Förslag till ändringar i 25 § försäkringsavtalslagen, avseende försäkringsgivares regressrätt, har avgivits av en särskilt tillkallad utredningsman, justitierådet Walin (jfr SvJT 1955 s. 671). Förslaget, som ingår i SOU 1958som nr 44, har tillkommit efter nordiskt samarbete, som resulterat i praktiskt taget överensstämmande förslag i Danmark, Finland, Norge och Sverige.
    Förslaget innebär, att när en försäkringsgivare utgivit ersättning på grund av försäkringen och därefter vänder sig med återkrav mot någon som vållat skadan eller eljest är skadeståndsskyldig, rätten skall med beaktande av skadeorsaken och omständigheterna i övrigt kunna bestämma att återkravet skall bortfalla eller jämkas. Förutsättning härför är dock, att det finnes kunna ske utan att försäkringsmässiga hänsyn åsidosättes; och bortfall eller jämkning skall inte ifrågakomma, när skadan vållats uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. I motiven ges närmare vägledning för bedömningen, varvid i dansk rättspraxis vunna erfarenheter kunnat utnyttjas. Regeln skall — i motsats till de nuvarande bestämmelserna — vara tvingande och får således ej kringgås genom förbehåll i försäkringsavtalet eller genom överlåtelse av skadeståndsfordringen på försäkringsgivaren.
    Vidare föreslås att den som med hänsyn till omfattningen av sina intressen underlåtit att taga skadeförsäkring (självförsäkrare) ej skall äga bättre rätt till skadestånd än en försäkringsgivare, som ersatt skadan i fall när försäkring finns. Denna bestämmelse får betydelse främst i fråga om staten och de största kommunerna.

E. C.