Replik
Prof. THORNSTEDTS genmäle föranleder följande erinran från min sida. Thornstedt säger om den av honom kursiverade lokutionen i HovR:s domsmotivering, att han icke däri kan finna någon antydan om att HovR skulle ansett straffhöjning utesluten på grund av den omtalade reservationen beträffande särskilda skäl mot straffhöjning och att HovR:s dom m. a. o. skulle kunna gälla även ett normalfall. Häremot måste jag opponera. Det framgår visserligen ej direkt av ordalagen att HovR vid sin prövning ansett omständigheterna vara sådana, att reservationen beträffande särskilda skäl mot straffhöjning vore tillämplig, men en slutsats e contrario synes väl motiverad. Omnämligen HovR ansett normalfallet föreligga, borde brottsligheten icke ha bedömts som grovt bedrägeri medelst förfalskning utan i stället måst få beteckningen grovt bedrägeri och förfalskning: ett fall av verklig konkurrens alltså, varvid borde ha citerats, förutom SL 21: 3, även 12:3 samt 4: 1, 2 och 14. Detta synes tydligt framgå av EKEBERG—STRAHL—BECKMAN, Förmögenhetsbrotten, s. 187 f, av vilket loco HovR i detta kinkiga fall icke rimligen kunnat undgå att taga del och som HovR även ägt rätt antaga vara inför ögonen på den kritiske granskaren.
Vad Thornstedt genmäler i anledning av min andra anmärkning