FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET


 

Lagstiftningsfrågor vid 1960 års riksdags vårsession

    Föreliggande redogörelse avser att lämna en översikt över de viktigaste lagstiftningsfrågor som slutbehandlats under vårsessionen. Redogörelsen har utarbetats efter samma principer som tidigare år. Fullständighet har sålunda ej eftersträvats. Tyngdpunkten har lagts på sådana frågor som kunna antagas särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skattelagstiftning och annan med den ekonomiska politiken sammanhängande lagstiftning har icke medtagits.
    Ett flertal ärenden har uppskjutits till höstsessionen. Bland de uppskjutna ärendena märkas framlagda förslag till lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, uranlag och lag om byggnadsminnen. Behandlingen av åtskilliga motioner har likaledes uppskjutits. Uppskovet med behandlingen av lagen om upphovsrätt har föranletts av planerade samnordiska överläggningar på parlamentsplanet. Förslag till ny upphovsrättslig lagstiftning ha under våren framlagts i Danmark, Finland och Norge och överläggningar mellan delegationer för vederbörande parlamentsutskott äga rum under sommaruppehållet.
    S t a t s r ä t t.  Ett vid 1954 års riksdag såsom vilande antaget förslag till ändringar i grundlagarna i fråga om folkomröstningsinstitutet har förkastats av riksdagen. Grundlagsändringsförslaget skulle egentligen ha prövats andra gången år 1957 men den slutliga behandlingen uppsköts då till 1960 års riksdag med hänsyn till författningsutredningens alltjämt pågående arbete på en allmän författningsrevision.
    Årets riksdag, som är den sista inom nu löpande mandatperiod för andra kammaren, har såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling antagit vissa förslag till ändringar i regeringsformen, riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen. Ändringsförslagen beträffande regeringsformen avser bl. a. en uppmjukning av bestämmelserna om svenskt medborgarskap såsom villkor för att erhålla statstjänst. Vissa grupper av tjänster skola i vidgad utsträckning stå öppna även för utlänningar. Förslaget avser befattningar, av vilkas innehavare kräves naturvetenskaplig, medicinsk eller teknisk utbildning. Vidare skall nu gällande krav på att utlänning skall vara av utmärkt förtjänst för att komma i fråga till vissa befattningar slopas. — Ett förslag om rådhusrätternas förstatligande kan väntas bli förelagt riksdagen för avgörande under de närmaste åren. Mot bakgrunden härav har riksdagen såsom vilande antagit ett förslag om upphävande av den i regeringsformen upptagna bestämmelsen att stadsfullmäktige skall avgiva förslag vid tillsättande av befattning såsom borgmästare eller rådman. Vad beträffar riksdagsordningen har riksdagen såsom vilande antagit ett förslag till ändring, som avser att ge de fungerande talmännen möjlighet att utöva rösträtt vid ärendenas behandling i kamrarna.
    Riksdagen har också såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling antagit en av den föreslagna nya upphovsrättsliga lagstiftningen föranledd ändring i tryckfrihetsförordningen. Här må även nämnas en

 

