JON KRARBE. Erindringer fra en lang Embedsvirksomhed. Kbhvn 1959. Hid islenska Frædafjelag. 146 s. Dkr. 18,00.
Denna skrift må kort omnämnas i SvJT, eftersom dess författare gjort en betydelsefull insats i det nordiska lagstiftningsarbetet och därunder vunnit talrika vänner bland svenska jurister. Under mellankrigstiden deltog han nämligen i stor utsträckning som representant för Island i arbetet på enhetlig reglering av olika delar av i synnerhet familje- och arvsrätten med därtill hörande internationellrättsliga spörsmål. Detta arbete behandlas endast kortfattat i de nu utgivna hågkomsterna, under framhållande av det gemensamma arbetets betydelse för Island, och även för författaren personligen. Bland svenska kolleger omtalar han särskilt Marks von Würtemberg.
Hågkomsterna begränsa sig i stort sett till Krabbes långa verksamhet, från 1899 till 1953, inom Islands styrelse eller dess representation i Danmark. Krabbe tillhörde en gammal dansk släkt och erhöll hela sin utbildning i Köpenhamn, men hans moder var isländska. Efter avslutade juridiska och statsvetenskapliga universitetsstudier inträdde han som assistent i Islands ministerium; detta var då ett slags annex till det danska justitieministeriet. I olika egenskaper kom han därefter att medverka vid handhavandet av isländska angelägenheter eiler företrädandet av Islands intressen i Köpenhamn. Till en början var Island underkastat helt dansk styrelse, därefter fick det 1903 en viss självstyrelse under en islänning som minister på Island, 1918 blev det egen stat i förbund och personalunion med Danmark, och slutligen 1944 en självständig och fristående republik. Under ockupationstiden var Krabbe Islands chargé d'affaires i Köpenhamn.
Hans ganska knapphändiga skildring av särskilda ärenden inom Islands förvaltning ger goda exempel på den författningsmässiga organisationens stora betydelse även i det lilla; frihet och självstyrelse prägla förhållandena i ett samhälle både i smått och stort. Berättelsens huvudämne är emellertid förberedelsen och genomförandet av de tre stora förändringarna i Islands stats- och folkrättsliga status, från koloni till fullt suverän stat.
Detaljerna i händelseförloppet äro främst av intresse för de närmast berörda eller eljest för fackmän. En svensk finner lätt paralleller till de svensk-norska mellanhavandena före unionsbrottet. — Nationalitetskänslan kan förvisso vara en drivfjäder till kamp för höga mål och leda till gagn för folk och länder. Tyvärr är den icke alltid före-