A. BEXELIUS och V. KÖRLOF. Väglagarna. Sthm 1958. Norstedts. 321 s. Inb. Kr.30,00.

    Väglagstiftningen tillhör knappast något centralt rättsområde men äro tvivelaktigt av stor betydelse i dagens samhälle såväl för den statliga och i viss utsträckning även den kommunala förvaltningen som för de enskilda. Den starkt ökade biltrafiken framtvingar en forcerad utbyggnad av det allmänna vägnätet och i samband med genomförandet av det omfattande byggnadsprogram som uppgjorts härför uppkomma vid sidan av de rent tekniskaproblemen ej sällan spörsmål av mer eller mindre komplicerad rättslig beskaffenhet. Inom det enskilda vägväsendets ram förekommer även en intensiv verksamhet. Särskilt betydelsefull är den nyanläggning av enskilda skogsbilvägar, som anses utgöra en av skogsbrukets mest angelägna uppgifter för närvarande och som stimuleras genom betydande statsbidrag. Vidare må nämnas att de talrika tätortsbildningarna på landsbygden ofta aktualisera samfärdselproblem, som för sin lösning kräva åtgärder enligt lagen om enskilda vägar. Att tillämpningen av denna lag lätt ger upphov till svårbedömbara konfliktsituationer torde icke behöva särskilt framhållas.

    Med hänsyn till dessa förhållanden är det av stort intresse för alla dem som i en eller annan egenskap ha att taga befattning med vägärenden att äga tillgång till en fullständig redogörelse för väglagstiftningens aktuella innehåll och närmare innebörd. De arbeten rörande vägväsendet som hittills förelegat ha, särskilt i vad gäller lagen om enskilda vägar som under senare år underkastats viktiga ändringar, blivit föråldrade i åtskilliga avseenden. Förevarande arbete av justitieombudsmannen BEXELIUS och hovrättsrådet KÖRLOF tillgodoser alltså ett känt behov och torde komma att få stor användning.
    Boken inledes med en kortare redogörelse för äldre lagstiftning på området och grunddragen i nu gällande författningar. Lagstiftningen om den allmänna väghållningen behandlas därefter närmare i ett särskilt avsnitt, som utgör en bearbetning av den av Bexelius år 1943 utgivna kommentaren till denna lagstiftning. I en senare avdelning kommenteras så lagen om enskilda vägar och för arbetet i denna del har Körlof närmast svarat. De av författarna lämnade förklaringarna till de olika författningarna grunda sig i huvudsak på förarbetena och synas utmärkt väl fylla de anspråk som kunnaställas på en framställning av detta slag. Genom talrika rättsfallshänvisningar ökas i hög grad bokens användbarhet.

J. G-d