Ersättning för rese- och väntetid. Såsom framgått av inlägg i SvJT 1959 s. 456 ff. har advokatsamfundets styrelse i skrivelser d. 1 febr. 1958 till de tre domarföreningarnas styrelser föreslagit en höjning av ersättningsbeloppen för rese- och väntetid till 25 kr. per timme eller 250 kr. per dag och därvid åberopat den fortsatta försämringen av penningvärdet och advokaternas alltmer ökade omkostnader. Advokatsamfundets styrelse har tillika riktaten hemställan till domarföreningarnas styrelser om medverkan till att de föreslagna normerna för beräkning av ersättning för rese- och väntetid vinner insteg i praxis.
    Domarföreningarnas styrelser har därefter i skrivelser till advokatsamfundets styrelse meddelat, att styrelserna finner det skäligt, att ersättning till advokat för rese- och väntetid i fortsättningen bestämmes till 25 kr. per timme eller 250 kr. per dag. Häradshövdingeföreningens och hovrättsdomarföreningens styrelser har tillagt, att det förutsättes att undantag från denna regel skall kunna göras med hänsyn till särskilda omständigheter i förekommande fall. Stadsdomarföreningens styrelse har tillagt, att uttalandet om den höjda ersättningen skedde under förutsättning att ersättningen utgick endast under normal arbetstid.
    Beträffande sistnämnda tillägg har kontakt senare förekommit mellan advokatsamfundets och stadsdomarföreningens styrelser. Från stadsdomarhåll har därvid framhållits, att uttalandet om normal arbetstid icke avsåg att utesluta rese- och väntetid före eller efter visst klockslag. Uttalandet hade tillkommit för att förhindra, att ersättning utgick för rese- och väntetid under så lång tid, att rese- och väntetiden tillsammans med tiden för förhandling översteg 10 timmar. Sålunda skulle exempelvis en advokat, som deltog i en förhandling på 7 timmar, icke äga uppbära ersättning för rese- och väntetid under mera än 3 timmar, även om han var nödsakad att sätta till längre tid.
    Advokatsamfundets styrelse har d. 5 sept. 1959 beslutat uttala att den i princip ansluter sig till den av stadsdomarföreningens styrelse uttalade uppfattningen att, när den faktiska rese- och väntetiden tillsammans med tiden för förhandling överstiger 10 timmar per dag, ersättning för rese- och väntetid icke bör utgå för sålunda överskjutande antal timmar men att styrelsen, då de särskilda förhållandena i övre Norrland framtvingat en gentemot advokaterna liberalare tillämpning, anser att nämnda begränsningsregel icke bör tillämpas där.

S. R.

 

    Ny hovrätt i Örebro? I betänkande angående omreglering av hovrätternas domkretsar (SOU 1959:27) har f. d. hovrättspresidenten Ivar Wieslander föreslagit att en ny hovrätt, Bergslagens hovrätt, inrättas i Örebro för de

718 NOTISERfyra bergslagslänen — Värmlands, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län — utom Västmanlands östra domsaga och Sala stad men jämte Eskilstuna stad samt Oppunda och Villåttinge domsaga i Södermanlands län. Domkretsen som således i sin helhet skulle tagas från Svea hovrätt beräknas utgöra lämpligt arbetsunderlag för en hovrätt med 3 avdelningar, envar om 5 ledamöter. Utredningsmannen föreslår att presidenten skall deltaga i lagskipningsarbetet på alla tre avdelningarna och att varje avdelning organiseras med en lagman som ordförande. Personalen i den nya hovrätten beräknas i huvudsak kunna överflyttas från Svea hovrätt. Därvid skulle dock en president tillkomma och en extra avdelning i Svea hovrätt utbytas mot en ordinarie avdelning i den nya hovrätten. Antalet avdelningar i Svea hovrätt komme härvid att minskas från 11 till 8 och antalet ledamöter från 56 till 41. Den nya hovrättens domkrets, vars befolkning den 1 januari 1959 uppgick till 1 147 036 personer, skulle komma att omfatta 20 domsagor och 6 städer med egen jurisdiktion. I Svea hovrätts domkrets, vars befolkning komme att minskas från 2 887 781 till 1 740 745 personer, skulle antalet domsagor och städer med egen jurisdiktion nedgå från resp. 36 och 14 till resp. 16 och 8. Den nya hovrätten föreslås skola hålla hovrättsting i Karlstad för Värmlands län och i Falun för Kopparbergs län.
    Utredningsmannen har vidare prövat, om en ny hovrätt bör bildas i Gävle för Kopparbergs och Gävleborgs län eller Kopparbergs län och Gästrikland samt om de båda norrlandshovrätternas domkretsar bör omregleras och förstärkas, men avstyrker att så sker. För det fall att en ny hovrätt i Örebro ej skulle komma till stånd har undersökts möjligheterna att överföra Värmlands län till hovrätten för Västra Sverige. Utredningsmannen har emellertid icke ansett sig kunna förorda en sådan överföring.
    I betänkandet framlägges även allmänna synpunkter på lämplig domkrets och organisation av hovrätt samt en undersökning av hovrätternas arbetsbelastning. Utredningsmannen har funnit, att arbetsläget i samtliga hovrätter är ansträngt och att krav på ökade arbetsprestationer ej kan ställas på domarpersonalen; en förstärkning av arbetskrafterna angives ligga närmare till hands.

K.-G. L.