Aspirantutbildningen i Svea hovrätt. Sedan Svea hovrätt vid plenum d. 18 mars 1959 behandlat frågor rörande fiskalsaspiranternas tjänstgörings- och utbildningsförhållanden har presidenten Zetterberg nyligen meddelat anvisningar rörande aspirantutbildningen i hovrätten.
    Dessa anvisningar grundas väsentligen på undersökningar, som Föreningen Yngre Jurister vid Svea hovrätt inledde 1957—1958, således innan en diskussion om aspiranternas förhållanden hösten 1958 förekom i pressen, och som visade att behov förelåg av ökad handledning och vidgad fortlöpande kritik i aspiranternas arbete. Hovrättens ledamöter ställde sig mycket positiva till de förslag som framlades, och det kan från ledamöternas synpunkt även framhållas, att åtgärder att förbättra utbildningen dessutom ger större möjligheter att rätt bedöma en aspirants lämplighet för domarbanan.
    Anvisningarna innehåller i huvudsak följande: Till ledning för aspiranterna

NOTISER 361bör ordförande och ledamöter på varje avdelning ge där tjänstgörande aspiranter fortlöpande positiv kritik och praktiska anvisningar för arbetets bedrivande. Varje avdelning utser en ledamot, som särskilt skall svara för kontakten mellan avdelningen och de där tjänstgörande aspiranterna. Efter avdelningens eller kontaktmannens bestämmande bör aspiranterna beredas tillfälle att övervara föredragningar av fiskaler och ledamöter. Aspirant, som varit protokollförare eller föredragande i huvudförhandlings- eller föredragningsmål, bör få närvara vid avdelningens överläggning i målet och därvid få yttra sig i uppkommande frågor. Referenterna uppmanas att så ingående som möjligt diskutera av aspiranter uppgjorda förslag till avgöranden med förslagsställarna. Då en avdelning fått den bestämda uppfattningen, att en viss aspirant icke kommer att bli godkänd, meddelar avdelningens ordförande detta till presidenten. Med dennes samtycke underrättar ordföranden genast därefter aspiranten om avdelningens uppfattning.
    Anvisningarna bör givetvis icke ses så, att mera betydande brister förekommer i de hänseenden det är fråga om. Emellertid föreligger alltid svårigheter inom ett så stort och arbetstyngt verk som Svea hovrätt att tillvarataga alla möjligheter till utbildning av aspiranterna. Förutsättningarna har nog även i viss mån försämrats genom nya rättegångsbalken: den gamla domboksskrivningen med dess krav på stringens och koncentration har fallit bort i underrätterna, och det övervägande muntliga förfarandet i hovrätt har medfört, att antalet kvalificerade föredragningsmål starkt minskat. I en hovrätt med 10 allmänna avdelningar och 2 vattenavdelningar är det även svårt att nå önskvärd enhetlighet.
    Man får nu hoppas att anvisningarna kommer att tillgodose det viktiga syfte i vilket de utfärdats, nämligen att rätt tillvarataga de unga jurister, som inträtt i Svea hovrätt och som kommer att rekrytera en mycket betydande del av landets domarämbeten.

MvK