442 TORSTEN LÖWBEERav vårriksdagen antagen ändring i sekretesslagen. Den möjlighet som finnes att bereda sekretesskydd för handlingar rörande rikets försvar har härigenom öppnats även när det gäller handlingar, som röra det psykologiska försvarets planläggning.
    Viss lagstiftning berörande skilda frågor i samband med val har vidare behandlats av vårriksdagen. Sålunda har det provisoriska valsystem, som första gången antogs år 1952, genom ny lagstiftning gjorts gällande även med avseende å andrakammarvalen för perioden 1961—1964. Detta innebär, att den år 1952 antagna metoden för fördelning av mandaten mellan partierna tills vidare bibehålles och att å valsedel får användas endast en väljarbeteckning (partibeteckning). Ändringar ha vidare genomförts i lagen om val till riksdagen och i kommunala vallagen. Bl. a. har kravet på röstlängdsutdrag vid röstningen inför särskilda röstmottagare slopats, tills vidare dock endast vid andrakammarvalen. Röstlängdsutdragen skola ersättas av s. k. röstkort, som numera inom åtskilliga orter utsändas av magistraten eller valnämnden till samtliga röstberättigade. Vidare lagfästes rätten för de politiska partierna att i vallokalen eller i anslutning till densamma utlägga valsedlar. De i riksdagen representerade politiska partierna skola också på statsverkets bekostnad erhålla äktamakekuvert.
    F ö r v a l t n i n g s r ä t t.  Genom en ändring i lagen om tillfällig ökning av regeringsrådens antal har den tidpunkt, efter vilken det nuvarande antalet regeringsråd — uppgående till sexton — åter skall börja nedbringas till sju, framflyttats från d. 30 sept. 1960 till d. 30 sept. 1962.
    Även vid årets riksdag ha beslutats vissa jämkningar i lagen om K. M:ts regeringsrätt.
    För att rationalisera polisverksamheten har lagen d. 6 juni 1925 om polisväsendet i riket ändrats. Lagändringen, som trätt i kraft d. 1 juli 1960, innebär, att annan personal än polispersonal efter särskilt tillstånd skall kunna användas såsom vaktpersonal i polisarrest samt för sådana förpassningar av fångar, sinnessjuka, alkoholister m. fl., som polismyndighet har att ombesörja. De särskilda förrättningsmän, som skola anlitas, avses få förordnande såsom ordningsvakter. Härigenom tillförsäkras de sådana befogenheter, som kunna erfordras för uppdragens fullgörande.
    L u f t r ä t t.  Den av de flesta nationer ratificerade Warszawakonventionen av år 1929 innefattar en överenskommelse om införande av vissa regler om internationell luftbefordran av passagerare, resgods och gods. Konventionen, som införlivades med svensk rätt genom lagen d. 5 mars 1937 om befordran med luftfartyg, har reviderats genom Haagprotokollet av år 1955. De viktigaste ändringarna röra förenklingar av befordringshandlingarna och höjning av det för fraktförarens ansvarighet stadgade maximibeloppet. Sveriges ratifikation av Haagprotokollet förutsätter att de svenska lagbestämmelserna på området anpassas efter protokollet. Riksdagen har godkänt Haagprotokollet och antagit ett förslag till ändring i luftfartslagen d. 6 juni 1957, som innebär att bestämmelserna i 1937 års luftbefordringslag efter erforderliga jämkningar upptagas i luftfartslagens 9 kap. Om de nya bestämmelsernas ikraftträdande förordnar K. M:t.

 

