Prof. Honkasalo emeritus. Prof. Brynolf Honkasalo, som d. 1 april 1959 fyller 70 år, avgick med utgången av höstterminen 1958 från sin professur i straffrätt vid Helsingfors universitet. I sin avskedsföreläsning behandlade han brottslighetens utveckling i Finland och Sverige i belysning av ett mycket omfattande statistiskt material.

B. P—n

 

    Ny justitieminister i Finland. När generaldirektören Karl August Fagerholms samlingsregering d. 13 jan. 1959 avlöstes av generaldirektören Vieno Sukselainens agrarregering, avgick även justitieministern, borgmästaren Sven Högström, som på denna post efterträddes av justitierådet Antti Hannikainen (se om honom SvJT 1956 s. 371).

B. P—n

 

    Den elfte nordiska studentjuriststämman 1958 är nu ett minne blott — men för deltagarna ett utomordentligt trevligt minne. Stämman var denna gång förlagd till Danmark, och värdskapet delat mellan Köpenhamn och Århus. Köpenhamnarna hade till replipunkt för sin del av sammankomsten valt Krogerup Højeskole vid Öresund, 35 km från Köpenhamn och 10 km från Helsingör, och i Århus inkvarterades mötesdeltagarna nere i själva staden.
    Det späckade mötesprogrammet var synnerligen välkomponerat, och deföredrag och diskussionsinledningar som hölls, behandlade stora delar av den centrala juridikens problem. Man råkade efterhand in i en allt större tidsnöd; i kampen mot denna slog arrangörernas alla ansträngningar slint, mycket därför att föredragshållarna förmådde göra samtliga sina anföranden utomordentligt intressanta och frågeväckande.
    Redan den första arbetsdagen bjöd på en livlig diskussion kring prof.Ross' föredrag över tesen »Dansk Grundlovs § 88 kan icke ändras genom någon rättslig procedur». Den berörda paragrafen innehåller reglerna förändring av grundlagens paragrafer, och prof. Ross utvecklade sin tes: Systemets grundnorm, d. v. s. den norm, som konstituerar systemets högsta myndighet, gäller i kraft av sedvana och kan blott ändras genom ny sedvana, d. v. s. därigenom att en ny grundnorm faktiskt slår igenom. Auditoriets tveksamhet inför prof. Ross påstående tog sig uttryck i en rad frågor till föredragshållaren. Bl. a. ansåg man, att hans strängt logiska resonemang inte tog tillräcklig hänsyn till tidsmomentet — dock kan näppeligen en logisk slutledning i och för sig inrymma en tidsfaktor — men skepticismen hos åhörarna grundade sig kanske ytterst på det faktum, att prof. Ross genom att begagna termen »rättslig procedur» verkade att söka överföra sitt teoretiska resonemang på det praktiska planet. Invävt i denna diskussion behandlades även problem kring de danska domstolarnas lagprövningsrätt.
    Prof. POUL ANDERSEN höll samma dag ett intressant och initierande föredrag över förberedelserna kring lagförslag.
    På stämmans andra dag föreläste professorerna ABNHOLM, Oslo, och YLÖSTALO, Helsingfors, över den nordiska lagstiftningen på arvsrättens område.

