OVE HESSELGREN och Y. SAMUELSSON. Semesterlagen. Sjunde uppl. Sthm 1959. Norstedts. 216 s. Kr. 12,50.
    I den nya upplagan av detta arbete har inarbetats en redogörelse för 1956 års ändring i semesterlagen, avseende begränsning av den rätt som arbetsgivaren tidigare hade att bestämma om semesterns uppdelning i skilda perioder. Den förskjutning i gränsdragningen mellan arbetstagare och självständig företagare, som under senare år skett i rättspraxis, har vidare föranlett en viss omarbetning av redogörelsen för lagens tillämpningsområde; i en särskild bilaga redogörs för ett antal rättsfall, som avsett tolkning av arbetstagarbegreppet.

S. R.

 

IVAR STRAHL. Kampen mot brottsligheten. Sthm 1959. Kungl. skolöverstyrelsens skriftserie 49. 16 s.
    Kampen mot brottsligheten måste föras på många olika sätt. Utan tvekan är den förebyggande verksamheten av utomordentlig betydelse, och i denna verksamhet har skolans uppfostran en viktig uppgift. I de anvisningar som skolöverstyrelsen utgivit om undervisningen i aktuella samhällsspörsmål och samhällskunskap understrykes bl. a., att det gäller att bibringa eleverna respekt för straffrättsliga bestämmelser och att läraren bör klargöra straffrättens syften och betydelse för samhällslivet.
    Önskvärdheten av att skolans möjligheter att fostra de unga till laglydigamedborgare fullt tillvaratages har föranlett Svenska kriminalistföreningen att låta utarbeta en skrift om kampen mot brottsligheten. Skriften har författats av prof. IVAR STRAHL och har ställts till skolöverstyrelsens förfogande för att bringas till lärarnas kännedom. Skolöverstyrelsen har eftergranskning nu utgivit skriften och därvid rekommenderat, att den i lämplig omfattning och i brottsförebyggande syfte utnyttjas av lärarna.
    I skriften redogöres allmänt för strafflagstiftningen och behandlas brotten, brottspåföljderna, beivrandet av brott, verkställigheten av brottspåföljderna samt förekomsten av brott.

C. H.

 

The Results of Probation. A report of the Cambridge departmentof criminal science, edited by L. RADZINOWICZ. London 1958. Macmillan. XVI + 112 s. 21 sh.
    I serien English Studies in Criminal Science som utges under ledning av dr L. RADZINOWICZ har publicerats en redogörelse för en undersökning av resultatet av behandlingen av dem som dömts till probation. Närmast med probation jämförliga svenska påföljd är kvalificerad villkorlig dom.
    Undersökningen omfattar 9 336 personer, för vilka probation upphörde under åren 1948—1950, och avser att lämna svar på frågan hur många som har skött sig utan anmärkning, d. v. s. ej begått nytt brott eller brutit mot före-

 

LITTERATURNOTISER 699skrifter under prövotiden och inte heller under en period av tre år efter prövotidens utgång begått brott. Materialet har granskats ur olika synpunkter: förstagångsdömda och återfallsbrottslingar (varvid hänsyn tagits även till arten av tidigare ingripande), återfall under prövotiden eller därefter, åtgärd vid återfall. Resultaten redovisas för män och kvinnor och för olika åldersgrupper. Man har också undersökt hur det gått i de fall där tillsynen fått upphöra i förtid och de fall där probation fått fortsätta trots missskötsamhet eller nytt brott.
    Som är att vänta är resultatet bäst för förstagångsdömda, och av dessa för de äldre (över 17 år); 76,8 % av männen och 89,2 % av kvinnorna blev icke dömda på nytt under observationstiden. För ungdomar (8—17 år) var motsvarande siffror 64,1 % och 79,1 %. I de fall då probation använts i fråga om personer som tidigare övertygats om ett brott är siffrorna för vuxna 67,3% och för ungdomar 55,3%. Ändå sämre blir utfallet om man ser på dem som före probation dömts flera gånger.
    En intressant upplysning är att häktning eller motsvarande omhändertagande i stor utsträckning föregått en dom å probation. Bland förstagångsdömda hade inte mindre än 49 % av männen och 34 % av kvinnorna omhändertagits på sådant sätt; för ungdomar är motsvarande siffror 25 % och 22 %.
    Prövotiden fastställes av domstol till 1—3 år. För vuxna var prövotiden1 år i 51 % fall och 2 år i 44 % fall; för unga är siffrorna 69 % resp. 29 %.

C. H.