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1960 ÅRS RIKSDAGS VÅRSESSION 443    F a s t i g h e t s r ä t t.  Lagstiftningen om fiskerätt har varit föremål för riksdagens behandling i flera hänseenden. Genom en lag om ändrad lydelse av 4 och 21 §§ lagen om rätt till fiske ha vissa ändringar genomförts beträffande utlännings rätt till fiske. Såvitt avser medborgare i de nordiska länderna har denna fråga vid flera tillfällen behandlats av Nordiska rådet. Den nu genomförda lagstiftningen, som trätt i kraft d. 1 juli 1960, har föranletts av väckta motioner och en av Nordiska rådet avgiven rekommendation. Lagändringen innebär, att alla utlänningar som sedan minst två år äro stadigvarande bosatta häri riket likställas med svenska medborgare i fråga om rätt att bedriva fiske på allmänt eller eljest fritt vatten. I den till grund för lagändringen liggande propositionen har K. M:t vidare förklarat sig ha för avsikt att, med stöd av i lagen givna bemyndiganden, i administrativ ordning utfärda bestämmelser, som jämställa även här icke domicilierade medborgare i Danmark, Finland och Norge med svenska medborgare. Avsikten är att motsvarande lagstiftning samtidigt skall genomföras i dessa länder.
    Genom en av riksdagen antagen lag om fiskevårdsområden har —efter ett mångårigt utrednings- och lagstiftningsarbete — möjlighet beretts ägare och brukare av fiske, oskiftat såväl som skiftat, att för ordnande av fiskeförhållandena och främjande av fiskerättshavarnas gemensamma intressen bilda en sammanslutning, benämnd fiskevårdsområde. Beslut härom skall meddelas av länsstyrelse, som dock på avgörande punkter är bunden av delägarnas beslut. Sålunda krävs för tillkomsten av fiskevårdsområde viss anslutning bland delägarna. Bildande av fiskevårdsområde skall i regel föregås av en förrättning och för området skall fastställas stadgar. Inom organisationens ram har delägarna möjlighet att besluta om utarrendering av fisket eller försäljning av fiskekort. Fiskevårdsområde skall vara till tiden begränsat men med möjlighet till förlängning. Nya delägare äro i princip bundna av tidigare beslut. Tillkomsten av fiskevårdsområde inverkar icke på bestående äganderättsförhållanden. Vid fiskets utövande blir däremot den enskilde fiskerättshavaren bunden av stadgarna och delägarnas beslut. Delägare får möjlighet att anföra besvär över fattade beslut. Fiskevårdsområde får ställning av juridisk person och rätt att såsom målsägande beivra icke blott förseelser mot lagen om fiskevårdsområden utan även olovligt fiske. Lagen ersätter 1913 års lag om gemensamhetsfiske och träder i kraft d. 1 jan. 1961. — Samtidigt med lagen om fiskevårdsområden har genomförts en ändring i bl. a. 24 § lagen om rätt till fiske. Detta lagrum har till uppgift att lösa de spörsmål som uppkomma då fiske är samfällt för två eller flera fastigheter och ägarna ej kunna enas om hur fisket skall utnyttjas. Lagändringen innebär, att utfärdande av föreskrifter i sådana fall överflyttas från domstol till länsstyrelse.
    Den år 1950 genomförda reformen av fiskelagstiftningen medförde i vissa hänseenden intrång i bestående fiskerätt. Bestämmelser om ersättning i dessa fall infördes i lagen om ersättning för mistad fiskerätt. De ersättningar som redan utdömts med stöd av denna lag överstiga väsentligt det belopp vartill ersättningarna vid lagens tillkomst förutsattes skola komma att uppgå. Beloppet av yrkade men ännu ej prövade er-

 

444 TORSTEN LÖWBEERsättningsanspråk är vidare mycket stort. Dessa omständigheter — som redan tidigare väckt viss uppmärksamhet och även varit föremål för besparingsutredningens behandling - ha föranlett motioner vid årets riksdag. I anledning av motionerna har riksdagen hos K. M:t begärt en undersökning av vissa frågor i samband med tillämpningen av nämnda lag. Andra motioner än de nyss nämnda ha föranlett riksdagen att begära en utredning om möjlighet för sökande i mål om ersättning för mistad fiskerätt att erhålla förskott å utrednings- eller andra rättegångskostnader. — Motioner angående rätten för jordbrukare i Norrbottens lappmark till vatten och fiske ha föranlett riksdagen att i skrivelse till K. M:t begära att den i motionerna upptagna frågan upptages till övervägande.
    Lagen d. 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse, att förvärva fast egendom, bolagsförbudslagen, har ändrats i vissa hänseenden. För att förenkla handläggningen i ärenden rörande markbyten med bolag har stadgats, att förvärvstillstånd i vissa fall kan lämnas av länsstyrelse i stället för av K. M:t. Vidare undantages förvärv från kronan från tillståndstvånget. Samtidigt har vidtagits den ändringen att även förvärv från kronan enligt jordförvärvslagen undantages från krav på tillstånd. Lagändringarna ha trätt i kraft d. 1 juli 1960.
    I anledning av väckta motioner har riksdagen begärt en utredning i syfte att erhålla en lagstiftning som möjliggör avgiftsbelagda trafikanläggningar, främst broar eller tunnlar. Riksdagen har vidare i skrivelse till K. M:t uttalat vissa önskemål i fråga om inskrivningsdomares uppgiftsskyldighet till lokal skattemyndighet och om principerna för registrering av myndighets beslut som väsentligt inskränker fastighetsägares rätt att råda över sin fastighet.
    V a t t e n r ä t t.  Vissa ändringar ha skett i vattenlagens föreskrifter om protokollföring och aktbildning vid vattendomstolarna. Dessutom har den i 11 kap. 97 § vattenlagen föreskrivna skyldigheten för part att gälda vissa domstolskostnader upphävts. Kostnaderna skola nu stanna på statsverket. Bl. a. denna reform har föranlett en höjning av den enligt 11 kap. 95 § utgående vattendomstolsavgiften. Lagändringarna ha trätt i kraft d. 1 juli 1960.
    Privaträtt i övrigt. En ny lag om renmärken har antagits. Lagen, som trätt i kraft d. 1 juli 1960, ersätter 1928 års lag i samma ämne. Lagstiftningen är föranledd av den omläggning till mera extensiva former som renskötseln undergått på senare årtionden. Denna omläggning medför ökade krav på renmärkenas särskiljande förmåga och på registreringsförfarandet. Registreringen av renmärken har genom den nya lagstiftningen överflyttats från häradsrätterna till länsstyrelserna.
    Genom en ändring av 17 kap. 12 § handelsbalken ha kronans fordringar på allmän varuskatt — i likhet med vad som tidigare skett beträffande fordringar på vissa konsumtionsskatter — utrustats med förmånsrätt. Lagändringen trädde i kraft d. 1 juli 1960.
    Enligt försäkringsrörelselagen har hittills gällt förbud mot tillskott av apportegendom vid ökning av försäkringsaktiebolags aktiekapital genom nyteckning av aktier. Den möjlighet som aktiebolagslagen erbjuder

