ROBERT MALMGREN. Sveriges Grundlagar och tillhörande författningar medförklaringar. Sjunde uppl. utgiven av ERIK FAHLBECK och HALVAR G. F. SUNDBERG. Sthm 1957. Norstedts. 262 + 268 s. Inb. kr. 33,00.

 

    MALMGRENS med rätta berömda grundlagsedition har hösten 1957 utkommit i ny upplaga, den sjunde, sedan den första 1921 uppenbarade sig på bokhandelsdiskarna. Detta närmast klassiska arbete uppträder nu i oförändrad skepnad och har i huvudsak icke undergått andra förändringar än sådana som föranletts av sedan förra upplagan inträffade författningsändringar och nytillkommen praxis. Även de till 1960 års riksdag uppskjutna grundlagsändringarna avseende folkomröstningsreglerna återgivas.
    Ny är den år 1957 antagna instruktionen för riksdagens ombudsmän, vilken försetts med kommentar. Denna uppehåller sig väsentligen vid de genom 1957 års grundlagsändringar beslutade nyheterna i fråga om JO-ämbetet. Vidare ha i bihanget två författningar tillkommit, nämligen instruktionen av år 1921 för befattningshavarna i statsdepartementet samt instruktionen av år 1950 för tryckfrihetsombuden.
    Grunderna för urvalet av författningar ha vidgats, i det den föreliggande upplagan innehåller två texter av nytt slag, nämligen Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggandefriheterna samt stadgan för Nordiska rådet. Särskild uppmärksamhet tilldrager sig konventionen, vilken som bekant kommit att i allt högre graduppfattas som en ersättning för den rättighetsförklaring, vår författningsaknar. Såsom en komplettering till RF § 16 presenteras den också av utgivarna. Vissa artiklar i konventionen ha kommenterats relativt utförligt. Därvid bygga utgivarna på de allmänna uttalanden som gjordes i den proposition 1951, i vilken konventionen förelades riksdagen för godkännande. Emellertid ansluta sig utgivarna snarare till den delvis rätt skarpa kritik,

100 LITTERATURNOTISERsom framkommit i anledning av att svensk lagstiftning anses icke helt fyllade i konventionen uppställda kraven. Därvid ha utgivarna kunnat i viss del stödja sig på uttalande av riksdagens första lagutskott men ha även själva fört de kritiska resonemangen vidare.

G. P.