Till rättsfallsöversikten i civil- och straffprocessrätt
    I min rättsfallsöversikt i SvJT:s aprilhäfte (s. 260 f.) har jag berört fallet SvJT 1955 rf. s. 14, där hovrätt — i samband med att den med ogillande av invändning om skiljeavtal förklarat underrätten ha varit behörig att upptaga målet — tillkännagivit att talan mot hovrättens beslut jämlikt 54:6 RB icke finge föras. Mot bakgrunden av rättsfallets rubricering i referatet såsom »fråga om tillämpning av 54 kap. 6 § RB» har jag därvid kommit att förbise, att dylikt avgörande torde träffas av fullföljdsförbudet i 54:7 RB. (Jfr 16:2, 16:3 och 30:10 ÄRB samt rättsfallen NJA 1908 s. 482, 1910 s. 509, 1916 s. 324, 1920 s. 375 och 1929 s. 73, enligt vilka spörsmål om skiljeavtal såsom rättegångshinder ansetts utgöra frågor om »domstols behörighet».) Hovrättens tillkännagivande att talan icke finge föras mot beslutet synes sålunda ha varit i och för sig riktigt, ehuru till stöd därför bort åberopas 54:7 i stället för såsom skett 54:6 RB. (Jfr GÄRDE s. 816).
L. W.

 

16 Se härom närmare C. O. SOMMAR i SvJT 1942, s. 422

17 Tryckt i Historiska handlingar, D. 27: 1 (1924), s. 155 f.