Författningsutredningen, som har till uppdrag att företaga en modernisering av vår författning (se SvJT 1954 s. 683), har som ett led i utredningsarbetet avlämnat ett betänkande om regeringsarbetet (SOU 1958:14). I betänkandet behandlas olika frågor beträffande regeringens ställning, organisation och arbetsformer.
    För att tillgodose intresset av att regeringens ledamöter få tillfälle att koncentrera sitt arbete till viktigare ärenden föreslås decentralisering av regeringsärenden till centrala ämbetsverk och länsstyrelser. Detta gäller icke blott administrativa förvaltningsärenden utan viss decentralisering anses möjlig även på det ekonomiska området i form av vidgade fullmakter för de centrala ämbetsverken.
    I fråga om beslutsformerna har målsättningen varit att åvägabringa närmare överensstämmelse mellan det sakliga och det formella avgörandet. Därför har rekommenderats att olika beslutsformer skola kunna komma till användning; å ena sidan för ärenden som ägna sig för formellt avgörande av

FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET 611enskilt statsråd (formell ministerstyrelse) och å andra sidan för i sak mer kollektivt betonade ärenden. Den senare gruppen indelas i dels beslut i kungakonselj (ett mindre antal ärenden) och dels beslut i ministerråd under statsministerns ordförandeskap.
    Med utgångspunkt från att regeringen kan behöva innefatta, förutom statsministern, högst tretton departementschefer, två fackkonsulenter, en juristkonsult och en administrativ konsult, föreslår utredningen att antalet regeringsledamöter i lag maximeras till aderton.
    Vidare behandlas i betänkandet vissa frågor rörande departementsindelningen, beredningsformerna och arbetsförhållandena i departementen m. m. Samordnings- och granskningsuppgifterna ägnas särskild uppmärksamhet och bl. a. föreslås inrättande av ett regeringskansli med främsta uppgift att biträda statsministern och granskningskonsulterna.

G. La