslag gav, framhölls det, underlag för en helt annan — och högre — värdering av hans verk. Det framstod som i flera hänseenden avgjort överlägset den senare antagna Christian V:s Danske Lov;1 inte minst kunde det iakttagas, att det ingalunda var så starkt romerskt-rättsligt påverkat som man tidigare förmenat. Vad den fortsatta utvecklingen i lagstiftning och praxis beträffar, så kom den icke att i större utsträckning präglas av romersk-rättsliga förebilder, inte minst kanske därför att lagförfattarna voro mindre hemma i dessa materier.
Efter en paus — då man hade tillfälle att studera en utställning av rättshistoriskt intressanta handskrifter och att bese Juridicum — föreläste prof. Hafström över ämnet »Böter och baugar». Han redogjorde därvid för det fornnorska baugsystemet, där baugar var namnet på de även i våra skattfynd vanliga betalningsringarna av lödigt silver. En baug motsvarade en vikt och ett värde av 12 öre (= 1 1/2 mark) silver. Baugar återfunnos som en relikt under namnet bogar i Hälsingelagen. Baugsystemet förelåg även i bötesserien i den äldsta svenska rättskällan, nämligen Forsaringens runinskrift, enligt vilken bötesserien var 6, 12 och 24 öre lödigt silver, d. v. s. 1/2, 1 och 2 baugar. Denna bötesserie återfinnes på ett flertal ställen i den äldsta svenska och norska rätten. Såraboten till konungen i den tidiga norska Gulatingslagen var för odalbonden 6 baugar, d. v. s. 72 öre = 9 mark silver. Den dunkla mansboten och såraboten i äldre Västgötalagen, nämligen den till konungen, alle män och målsägaren treskiftade 27-marksboten, har man hittills försökt inpressa i 40-marksbotssystemet, varvid emellertid talförhållandena icke kunnat bringas till exakt överensstämmelse. En lösning finge måhända problemet, om boten översättes från mark till baugar. Den uppgår nämligen då till 18 baugar, varvid konungens bötesandel blir 6 baugar, d. v. s. densamma som i den nyss omnämnda Gulatingslagen. Sveakonungen synes alltså ha haft tredingsdel i dessa böter redan under baugsystemets tid. Det är sannolikt att ett flertal andra av de svenska bötesbeloppen också kunna hänföras till
nämnda system. Där så är fallet finnes möjlighet att belysa vissa av de äldsta bötestypernas till synes dunkla sammanhang.2
Efter föreläsningarna visades Lunds domkyrka av domkyrkoarkitekten Eiler Græbe; vidare besöktes Arkivet för dekorativ konst. Den mindre allvarliga delen av förhandlingarna hade förlagts till studentkårens friluftsgård Lillsjödal, där den vackra vårkvällen tillbringades under utomordentlig stämning.
Från danskt håll utfärdades inbjudan till dansk-svenska studentjuristdagar i Köpenhamn under början av höstterminen 1957. Dessa ägderum den 7—8 september, varvid Juridiska fakulteten i Köpenhamn, Juridisk Diskussionsklub och Det Rets- og Statsvidenskabelige Studenterråd voro värdar. Programmet inleddes å Metroannekset i Köpenhamnsuniversitet, där fakultetens dekanus, prof. W. E. von Eyben, höll hälsningsanförandet. Därefter föreläste prof. Hafström över ämnet »Kvinnans lika arvs- och giftorätt i svensk rättshistora».3 Han tog sin utgångspunkt i de bestämmelser i de yngre landskapslagarna, enligt vilka broder ärvde dubbelt mot syster och mannens giftorätt var den dubblamot hustruns. Denna fördelningsnorm har införts i svensk rätt av Birger Jarl, vilken sannolikt hämtat densamma från den dåtida danska rätten. I Värend i södra Småland genomfördes emellertid aldrig delningsnormen i fråga trots att den gällde enligt båda landslagarna. I Värend ärvde nämligen syster och broder lika, och hustruns giftorätt var lika stor som mannens. Prof. Hafström framhöll, att liksom i Skånelagen uttryckligen gällde lika giftorätt, kan man i dess äldsta lagar också skönja lika arvsrätt mellan syskon. Denna lika arvsrätt har sedermera utträngts av övrig dansk rätt, vilken som nämnts tillerkände brodern dubbelt så stort arv som systern. Det nära sambandet mellan Lunds och Växjö stift förklarar måhända varför den lika arvs- och giftorätten förefunnits också i Värend. — Vid utarbetandet av 1734 års lagifrågasattes inom Lagkommissionen att införa lika arvs- och giftorätt, men den nya lagen kom inte att medföra någon ändring. Genom fransska revolutionen segrade i de flesta europeiska länder principen om kvinnans jämställdhet med mannen även i fråga om arvs- och giftorätten. Frågan aktualiserades i Sverige efter författningsändringen 1809. Den 1811 tillsatta Lagkommittén föreslog den lika arvs- och giftorätten. Under den följande behandlingen på fyra riksdagar visade det sig, att motståndet mot den nya principen var starkare ju längre norrut i landet man kom. Först 1845 lagfästes principen. Därvid är särskilt att märka Oscar I:s stora betydelse i sammanhanget. Han föredrog i statsrådet ett av honom egenhändigt skrivet yttrande, vilket innehöll en översikt över hithörande rättsregler och principer inom rättsordningarna i skilda länder. Till grund för detta yttrande låg en underdånig icke undertecknad P. M., av handstilen att döma skriven av t. f. justitie-
kanslern Nils Samuel von K och. Denne var en av Johan Gabriel Richertsförtrogne — hans hustru Frances var Fredrika Bremers närmaste väninna. Trådarna löpa alltså samman i den socialliberala kretsen kring Richert, och denne har hållit dem alla i sina förfarna händer.
Prof. Iuul behandlade i sin föreläsning »Upplysningstidens betydelse för straffrättens utveckling». Med talrika belysande exempel redogjorde han för de föreställningar och stämningar, som lågo bakom häxprocessernas domslut. Mot denna bakgrund utvecklade han Voltaires och Montesquieus straffrättsliga idéer, och underströk huru lång tid som förflöt, innan upplysningstidens idéer omvandlades i praktisk verklighet. I denna utveckling har särskilt Beccaria utövat ett starktinflytande genom sitt verk »Dei Delitti e delle Pene». Föreläsaren erinrade till slut om i vilken stor tacksamhetsskuld nutiden står till dessa föregångsmän, som förmått bryta en tusenårig tradition, i mycket präglad av vidskepelse och grov vedergällningsrätt.
Efter en glad frukost i Bispekælderen besågs valda delar av universitetet; bl. a. demonstrerade prof. von Eyben källarcellerna för tredskande studerande, enligt uppgift icke längre i bruk. Därefter anträddes färden till studenterrådets friluftsgård Vintre Møller (vid Roskildebukten), där veckoskiftet tillbringades under diskussioner och annan angenäm samvaro. Bl. a. diskuterades formerna för juristutbildningen.
Behållningen av studentjuristdagarna har varit stor. I det väsentliga ha de kunnat förverkliga det syfte, som ovan har inledningsvis angivits.
Ulf Persson