NORDISKT OCH INTERNATIONELLT 127Prof. Arnholm kritiserade därvid bl. a. den rätt norsk lagstiftning ger efterlevande make att sitta kvar i orubbat bo. Talaren framhöll, att denna rätt tillskapats för en situation, som numera är betydligt mera sällsynt än förr, den nämligen, att ena maken avlider ung, efterlämnande maka och småbarn i små villkor. Med den starkt ökade medellivslängden når man nu i norskt rättsliv många gånger närmast groteska resultat med berörda regler, och prof. Arnholm drog det drastiska exemplet med barnen i övre medelåldern, vilka, fortfarande i väntan på sitt arv, på en bemärkelsedag gratulerade den kvarlevande, snart sekelgamla föräldern, som »blott saknade de formella förutsättningarna för att begravas».
    Ungdomsasocialiteten belystes inledningsvis av universitetsstipendiat BRATHOLM från Oslo. Den nordiska statistiken på detta område verkade att främst ha sysselsatt sig med de svenska förhållandena, och de siffror, som levererades, var närmast skakande. Dagens program var i stort sett ägnat kriminaliteten, och mötet företog en exkursion till köpenhamnspolisens ungdomsklubbar, PUK. I dessa söker man att fånga upp de ungdomar, som annars riskera att växa upp i ogynnsamma miljöer. Så snart ett fall i kategorin »upplöst hem» eller liknande dyker upp inom en PUK:s distrikt, börjar polisen att diskret kartlägga familjens antecedentia. Härvidlag har systemet med fast patrullerande konstaplar med särskilt anvisat distrikt visat sig vara till en utomordentlig hjälp. Finner polisen efter sin undersökning, att barnens hemmiljö är mindre lämplig, söker man att på det ena eller andra sättet få barnen intresserade av ett medlemskap i PUK. För att dessa klubbar skall kunna utgöra bästa möjliga omgivning för barnen i farozonen, rekryteras de till två tredjedelar av barn från goda hem. PUK, som hittills drivits på frivillighetens väg som ett experiment, har visat sig vara en verksam faktor vid bekämpandet av ungdomsbrottsligheten, och det verkade nu, som det allmänna stod berett att så gott som helt överta det ekonomiska ansvaret för klubbarnas verksamhet.
    Prof. ILMARI MELANDER redogjorde för de finska myndigheternas arbete för att skaffa jord till den förflyttade befolkningen. Talaren skildrade de oerhörda ansträngningar man inom ramen för ett strikt rättsligt handlande nedlagt på att i en tvångssituation skaffa odlad och odlingsbar jord till alla dem, som efter landavträdelserna valde att bryta upp från sina gårdar och flytta inom de nya finska gränserna. Problemen har endast kunnat lösas genom ett kraftigt utvidgat expropriationsinstitut. Åtminstone för de svenska deltagarna framstod kanske resonemanget kring den finska jordanskaffningslagen 1945 som något främmande. Flertalet av de brukningsenheter, som genom denna lag tillskapats, verkade nämligen att tillhöra en storleksordning, som i Sverige försvinner med en hastighet av 12—15 enheter per dag. En diskussion kring den brännande och aktuella frågan om tjänstemännens förhandlings- och strejkrätt inleddes av amtmannen, baron WEDELL-WEDELLSBORG, Sorø, prof. MERIKOSKI, Helsingfors, och preceptor BERGSTRÖM, Uppsala.
    Från finsk sida, yttrade prof. Merikoski, torde man i allmänhet anse, att tjänstemannastrejk är rättsstridig. Det föreligger ett slags samband mellan tjänstemans rätt att få kvarstå i sin tjänst och hans rätt att få avskedbeviljat. Ju effektivare en tjänstemans rätt till oavsättlighet är tryggad, dessbättre motiverad synes en fordran vara att han — när statens intresse så kräver — bör finna sig i att tvingas kvarstå i tjänst utöver den tid han själv finner lämplig.

