Om bestämmande — i visst fall — av efterlevande makes arvsskattefria andel i dödsbo
    Jämlikt 15 § 1 mom. arvsskatteförordningen skall efterlevande makes skattefria andel i dödsbo beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods, därest den icke enligt lag blivit annorlunda bestämd vid bodelning, varöver i behörig ordning upprättad handling föreligger i skatteärendet. Är äldre giftermålsbalken tillämplig å förmögenhetsförhållandena i boet, beräknas den andel, som tillfaller den efterlevande maken såsom fördel, giftorätt och morgongåva, till hälften av den gemensamma behållningen i boet, därest den icke enligt lag annorlunda bestämts vid boskifte och däröver i skatteärendet föreligger behörigen upprättad handling.
    Här skall — närmast med anledning av det i SvJT 1958 rf s. 61 refererade rättsfallet — till behandling upptagas frågan om vilken betydelse, som i arvsskattehänseende må tillmätas en handling innefattande boskifte och arvskifte, när den efterlevande maken däri tillskiftats mera än som enligt lag kan tilläggas henne.
    Berörda mål avser ett fall, där äldre giftermålsbalken var tillämplig å förmögenhetsförhållandena i boet. I en såsom arvskifte betecknad handling hade den efterlevande hustrun utan att vara arvinge eller testamentstagare — tillskiftats ungefär tre fjärdedelar av den gemensamma behållningen i boet. Någon uppgift om grunden för att hustrun tillskiftats mer än hälften synes icke ha intagits i skifteshandlingen. Av referatet framgår emellertid, att hustrun vid skiftet erhållit mer än vad hon lagligen kunnat få. Skiftet hade således icke skett enligt lag. Fråga uppkom då huruvida i skatteärendet hustruns arvsskattefria andel i boet skulle bestämmas — såsom i de fall då något skiftesinstrument icke ingivits — till hälften av den gemensamma behållningen eller om — med hänsyn till att behörigen upprättad skifteshandling förelåg i skatteärendet — sagda andel skulle bestämmas till det belopp, vartill hustrun och arvingarna med beaktande av de omständigheter, som i målet voro kända för domstolen, lagligen ägt beräkna densamma. I förevarande fall synes hovrätten för Nedre Norrland ha godtagit det sistnämnda alternativet, då den på grund av reglerna om fördel av bo oskifto förklarat, att hustrun skulle skattefritt erhålla något mer än hälften av den gemensamma behållningen.
    Det problem domstolarna här ställts inför skulle annorlunda uttryckt kunna sägas avse spörsmålet huruvida vid bestämmande av den efterlevande makens skattefria andel i boet en bodelnings- eller boskifteshandling, som på en enda punkt strider mot lag, skall i sin helhet lämnas obeaktad eller tillämpas i de delar den — eller det däri angivna slutresultatet — icke strider mot lag.
    Härom anföres i förarbetena till arvsskatteförordningen (SOU 1939:18 s. 73 och 77), att såsom villkor för en verklig bodelningshandlings användbarhet vid bestämmande av efterlevande makes andel i boet måste krävas att delningen skett enligt lag. Härmed avsågs, att icke

någondera parten däri eftergivit sin rätt. Hade eftergift skett förelåg ett gåvofång och icke ett giftorätts- eller arvsfång. Om eftergiften skett från den efterlevande makens sida, komme ett på grundval av bodelningen verkställt arvskifte att omfatta jämväl egendom som bekommits i gåva. Mot att i sådan händelse lägga arvsskiftesinstrumentet till grund för arvsskattens beräknande gällde samma skäl som av kommittén anförts beträffande det fall att arvskifte innefattade gåva till universiell testamentstagare. Hade åter eftergiften skett till förmån för efterlevande make, vore det visserligen icke alldeles uteslutet, att ett i anslutning till bodelningen verkställt arvskifte godtoges såsom grundval för skatteberäkningen. Den av eftergiften föranledda bristen i arvskiftesbehållningen skulle nämligen vid beskattningen bliva utjämnad genom en av kommittén antydd regel om underskotts fördelande å skifteslotterna. En sådan anordning hade emellertid kommittén icke funnit lämplig. Beträffande de skäl, som härvid varit avgörande framhöll kommittén särskilt önskemålet att, jämte enhetliga och överskådliga författningsbestämmelser på området, åstadkomma klarhet och reda vid arvsbeskattningens avgränsning mot gåvobeskattningen. Kommittén underströk vidare, att ett godtagande av en bodelning, vari eftergift skett till förmån för efterlevande make, skulle innebära att den därmed avsedda egendomen undandroges arvsskatt. Dessutom uttalade kommittén (s. 72) såsom sin mening att, om en gåva förelåg, detta borde medföra att arvskifteshandlingen i sin helhet ansågs oanvändbar såsom beskattningshandling.
    Dessa uttalanden ur förarbetena till arvsskatteförordningen visar enligt min mening klart att lagstiftaren avsett att taga bestämt avstånd från bodelningar och boskiften, som innefatta gåvofång. Lagstiftarens mening har därvid uppenbarligen varit att vid bestämmande av efterlevande makes skattefria andel i dödsbo hänsyn må tagas till åberopade bodelnings- eller boskifteshandlingar endast därest de icke i något avseende innehålla ett gåvofång och att i motsatt fall — d. v. s. om de på någon punkt innefatta en gåva — efterlevande makes skattefria andel skall beräknas med ledning av en schematisk delning; härvid får, som bekant, enligt uttrycklig föreskrift i 15 § arvsskatteförordning hänsyn icke tagas till sådan omständigheter, som kunna föranleda till att efterlevande makes skattefria andel bestämmes till mer än hälften av makarnas behållna giftorättsgods respektive hälften av den gemensamma behållningen i boet.
    Vad här med stöd av förarbetena angivits såsom lagstiftarens mening överensstämmer helt med den tolkning 15 § 1 mom. arvsskatteförordningen tidigare givits i rättspraxis. Sålunda har, såvitt jag kunnat utröna, Högsta domstolen — som vid ett flertal tillfällen haft att taga ställning till frågan om en åberopad bodelnings- eller boskifteshandling skulle kunna läggas till grund för bestämmande av efterlevande makes skattefria andel i dödsbo — alltid, när det åberopade delningsinstrumentet på någon punkt innefattat en gåva, beräknat sagda andel med ledning av en schematisk delning till hälften av det behållna giftorättsgodset respektive av den behållna gemensamma egendomen. Vid detta bedömande har således Högsta domstolen icke beaktat den del av den verkliga delningen som icke innefattade någon gåva. Såsom särskilt

belysande exempel härpå må hänvisas till NJA 1951 s. 158 och 1953 s. 273 (det sistnämnda är av speciellt intresse icke minst med hänsyn till motsättningen mellan pluralitetens ståndpunkt och justitierådet Walins skiljaktiga mening).
    Vad här anförts ur förarbetena till arvsskatteförordningen och ur rättspraxis föranleder till den slutsatsen att en bodelnings- eller boskifteshandling, som i något avseende innehåller ett gåvofång, icke får till någon del läggas till grund för beräkningen av efterlevande makes skattefria andel i dödsboet utan att denna andel i sådana fall skall bestämmas — såsom om något verkligt delningsinstrument icke förelegat i skatteärendet — med ledning av en schematisk delning till hälften av makarnas behållna giftorättsgods respektive av den gemensamma behållningen i boet. Hovrättens för Nedre Norrland förutnämnda beslut strider emellertid, såsom framgår av det anförda, mot denna slutsats.

Jöran Mueller¹