302 Fritz Sterzel †. Fritz Sterzel avled den 2 april 1959. Han var född 1890 i Tyskland men komsnart till Sverige, där fadern blev kyrkoherde i tyska församlingen i Stockholm. Hans påbrå bar även i övrigt en internationell prägel. Till sin utbildning var Sterzel helt svensk. Han genomgick läroverk och avlade mogenhetsexamen i Stockholm. De fortsatta studierna förlades till Uppsala, där han efter en tidigare fil. kand. blev jur. kand. 1913. Han förblev i Uppsala under tingstjänstgöringen och återupptog sedan studierna. De ledde 1919 till disputation på avhandlingen »Bidrag till läran om bedrägeribrottet», som förskaffade författaren doktorsgrad och docentur.
Avhandlingen var ett uppmärksammat bidrag till tidens sparsamma monografiska litteratur. Den bidrog verksamt till att klarlägga det delvis ganska dunkla bedrägerirekvisitet i 1864 års strafflag och fick stor betydelse för praxis under de följande årtiondena.
Under de närmast följande åren fullgjorde Sterzel några undervisningsuppdrag vid juridiska fakulteten i Uppsala, bl. a. såsom t. f. professor. Samtidigt ägnade han sig åt en inom Svea hovrätt påbörjad karriär och erhöll snabbt sedvanliga förordnanden som fiskal, assessor och t. f. revisionssekreterare. Snart kom han också att användas vid lagstiftningsarbete inom justitiedepartementet och som sekreterare hos riksdagsutskott.
Härefter följde ett mera ovanligt inslag. Enligt åtagande vid freden i Lausanne skulle turkiska regeringen för några år anställa ett antal jurister från länder, vilka varit neutrala under världskriget, såsom»conseillers légistes» vid omorganisation av Turkiets rättsväsen. Sterzels internationella orientering och goda språkkunskaper gjorde honom intresserad för en sådan uppgift och också lämpad därför. Han blev 1925 utsedd till uppdraget och vistades i Turkiet några år. Han hade bl. a. att medverka vid omfattande ny lagstiftning efter mönster av moderna lagar i skilda europeiska länder.
Efter återkomsten till Sverige 1930 anlitades Sterzel åter för lagstiftningsuppdrag; han hade under tiden utnämnts till hovrättsråd och blev 1931 revisionssekreterare. År 1933 inträdde han som ledamot i lagberedningen, när denna under Marks von Würtembergs ordförandeskap skulle utarbeta ny lagstiftning om skuldebrev i samarbete med delegerade från övriga nordiska länder. Sterzels stora kunskaper icke minst inom handelsrätten och hans vana vid internationella förhandlingar, lika väl som hans klara blick för ekonomiska sammanhang och en god stilistisk förmåga, gjorde honom väl skickad för detta uppdrag. Hans livliga temperament gjorde samarbetet med honom mycket stimulerande. Sedan beredningens förslag lett till lagstiftning 1936 utgav Sterzel — efter samarbete med Marks von Würtemberg, som emellertid avlidit före arbetets fullbordan 1937 — den »officiella» kommentaren till skuldebrevslagen och har senare ombesörjt ett par nya upplagor (den senaste 1953).