Ersättning för rese- och väntetid. Såsom framgått av inlägg i SvJT 1959 s. 456 ff. har advokatsamfundets styrelse i skrivelser d. 1 febr. 1958 till de tre domarföreningarnas styrelser föreslagit en höjning av ersättningsbeloppen för rese- och väntetid till 25 kr. per timme eller 250 kr. per dag och därvid åberopat den fortsatta försämringen av penningvärdet och advokaternas alltmer ökade omkostnader. Advokatsamfundets styrelse har tillika riktaten hemställan till domarföreningarnas styrelser om medverkan till att de föreslagna normerna för beräkning av ersättning för rese- och väntetid vinner insteg i praxis.
Domarföreningarnas styrelser har därefter i skrivelser till advokatsamfundets styrelse meddelat, att styrelserna finner det skäligt, att ersättning till advokat för rese- och väntetid i fortsättningen bestämmes till 25 kr. per timme eller 250 kr. per dag. Häradshövdingeföreningens och hovrättsdomarföreningens styrelser har tillagt, att det förutsättes att undantag från denna regel skall kunna göras med hänsyn till särskilda omständigheter i förekommande fall. Stadsdomarföreningens styrelse har tillagt, att uttalandet om den höjda ersättningen skedde under förutsättning att ersättningen utgick endast under normal arbetstid.
Beträffande sistnämnda tillägg har kontakt senare förekommit mellan advokatsamfundets och stadsdomarföreningens styrelser. Från stadsdomarhåll har därvid framhållits, att uttalandet om normal arbetstid icke avsåg att utesluta rese- och väntetid före eller efter visst klockslag. Uttalandet hade tillkommit för att förhindra, att ersättning utgick för rese- och väntetid under så lång tid, att rese- och väntetiden tillsammans med tiden för förhandling översteg 10 timmar. Sålunda skulle exempelvis en advokat, som deltog i en förhandling på 7 timmar, icke äga uppbära ersättning för rese- och väntetid under mera än 3 timmar, även om han var nödsakad att sätta till längre tid.
Advokatsamfundets styrelse har d. 5 sept. 1959 beslutat uttala att den i princip ansluter sig till den av stadsdomarföreningens styrelse uttalade uppfattningen att, när den faktiska rese- och väntetiden tillsammans med tiden för förhandling överstiger 10 timmar per dag, ersättning för rese- och väntetid icke bör utgå för sålunda överskjutande antal timmar men att styrelsen, då de särskilda förhållandena i övre Norrland framtvingat en gentemot advokaterna liberalare tillämpning, anser att nämnda begränsningsregel icke bör tillämpas där.
S. R.
Ny hovrätt i Örebro? I betänkande angående omreglering av hovrätternas domkretsar (SOU 1959:27) har f. d. hovrättspresidenten Ivar Wieslander föreslagit att en ny hovrätt, Bergslagens hovrätt, inrättas i Örebro för de