Ett spörsmål vid tillämpningen av föräldrabalkens övergångsbestämmelser rörande adoptioner

    Sedan de nya lagbestämmelserna om adoption d. 1 juli 1959 trädde i kraft, ha barnavårdsnämnderna och domstolarna redan haft hand om ett stort antal ansökningar om att de nya reglerna skola förklaras gällande beträffande adoptioner, som medgivits enligt lagen sådan den gällde före nämnda datum.
    Ändringarna genom den nya lagen äro ju synnerligen genomgripande. De naturliga föräldrarnas underhållsplikt gentemot och rätt till underhåll av sitt bortadopterade barn har upphävts och fullständig arvsrätt har stadgats för adoptivbarnet gentemot inte blott som förut adoptivföräldrarna utan också gentemot dessas släkt. Och följaktligen har också den nya lagen avklippt adoptivbarnets rätt till arv efter sina naturliga föräldrar och deras släkt. Ett adoptivbarn har vidare helt jämställts med adoptivföräldrarnas egna barn även när det gäller rätt till så kallad laglott, vilket ej förut var fallet.
    Det är därför helt naturligt att det i övergångsbestämmelserna till de nu nämnda ändringarna i föräldrabalken föreskrivits att om adoptivföräldrar gör en ansökan om domstolens förklaring, att de nya bestämmelserna skola äga tillämpning på en adoption som medgivits före d. 1 juli 1959, så skall ett sådant ärende handläggas i samma ordning som om det gällde en helt ny adoptionsansökan. Detta innebär bl. a. att även de naturliga föräldrarna skola av domstolen höras i ärendet, om så är möjligt. Härifrån har lagen medgivit undantag blott för detfall att, som det heter i lagtexten, vid adoptionen var förutsatt att adoptivbarnets föräldrar icke skulle ha kännedom om vem som adopterade barnet.
    I Socialstyrelsens i dec. 1959 utsända nr 117 av Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor anföres, s. 19 f, på denna punkt allenast att om barnets föräldrar lämnat medgivande till adoption in blanco, är det icke nödvändigt att de höres i ärende om sådan förklaring som här avses, och Socialstyrelsen tillägger i en kommentar längre ned på samma sida att därest de biologiska föräldrarna redan vid adoptionens tillkomst medgivit att förbindelsen mellan dem och barnet finge helt brytas, och därest adoptionen ägt rum under denna förutsättning, så gäller den förenämnda undantagsbestämmelsen, enligt vilken de naturliga föräldrarna överhuvudtaget ej behöver höras i ärendet.
    I ett av Allmänna barnhuset likaledes i slutet av 1959 utsänt litet häfte, utarbetat av advokaten ELIN LAURITZEN och utgörande komplement till kap. VI i Allmänna barnhusets skrift »Adoption» (häftet bär titeln »Ändrade bestämmelser angående adoptivbarnens rättsliga ställning»), anföres emellertid — sedan där omnämnts att i de fall då inblancoadoption förelegat domstolarna enligt uttryckligt stadgande i övergångsbestämmelserna ha befogenhet att underlåta att höra de naturliga föräldrarna — följande: » I uttalanden vid utskottsbehandlingen förut-

 

CARL DAVIDSSON 303sättes till och med att yttrande av föräldrarna bör underlåtas inte bara i dessa fall utan så snart föräldrarna efter adoptionen inte haft någon kontakt med barnet och adoptivhemmet.»
    Detta av vederbörande riksdagsutskott gjorda, för den praktiska tilllämpningen av övergångsbestämmelserna synnerligen betydelsefulla uttalande är ej alls omnämnt i »Råd och anvisningar».
    Jag har därför ansett att ett tillrättaläggande är lämpligt i denna tidskrift, och detta jämväl enär Allmänna barnhusets måhända alltför förkortade referat av utskottets uttalande kan föranleda att man i ett stort antal av utskottet säkerligen ej avsedda fall underlåter att hörade naturliga föräldrarna, då det gäller att inordna en äldre adoption under den nya lagen.
    Ärvdabalkssakkunniga (SOU 1954:6) anförde i denna fråga endast att bestämmelserna om antagande av adoptivbarn lämpligen kunde erhålla motsvarande tillämpning på ansökan om förklaring, att nya lagen skall äga tillämpning å en äldre adoption och att barnets föräldrar därför borde höras om så var möjligt. Endast om dessa, såsom vid inblancoadoption, redan vid adoptionens tillkomst medgivit att förbindelsen med barnet finge helt brytas och adoptionen ägt rum under denna förutsättning, torde det icke vara erforderligt att inhämta deras yttrande. På grund härav föreslogo de sakkunniga, att »där vid adoption var förutsatt» att adoptivbarnets föräldrar icke skulle ha kännedom om vem som adopterade barnet, det icke skulle vara erforderligt att föräldrarna hördes.
    Lagrådet anförde, när det yttrade sig, som följer:

    Lagrådet har ej funnit anledning till erinran mot stadgandet att bestämmelserna om antagande av adoptivbarn skola äga motsvarande tillämpningmed avseende å ansökan om sådan förklaring som ovan omförmäles. Lagrådet finner det även naturligt att den praxis som i fråga om tillstånd att antaga adoptivbarn utbildat sig i och med godtagandet av s. k. inblancoadoption får sin motsvarighet när det gäller meddelande av sådan förklaring som här avses. Vad beträffar undantagsregeln synes det visserligen tveksamt om icke föräldrarnas samtycke städse bör inhämtas. Då emellertid ett medgivande in blanco i realiteten inneburit att barnets föräldrar medgivit avbrytandet av alla såväl rättsliga som andra förbindelser med barnet, vill lagrådet icke motsätta sig upptagandet av en undantagsregel av det föreslagna innehållet. Att undantagsregelns giltighet utsträckes även till vissa andra fall än inblancoadoptioner kan lagrådet däremot icke tillstyrka. Emellertid kan, såsom från ett par håll påpekats, uppstå svårigheter att utreda huruvida inblancoadoption verkligen förelegat, därest undantagsregeln erhåller den av de sakkunniga föreslagna lydelsen ('Där vid adoptionen var förutsatt' etc.). I avsaknad av annan utredning torde emellertid adoptantens uppgifter i regel få godtagas. För att utmärka detta synes undantagsregelns avfattning böra jämkas något, förslagsvis genom att de nyss citerade inledningsorden utbytas mot orden 'Kan det antagas att vid adoptionen var förutsatt'.

    I propositionen beaktades vad lagrådet anfört.
    För att få en uppfattning om vad första lagutskottet i sitt utlåtande härom (B 14/1958) kan ha avsett är det nog lämpligast att taga del av utskottsutlåtandet i dess helhet rörande denna punkt. Det lyder:

 

    I enlighet med allmänna rättsgrundsatser blir nya lagens regler tillämpliga på alla adoptioner, vartill tillstånd lämnats efter nya lagens ikraftträdande. Detta gäller även om ansökan gjorts dessförinnan. För adoptioner, som medgivits enligt äldre lag, skall i princip de äldre reglerna alltjämt gälla, dock

 

304 CARL DAVIDSSONatt adoptivbarnets underhållsskyldighet gentemot de naturliga föräldrarna upphör. I övergångsbestämmelsernas punkt 1 öppnas emellertid möjlighet för adoptanter i redan bestående adoptivförhållanden att efter ansökan vinna förklaring av rätten, att de nya reglerna skall i sin helhet gälla, oaktat adoptionen kommit till stånd enligt äldre lag. I sådant ansökningsärende skall bestämmelserna om antagande av adoptivbarn äga motsvarande tillämpning.Till följd härav skall regelmässigt samtycke inhämtas av barnets föräldrar. Enligt en till stadgandet fogad undantagsregel skall det dock icke vara erforderligt att höra föräldrarna, om det kan antagas att vid adoptionen var förutsatt, att adoptivbarnets föräldrar icke skulle ha kännedom om vem som adopterade barnet. Hörande av föräldrarna kan sålunda underlåtas vid de s. k. inblancoadoptionerna.
    Såsom lagrådet i sitt yttrande framhållit kan det i ärenden om förklaring enligt punkt 1 i övergångsbestämmelserna ofta visa sig svårt att utreda, huruvida det vid adoptionens tillkomst varit förutsatt att föräldrarna skulle sakna kännedom om adoptantens identitet; svårigheterna härvidlag blir särskilt framträdande i de enligt erfarenheten icke sällsynta fall, då föräldrarna lämnat sitt medgivande till adoptionen in blanco men adoptantens namn sedermera tillskrivits av den barnavårdstjänsteman, som biträtt i adoptionsärendet. Med hänsyn till den förstärkta ställning i förhållande till adoptivbarnets föräldrar, som de nya reglerna erbjuder adoptanten, torde det kunna förväntas att åtskilliga adoptanter önskar begagna sig av möjligheten att erhålla förklaring att de nya bestämmelserna skall gälla för adoptivförhållandet. Detta önskemål måste anses legitimt och det är till följd härav angeläget att domstolarnas tillämpning av övergångsstadgandet icke kommer att motverka adoptanternas intresse. De förenämnda utredningssvårigheterna får sålunda i tillämpningen icke leda till att domstolarna regelmässigt inhämtar föräldrarnas samtycke. Såsom lagen utformats bör domstolarna i stället ha en ganska vidsträckt befogenhet att underlåta att höra föräldrarna. Har föräldrarna efter adoptionen icke haft någon kontakt med barnet och adoptivhemmet — varom domstolen i ärendet erhåller upplysning från adoptanten och, då barnet är under 18 år, barnavårdsnämnden — ger nämligen detta förhållande ett starkt stöd för antagandet, att det vid adoptionen var förutsatt att föräldrarna icke skulle ha kännedom om adoptantens identitet, och hörande av föräldrarna bör då underlåtas. Utskottet vill jämväl uttala sin anslutning till lagrådets uttalande, att adoptantens uppgifter om vad som avsetts vid adoptionen i regel får godtagas, därest annan utredning saknas.Tillämpas de föreslagna bestämmelserna i enlighet med vad sålunda anförts, synes det icke behöva befaras att adoptanter i någon nämnvärd utsträckning kommer att avhålla sig från att begära förklaring om tillämpning av de nya reglerna; å andra sidan torde de naturliga föräldrarnas rättsställning i förhållande till barnet icke komma att till följd av förklaringen undergå någon förändring, som icke överensstämmer med vad föräldrarna vid adoptionen betraktat som en naturlig följd av att de samtyckte till densamma. Utskottet har sålunda icke någon erinran mot det föreslagna övergångsstadgandet.