128 NORDISKT OCH INTERNATIONELLT    Diskussionen efter inledningarna kring tjänstemännens strejkrätt avslutades av prof. Poul Andersen på uppfordran av prof. VON EYHEN, vilken hela tiden tjänstgjorde som ordförande. Prof. Andersen sade sig stå något främmande inför de problem, som ventilerades. Tjänstemännens strejkrätt är något ytterst modärnt, som börjat diskuteras vid en tid, då strejken som sådan börjat komma ur mod i arbetskonflikter. Talaren påvisade en del orimliga resultat av tjänstemannakonflikter, men: i den danska debatten i ämnet hade båda synpunkterna på tjänstemannastrejk förts till torgs; en del ansåg dem lagliga, andra höll dem för olagliga. Prof. Andersen kunde för sin del icke finna att de, som ansåg dylika strejker olagliga, på ett övertygande sätt motiverat sin uppfattning.
    Den villkorliga domens historia och utveckling behandlades i ett föredrag av prof. ARMANN SNæVARR, Reykjavik, och talaren belyste institutets olika utformning i å ena sidan anglosachsisk, å andra sidan kontinental rätt. Prof.Snævarr framförde önskemål bl. a. om att större vikt än hittills skulle läggas på personundersökningen samt på övervakningen.
    Professorerna HURWITZ, Köpenhamn, och HERLITZ, Stockholm, föreläste om ombudsmannainstitutionen, vilken i Danmark övertagits från svensk offentlig rätt. Den danska motsvarigheten till JO, folketingets ombudsmand, har dock fått sitt kompetensområde något annorlunda avgränsat än sin svenske kollega — domstolarna beröras sålunda inte av hans granskningsrätt.
    Mötet företog en utflykt till Köpenhamns Byret och studerade den summariska behandlingen av »politisager». Polisdomstolens kompetensområde är begränsat, men inom dessa gränser arbetar den snabbt och effektivt. På grundval av polisrapporter och korta förhör av åtalad eller parter — försvarsadvokat anlitas ytterst sällan, och åklagare förekommer inte — avkunnas dom av ensamdomaren, på vars förhandlingsledande förmåga det ställs utomordentligt höga krav. Arbetet är synnerligen ansträngande, och två år brukar vara den tidsgräns, efter vilken en duktig polisdomare flyttas över på en annan avdelning.
    Efter byretsbesöket flyttade juristmötet över till Århus Universitet och hälsades där av universitetets rektor, prof. WILLY MUNCH. Efter välkomstceremonien inledde prof. A. VINDING KRUSE, Köpenhamn, och docent PERSSONLund, en diskussion kring det nordiska utkastet till lag om trafikförsäkring(SOU 1957:36). Prof. Vinding Kruse ställde sig skeptisk mot förslaget, medan docent Persson ansåg dettas huvudprincip, innebärande fullt strikt ansvar, vara ett steg i rätt riktning. Efter denna diskussion behandlades så juristutbildningen i de olika nordiska länderna, varvid man kunde iakttaga en skillnad i examenssystem mellan å ena sidan Sverige—Finland, å andra sidan Norge—Danmark och i viss mån Island. Det svensk-finska systemet med tentamen i varje ämne motsvaras i Norge—Danmark av stora, samlande förhör över hela lärostoffet.
    I Århus föreläste vidare prof. KNUD ILLUM över det nordiska lagförslaget om preskription.
    Ytterligare diskuterades den fortsatta uppläggningen av studentjuriststämmorna. Med undantag för islänningarna, som hyste ekonomiska betänkligheter, förklarade samtliga sig vara intresserade av att stämmorna arrangerades tätare, än som nu är fallet; från norsk sida framfördes förslag omen stämmointensitet av två stämmor under en treårsperiod. Rörande tidsutrymmet för varje enskild stämma förklarade majoriteten sig nöjd med

NORDISKT OCH INTERNATIONELLT 129en tiodagarsperiod, som praktiserats vid den nu aktuella stämman. Nästa möte kommer att arrangeras av norrmännen.
    »Omne tulit punctum, qui miscuit utile dulci» — de danska arrangörerna är sannerligen allt beröm värda för att de genom en rad synnerligen lyckade förnöjelser helt förmådde trolla bort det teoretiska programmets tyngd. Stämman hann besöka både Tivoli och Tuborg samt bese Nordsjälland med buss och österjylland per båt. Avslutningsmiddagarna på Krogerup, på hotell »de la Tour» i Århus och på Studenterforeningen i Köpenhamn var utomordentligt trivsamt ordnade, och den välkomstlunch hotell Egmont bjöd stämmodeltagarna på efter ankomsten till Köpenhamn från Århus fyllde de ickedanska deltagarna med närmast skräckfylld beundran. Ett ogunstigt väder skar ner möjligheterna till friluftsvistelse till nästan inga — men mötesdeltagarna fick inte stor anledning att beklaga sig över den saken. Istället var det med en stor och oskrymtad tacksamhet vi alla tog avsked av värdfolket, för att det givit oss en rad glada minnen från XI nordiska studentjuriststämman med på färden in i höstens vardagsplugg.

Göran Ravnsborg