ELIN  LAURITZEN. Lagen i vardagen. Sthm 1956. Radiotjänst. 199 s 
        Kr. 7,50.
HENNING  SJÖSTRÖM. Kvinnan och lagen. Sthm 1957. Wahlström & Widstrand. 215 s.          Kr. 18,50, inb. 23,50.

   Bland de för lekmän avsedda juridiska handböcker på familjerättens område, som utkommit under senare år, torde ovan angivna två böcker vara de, som utmärka sig för det mest personliga greppet på uppgiften att skriva juridik för lekmän.
    Att skriva juridik för lekmän är en helt annan sak än att skriva juridik för jurister. Lekmannen vill finna lösningen av sitt personliga problem och har föga intresse eller sinne för den juridiska systematiken. Därtill kommer att facktermer, som äro ägnade att underlätta för jurister, verka främmande och förvirrande för gemene man.
    Då det gäller arvs- och familjerätt kan man iakttaga hur lekmän kunna i sina försök att tillgodogöra sig lagen finna ut egna beteckningar. Det är sålunda numera vanligt att klienter tala om äktenskapsskillnad efter hemskillnad som »den långa vägen» och att de kalla äktenskapsskillnad enligt GB 11:8 för »snabbskilsmässa». Möjligheten att få domstolsförklaring att ärvdabalkens 4 kap. skall gälla ifråga om adoptioner, beviljade före 1 juli 1959, har börjat kallas »omadoption». Det tog lång tid innan ordet äktenskapsförord slog igenom bland lekmän. Ännu på 1930-talet var det vanligt att makar talade om att de hade pactum; uppgåvo de sig ha boskillnad, kunde det lika väl innebära att det var fråga om ett äktenskapsförord.
    Jurister använda åtminstone icke numera den oklara beteckningen »sitta i orubbat bo», som förr var vanlig i testamenten. Det är ett uttryck som fascinerat lekmännen och som alltjämt används av dem. Vanligt är sålunda att makar med barn komma till advokat för att få testamente, varigenom den efterlevande säkras rätt att »sitta i orubbat bo».
    Här är det fråga icke bara om ett särskilt lekmannauttryck utan också om en vanlig missuppfattning om gällande rätt, som uttrycket givit upphovet till. Makar bliva sålunda ofta förvånade att barns rätt till laglott kan lägga hinder i vägen för det oskiftade boet.
    Samma med missuppfattning som hör ihop med ett lekmannauttryck gäller termen »förlupit hemmet». Det är ej ovanligt att klienter tro att den make som flyttar hemifrån anses ha »förlupit hemmet» och därmed drabbas av omedelbara rättsförluster. Någon grund har föreställningen i den rätt som gällde före 1915 (Köpenhamnsresorna). Såvitt jag kan förstå har föreställningen i förvanskat skick levt vidare bland lekmän genom muntlig tradition.

 

    ELIN LAURITZEN behandlar i Lagen i vardagen äktenskap, föräldrar och barn samt arv, testamente och boutredning. Hon har lyckats att göra sin redogörelse medryckande och livlig bl. a. genom att lägga upp den som svar på lyssnarfrågor i en uppskattad serie radioföredrag med samma namn som hon hållit. Hon har visat stor fyndighet ifråga om uttryck och ordvändningar då det gällt att för vanliga människor förklara juridiska sammanhang.
    HENNING SJÖSTRÖM, som i Kvinnan och lagen behandlar äktenskap, föräldrar och barn, fri rättegång och abort, redogör i lättillgänglig form för frågor, som han funnit aktuella för kvinnor. Ett utmärkt uppslag är att han i tabellform redogör för 150 underhållsmål från Stockholms Rådhusrätt och två andra underrätter. En sådan sammanställning, som hittills saknats, fyller ett praktiskt behov även bland jurister. Boken avslutas med kapitlet I rättssalen, som i sammandrag återger ett skilsmässomål i underrätt.

Sigrid Beckman