NOTISER


 

150-årsminnet av JO-institutionens tillkomst firades av riksdagen med en middag i Arvfurstens palats på årsdagen av det första JO-valet, d. 1 mars 1810. Riksdagen representerades av sina talmän, ledamöter av talmanskonferensen och första lagutskottet m. fl. Hedersgäst var som sig bör justitieombudsmannen Alfred Bexelius. Regeringen företräddes av statsministern och justitieministern. Bland de närvarande märktes i övrigt presidenten i Svea hovrätt, JK, MO, RÅ, flera tidigare justitieombudsmän eller ställföreträdare, ordföranden i Sveriges advokatsamfund, befattningshavare å JO-expeditionen m. fl. Andra kammarens talman herr Patrik Svensson hälsade de närvarande välkomna och erinrade om dagens betydelse. JO uppehöll sig i ett tal bl. a. vid riksdagens insatser vid JO-ämbetets tillkomst och för dess vidare utveckling. Han påpekade att JO tillerkänts självständighet icke blott i förhållande till regeringen utan även gentemot riksdagen själv. JO är — såsom den förste innehavaren av ämbetet uttryckte saken — beroende endast av lagen. JO framhöll vidare det märkliga i att JO-institutionen kunnat hållas utanför den partipolitiska kampen. Första lagutskottets ordförande advokaten Ingrid Gärde Widemar gav en återblick över riksdagens granskning av JO:s verksamhet. Till sist talade statsministern och erinrade om att den svenska JO-institutionen under senare år kommit att tilldraga sig allt större uppmärksamhet i utlandet.

U. L.

    Förslag till namnlag. Namnrättskommittén (ordf. justitierådet G. Bomgren; jfr SvJT 1956 s. 541, 543, 668) har d. 19 februari 1960 avlämnat betänkande med förslag till namnlag. Förslaget innebär att de bestämmelser om namn som för närvarande finns i skilda författningar (giftermåls- och föräldrabalkarna, 1901 års släktnamnsförordning, folkbokföringsförordningen) sammanföres i en särskild namnlag. Genom särskilda övergångsbestämmelser bringas namnordningen till stabilitet; var och en som nu har släktnamn skall efter en viss övergångsperiod vara tryggad mot ingripanden från den, som anser sig ha äldre ensamrätt till samma namn. Samtidigt föreslår kommittén ett materiellt skydd för egenartade släktnamn. Detta innebär i huvudsak att den som obehörigen bär eller eljest brukar ett sådant namn kan förbjudas detta och förpliktas erlägga skadestånd till namnhavaren.
    I fråga om släktnamnförvärven föreslås bl. a. den nyheten, att barn 'i äktenskap skall äga antaga sin moders släktnamn som ogift. Hustru skall under äktenskapet kunna behålla sitt tidigare släktnamn, d. v. s. antingen sitt namn som ogift eller också släktnamn, som hon förvärvat i ett tidigare gifte och alltjämt har, då hon gifter om sig. Vidare har reglerna om namnbyte efter ansökan omdanats och kompletterats med detaljbestämmelser.
    Prof. em. G. Eberstein, med vilken kommittén samarbetat, har i en bilaga till betänkandet behandlat den agnatiska namnordningens ställning i svenskt namnskick och enligt kommitténs förslag. Den av kommittén beträffande barn i äktenskap föreslagna valrätten mellan faderns och moderns släktnamn finner Eberstein på ett olyckligt sätt äventyra stabiliteten i vårt namnskick.

S. R.