AKTUELLA SPÖRSMÅL
Åtgärder mot ungdomsbrottslighet
Under 1959 har en rad åtgärder vidtagits i syfte att öka samhällets resurser i kampen mot ungdomsbrottsligheten.
Till en början må erinras om de ändringar i lagen om villkorlig dom, som antogs av 1959 års riksdag och trädde i kraft d. 1 jan. 1960 (se SvJT 1960 s. 60). Genom ändringarna har införts dels möjlighet att kombinera villkorlig dom med ovillkorligt bötesstraff och dels befogenhet för domstol att tillfälligt omhändertaga villkorligt dömd över 18 år, som undandrar sig övervakning eller eljest missköter sig.
En väsentlig utbyggnad har skett av ungdomsvårdsskoleorganisationen, vilket haft till följd att antalet exspektanter till skolorna underåret nedgått från 263 till 89. I detta sammanhang bör även nämnas de riktlinjer, som K. M:t under sommaren 1959 uppdragit för en utbyggnad av den psykiska barna- och ungdomsvården. Riktlinjerna innebär i korthet — förutom inrättande i större utsträckning av barn- och ungdomspsykiatriska lasarettsavdelningar jämte öppna mottagningar och filialer för observation och korttidsbehandling — anordnande av särskilda behandlingshem för mera långvarig vård av barn och ungdomar med tidiga karaktärsstörningar och med tendenser till asocialitet. Genom en sådan utbyggnad ges ökade möjligheter till differentiering i anstaltsvården av svårbehandlad ungdom, något som torde vara av största betydelse om denna skall kunna leda till bättre resultat än f. n.
K. M:t har vidare i cirkulär d. 30 sept. 1959 till länsstyrelserna och de lokala polismyndigheterna (SFS nr 474) lämnat anvisningar angående vissa åtgärder, som bör vidtagas för att förstärka polisens brottsförebyggande verksamhet. I cirkuläret förordas under hänvisning till polisverksamhetsutredningens betänkande »Socialpolis och kvinnlig polis» (SOU 1958:34), att särskild polispersonal avdelas för sådan verksamhet i polisdistrikt med omfattande kriminalitet och asocialitet. Tyngdpunkten i verksamheten bör ligga på en intensiv kvälls- och nattpatrullering i bil och till fots av utvalda polismän, helst tillsammans med representanter för barnavårdsnämnden. Vid patrulleringen skall uppmärksamhet särskilt ägnas barn och ungdom, som håller till på platser eller i lokaler, vilka är kända såsom tillhåll för dåliga element. Därjämte betonas i cirkuläret vikten av att ett samarbetsorgan upprättas för ofta återkommande informella överläggningar mellan polisen, socialvårdsmyndigheterna, skolmyndigheterna och övriga berörda myndigheter. Länsstyrelserna anmodas verka för att de i cirkuläret rekommenderade åtgärderna vidtages.
I särskilda cirkulär d. 13 nov. och d. 11 dec. 1959 (SFS nr 492 och604) har för socialnämnder, barnavårdsnämnder, nykterhetsnämnder, arbetsförmedlingsorgan, socialvårdskonsulenter och skyddskonsulenter samt skolmyndigheterna framhållits vikten av att de å sin sida medverkar till att ett gott samarbete kommer till stånd i nämnda brottsförebyggande verksamhet. Ytterligare fästes skolmyndigheternas uppmärk-
samhet på den ökade brottsförebyggande effekt, som skolans undervisning om lag och rätt samt ordningsmakt och rättskipning kan ge, om eleverna får orientering rörande brott och brottspåföljder under medverkan av personal från domstolar, polis och socialvård.
För att i det brottsförebyggande arbetet få till stånd en samverkan inte bara mellan olika myndigheter utan också mellan myndigheterna och de frivilliga organisationerna samt de sistnämnda sinsemellan hölls under statsministerns ledning en konferens i Stockholm d. 19 nov. 1959. I konferensen deltog — förutom företrädare för regeringen och berörda myndigheter — representanter för ett 60-tal olika religiösa, sociala, kulturella, politiska och idrottsliga sammanslutningar. Vid konferensen uttalades allmän anslutning till ett av inrikesministern presenterat förslag att tillskapa ett kontakt- och samordningsorgan i ungdomsfrågor. I huvudsaklig överensstämmelse med de vid konferensen skisserade riktlinjerna förordnade K. M:t d. 20 nov. 1959, att ett organ skulle inrättas för att samordna och stimulera de frivilliga organisationernas arbete bland ungdom och för att främja samverkan med myndigheter, som har ungdomsfostrande uppgifter, samt med hem och skola. Organet — som antagit benämningen statens ungdomsråd— består av 20 ledamöter och lika många suppleanter, samtliga utom fyra ledamöter jämte suppleanter utsedda på förslag av olika frivilliga sammanslutningar. Till ordförande har förordnats riksdagsmannen Georg Pettersson i Visby. Rådet har inom sig utsett ett arbetsutskott med åtta ledamöter.
De åtgärder för vilka nu redogjorts har alla haft till syfte att på kort tid åstadkomma en uppbromsning i den oavbrutna stegring, som brottsutvecklingen uppvisat under 1950-talet. Under 1959 har emellertid också vidtagits vissa åtgärder, som på längre sikt torde få stor betydelse i kampen mot kriminaliteten. Sålunda har från d. 1 juli 1959 inrättats en särskild tjänst för samhällsforskning, vilken tills vidare skall omfatta ämnet kriminologi. Statens råd för samhällsforskning har därjämte tillsatt en arbetsgrupp, bestående av representanter för dess sektioner för rättsvetenskaplig, socialvetenskaplig samt pyskologisk och pedagogisk forskning, med uppgift att följa och understödja det kriminologiska forskningsarbetet.
Avslutningsvis må nämnas, att ytterligare åtgärder i här berörda syfte torde vara att vänta under innevarande år. Ungdomsvårdsskoleorganisationen är under fortsatt utbyggnad och avses även skola upprustas kvalitativt. För riksdagen har framlagts förslag om en förbättrad kriminalstatistik. Ett av parlamentariska sakkunniga med hovrättspresidenten Kjellin som ordförande i nov. 1959 avgivet betänkande angående åtgärder mot ungdomsbrottslighet (SOU 1959: 37) är f. n. under remissbehandling. Från polisverksamhetsutredningen är att motse förslag till effektivisering av polisbevakningen och till underlättande av polisrekryteringen, och eftervårdsutredningen kommer med förslag till åtgärder för effektivare eftervård och annan kriminalvård i frihet.
Stig Nordlund