REINHOLD EILARD. Exekutionsrättsliga uppsatser. Borås 1958. 215 s.Inb. kr. 26,75.
De i förestående arbete samlade uppsatserna ha alla det gemensamt, att de beröra utsökningsrättsliga spörsmål av påtaglig praktisk betydelse. I övrigt äro de till innehåll och uppläggning disparata. Några av dem behandla ett eller ett par begränsade spörsmål. Hit höra »Vräk-
LARS WELAMSON 33ningsutslag i lagsökningsväg», där förf. diskuterar huruvida verkställighet av lagsökningsutslag på vräkning förutsätter laga kraft, »Exekutionsbiträdes behörighet att utfärda intyg», som väsentligen återger ett uttalande av JO, och »Två olösta frågor i indrivningsverksamheten», behandlande kostnad för blodundersökning i brottmål och restavgift vid skatteindrivning. Ett flertal frågor om vidräkningen i den nya avbetalningslagen dryftas i en uppsats med nämnda titel. Större räckvidd ha uppsatser om exekutionshandlingarna, om tredjemans rätt vid utmätning av lös egendom, om utmätningsbar tillgång och om icke utmätningsbar sådan samt »Om kvittning och överskottsskatten». Sistnämnda uppsats ägnas väsentligen åt en diskussion av möjligheterna att mot enskilds krav på återfående av skatt som i visst hänseende inbetalats till för högt belopp kvitta det allmännas anspråk på andra skatter, men den ger också såsom bakgrund härtill en framställning av allmänna kvittningsregler. En viss särställning intager uppsatsen »Nytt om införsel», som närmast har karaktären av ett supplement till förf:s värdefulla arbete om exekution i lön. Uppsatsen »Om arbetsförmågan såsom exekutionsobjekt» utgör slutligen ett inlägg i debatten om införselinstitutets omfattning de lege ferenda.
Arbetet får sin väsentliga prägel av förf:s på långvarig erfarenhet baserade ingående kännedom om den exekutiva verksamheten. Framställningen ägnas i icke obetydlig utsträckning åt spörsmål som ur principiell synpunkt te sig föga betydande men som i praktiken kunna bereda utmätningsmännen åtskilligt bekymmer. Med avseende på dylika praktiska detaljspörsmål utgör den ett värdefullt komplement till mera brett upplagda systematiska framställningar som i stor utsträckning måst lämna sådana frågor å sido.
Boken framträder enligt förordet utan vetenskapliga anspråk. Särskilt med hänsyn till dess obestridliga kvalitet i övrigt må det oaktat anmärkas, att arbetet skulle ha vunnit avsevärt på att i långt större usträckning förses med hänvisningar till litteraturen. Icke minst gäller detta förf:s framställning av allmänna kvittningsregler i uppsatsen »Om kvittning och överskottsskatten». Frågan om tidpunkten för kvittning är en av de frågor, där förf. (s. 135) redovisar åsikter som framställts i litteraturen, nämligen NORDLINGS och KALLENBERGS, men här hade en hänvisning till RODHES intressanta utredning i Obligationsrätt, § 7, varit på sin plats. Exempel på ett uttalande som förtjänat konfronteras med litteraturen i ämnet utgör förf:s påstående (s. 132) att en s. k. naturalis obligatio icke kan åberopas till kvittning mot en fordran, varemot en fordran kan åberopas mot en naturalis obligatio. Förf. synes här använda termen i en snävare mening än i allmänhet varit brukligt och därunder icke innefatta preskriberade fordringar. (Jfr t. ex. Rodhe, Obligationsrätt, § 58 vid not 101.) Uttalandets senare led förefaller f. ö. svårbegripligt. Vad har en person för glädje av att vara juridiskt berättigad att kvitta en vanlig fordran mot en »skuld», för vilken han icke lagligen anses kunna åläggas betalningsskyldighet?
En invändning ur systematisk synpunkt synes kunna riktas mot de båda uppsatserna om utmätningsbar och icke utmätningsbar egendom. Dessa uppsatser behandla ju enligt rubrikerna vardera sidan av en
34 ANM. AV REINHOLD EILARD: EXEKUTIONSRÄTTSLIGA UPPSATSERoch samma sak. Trots att förf. i huvudsak fördelat reglerna inom området på dem båda, behandla de också i viss utsträckning samma regler sedda från olika sidor. Framställningen skulle ha vunnit på att dessa båda artiklar arbetats samman.
Såsom redan antytts, kan det kanske synas ohemult att framställa invändningar av ovannämnt slag, då förf. uttryckligen frånsagt sig vetenskapliga aspirationer. I själva verket är emellertid EILARDS arbete ingalunda ovetenskapligt och bör då heller icke bedömas såsom sådant. Förf:s i förordet uttalade blygsamhet bör icke förleda läsaren till att underskatta arbetet, som i det väsentliga är både intresseväckande och, såvitt anmälaren kan bedöma, vederhäftigt. Boken är att hälsa med tillfredsställelse, både såsom bidrag till debatten i åtskilliga frågor och såsom handledning i det praktiska rättslivet. I det senare hänseendet underlättas dess användning av ett utförligt sakregister.
Lars Welamson