HANS VON HENTIG. Zur Psychologie der Einzeldelikte. III. Der Betrug. Tvbingen 1957. J. C. B. Mohr. IX + 221 s. DM 18.50.
— Probleme des Freispruchs beim Morde. Tübingen 1957. J. C. B. Mohr. 64 s.DM 3.80. — Recht und Staat, Heft 206/207.

 

    Förutvarande prof. i Bonn HANS VON HENTIG har för några år sedan påbörjat en serie kriminalpsykologiska och kriminografiska monografier över skilda brott. Senast utkommen är del III om bedrägeri, enligt förf. det betydelsefullaste brottet i den västerländska världen och därtill ett brott, som ständigt ökar i omfattning. Arbetet baseras på ett stort, kriminalpolitiskt och kulturhistoriskt intressant material med exempel från skilda rättsordningar och av varierande dokumentariskt värde. Förf. utgår från den situation, som bedragaren utnyttjar för begående av sitt brott, t. ex. offrets längtan efter mänsklig kontakt och värme (en utmärkt grund för »sol och vår»), hans behov av bot mot sjukdom och lidande, hans vinningslystnad och hans lust att umgås med socialt högtstående personer samt, icke minst, hans altruistiska impulser. Därefter behandlas bl. a. — ofta på ett underhållande sätt — bedragarens modus operandi, speciellt olika metoder att spela en falsk roll, bedragarens psykologi, hans uppträdande inför rätta och i häkte samt hans byte.
    I Probleme des Freispruchs beim Morde har förf. övergått till att använda ett kriminalpsykologiskt betraktelsesätt på en straffprocessuell företeelse. Här analyseras ett 70-tal fall från skilda länder, i vilka åtal för mord ogillats. Boken belyser bl. a. vissa egendomligheter i juryrättegången.

H. T.

 

    Juristhyllning för professor Honkasalo. På sin sjuttioårsdag hyllades förreprofessorn i straffrätt vid Helsingfors universitet Brynolf Honkasalo avfinska juristföreningens tidskrift »Lakimies» med ett innehållsrikt solennitetsnummer.
    I inledningsorden erinrar prof. Bruno A. Salmiala i korta drag om jubilarens person och gärning. Av dennes arbeten — av vilka de straffrättsliga spänna över hela ämnesfältet — nämnas, förutom gradualavhandlingen (Om rätt till fastställelsetalan och om förutsättningarna därför enligt finsk rätt. I. Materiella förutsättningar. — 1928) även följande: huvudarbetet Finlands straffrätt (I 1948, II 1949 och III 1953), Kausalitetsfrågan i straffrätten (1933), Abort — de lege lata och de lege ferenda (1936), Nulla poenasine lege (1937), Särskilda brott (1944; 3. uppl. 1950), Länsmannen som brottsutredare och allmän åklagare (1946), Om förening och sammanläggning av straff (1947) och, jämte Reino Ellilä, Om återfall i brott (1945)— samtliga i finsk språkdräkt — ävensom Das finnische Strafrecht (i Dasausländische Strafrecht der Gegenwart, II, Berlin 1957).
    Efter inledningen följa ett trettiotal uppsatser. Bland författarna, som praktiskt taget samtliga äro landsmän till jubilaren, återfinnas ett flertal av republikens mera framträdande rättsvetenskapsmän.
    Straffrättsliga ämnen och med dem besläktade äro av naturliga skäl väl företrädda. Biträdande justitiekanslern E. J. Manner skriver om åklagaren och offentligheten, polisrådet Kosti Vasa om den internationella polisorganisationen, och prof. Johs. Andenæs, Oslo, om straffrätt, kriminologi och kriminalpolitik. Ett bidrag av prof. Tauno Ellilä handlar om föremål för nydaningsarbetet inom den straffrättsliga rättsvården, och bitr. prof. Niilo Salovaara samt docenten Mikael Livson belysa i var sin uppsats det straffrättsliga rättsstridighetsbegreppet. Justitierådmannen P. J. Voipio redogör

 

för utformningen av institutet villkorlig dom i Finland, medan docenten Inkeri Anttila med hjälp av återfallsstatistik visar institutets specialpreventiva verkan. Ämbetsbrotten behandlas av jur. lic. Viljo O. Eloranta, jur.kand. J. Rautapää redogör för ansvarsfrågans prövning enligt militär straffrätt, och docenten Reino Ellilä anlägger de lege ferenda synpunkter på domsrätten i militära brottmål. Prof Erik Castrén kommenterar de inom FN av prof. J. Spiropoulos utarbetade reglerna om brott mot mänsklighetens fred och säkerhet. Prof. Salmiala belyser från olika sidor det förlidet år så aktuella problemet om straffrättens sedlighetsrekvisit och konsten.
    I övrigt innehåller hyllningsskriften följande uppsatser: prof. Tauno Tirkkonen: Lag om äktenskaplig börd; prof. A. R. Heikonen: Kan till ordförande vid bolagsstämma utses bolaget utomstående person?; prof. Ilmari Caselius: Om köp av aktiebolags hela aktiestock; bitr. prof. Simo Zitting: Inskrivningsväsendets allmänna organisation och inskrivningsförfarandet — synpunkter de lege ferenda; hovrättsrådet Paavo Alkio: Om praxis angående lagfartsstämpel; prof. Ilmari Melander: Tolkningen av 10 § jordförvärvslagen för kommunerna Kuusamo och Salla (författaren berör i sammanhanget även bestämmelser med en vidare syftning); prof. T. M. Kivimäki: Om mekanisering av musik förmedelst magnetofonband; landshövdingen K. G. R.Ahlbäck: Förfarandet vid lagsökning av fordran, som grundar sig på indexklausul; justitierådmannen B. C. Carlsson: Ett rättsfall rörande skiljemänskompetens; docenten Jouko Halila: Om bevisbördans fördelning vid påstående om åtalspreskription; bitr. prof. Matti Ylöstalo: Frihet och tvång i sakförarlagarna; samt prof. Aatos Alanens uppfriskande utflykt något pă sidan om de juridiska allfarvägarna: Rätten och litteraturen. Hovrättsrådet Paavo Soukka slutligen skildrar livfullt »amerikansk fördomsfrihet eller 'rättsvårdskalas'¹ i Oklahoma». Soukka framhåller avslutningsvis, att den som tagit del av hans historia nog blivit ense med honom om att USA är ett rätt besynnerligt land.
    Betecknande för flertalet bidrag är det intresse som ägnas utomsuomisk, inte minst svensk, rätt.
    Uppsatserna äro alla skrivna på eller översatta till finska språket.

F. J. B. A.