    Ett genomläsande av vad utskottet sålunda anfört ger ju genast vid handen att det är helt stridande mot utskottets mening, att, såsom sker i »Råd och anvisningar», s. 19, begränsa de fall, då föräldrarna ej behöva höras, till allenast sådana där dessa vid adoptionens tillkomst medgivit att förbindelsen mellan dem och barnet finge helt brytas och adoptionen ägt rum under denna förutsättning. Uttalandet, som i »Råd och anvisningar» anges som en kommentar till lagtexten, innefattar ju i själva verket en återgång till ärvdabalkssakkunnigas snävare förslag, som ju frångåtts i lagtexten, såsom framgår av redogörelsen ovan för lagrådets och utskottets uttalanden.
    Å andra sidan innebär det nog att man går längre än vad lagutskottets av riksdagen godkända uttalande avser om man som i det av Allmänna barnhuset utsända häftet anföres underlåter höra föräldrar-

 

FB:S ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER RÖRANDE ADOPTIONER 305na, så snart dessa efter adoptionen ej haft någon kontakt med barnet och adoptivhemmet. Enligt lagrådets uttalande, som godkändes av departementschefen och föranledde ovan återgivna uppmjukning av beviskravet på att en inblancoadoption föreligger, bör man ju i avsaknad av klar och tydlig utredning härom godtaga adoptantens uppgifter. Utskottets uttalande får anses innebära endast det tillägget att ej blott adoptantens uppgifter utan även en underlåten kontakt med adoptivbarnet från de naturliga föräldrarnas sida får godkännas som ett stöd för att man underlåter höra de naturliga föräldrarna, eftersom man har anledning antaga att inblancoadoption verkligen förelegat. Det är då tämligen tydligt att domstolen för att underlåta att höra föräldrarna måste fordra att kontakten mellan dessa och barnet varit bruten under någon mera avsevärd tidrymd. Hur lång tid domstolen bör anse godtagbar för sin underlåtenhet att höra föräldrarna får bedömas från fall till fall. Ha föräldrarna eller någon av dem sedan adoptionen skedde aldrig sökt kontakt med barnet kan man väl nöja sig med några få år, medan man naturligtvis bör ha betydligt större krav på varaktigheten i avbrottet i kontakten om någon av barnets föräldrar efter det adoptionen skett haft förbindelse med barnet. Helt allmänt kan man nog våga säga att när det är fråga om adoption av spädbarn så innebär de nya lagreglerna, som lagutskottet till sist i sitt utlåtande framhåller, i själva verket ej någon förändring som inte överensstämmer med vad föräldrarna vid adoptionen betraktade som en naturlig följd av att de samtyckte till densamma. Detta utskottets uttalande överensstämmer utan tvivel med den sedan länge rådande folkliga uppfattningen av innebörden av en spädbarnsadoption. När det gäller ärenden om förklaring att en äldre dylik adoption skall inordnas under de nya reglerna kan man nog därför redan när en sådan adoption är blott ett par år gammal underlåta att höra föräldrarna. Naturligtvis måste man därvid alltid kräva att i ärendet föreligger trovärdiga uppgifter, helst bestyrkta av barnavårdsnämnden i dess yttrande, att någon kontakt med barnet ej sökts av någon av dess naturliga föräldrar.

Carl Davidsson