 

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1960 ÅRS RIKSDAGS VÅRSESSION 445till koncernbildning genom nyemission har därför icke stått öppen för försäkringsaktiebolagen. För att underlätta pågående rationaliseringssträvanden inom försäkringsväsendet har genom ett tillägg till försäkringsrörelselagen öppnats möjlighet för försäkringsaktiebolagen att företaga nyemission i syfte att förvärva aktiemajoriteten i annat försäkringsbolag och därigenom skapa ett önskvärt koncernförhållande. Försäkringsinspektionen äger i sådant fall medgiva undantag från förbudet mot tillskott av apportegendom. Lagändringen trädde i kraft d. 22 maj 1960.
    Inom OEEC pågår arbete på en konvention rörande skadestånd och försäkring vid atomreaktordrift. I anslutning till detta internationella arbete bedrives också ett samnordiskt utredningsarbete beträffande hithörande frågor. I avbidan på en definitiv lagstiftning i ämnet har riksdagen antagit en tidsbegränsad lag med vissa provisoriska bestämmelser. Denna lag, atomansvarighetslagen, trädde i kraft d. 1 juli 1960 och gäller till och med d. 31 dec. 1963. Lagstiftningen står i samklang med ett inom OEEC upprättat konventionsutkast. Lagen innehåller bestämmelser om ersättning för skada i samband med driften av atomreaktorer och andra atomanläggningar och bygger på principen, att anläggningsinnehavaren skall vara ansvarig oberoende av vållande. Ansvarigheten bäres i princip av innehavaren ensam. Leverantörer av t. ex. reaktorer äro således befriade från ansvarighet för skador av här avsett slag. Skadeståndsansvaret är begränsat till 25 miljoner kr. per händelse. Anläggningsinnehavaren är skyldig att hålla ansvarighetsförsäkring eller att ställa annan säkerhet för beloppet. Om skadorna skulle överstiga 25 miljoner kr., utgår ersättning av statsmedel enligt grunder som komma att fastställas av statsmakterna, när frågan därom blir aktuell. Anläggningsinnehavarens ansvarighet preskriberas efter 10 år. För skada som ger sig tillkänna först senare men inom 30 år från olyckan utges ersättning av staten.
    I en motion har framhållits att det icke finnes särskilda bestämmelser som reglera det juridiska ansvaret för vad som sändes i radio och television. Den oerhörda slagkraft, som radion äger på grund av sin monopolställning och det stora antalet lyssnare eller TV-åskådare, kan enligt motionen göra eventuella missgrepp ytterst kännbara för en enskild eller en hel institution. Riksdagen har i anledning av motionen anhållit om en förutsättningslös utredning av radions juridiska ansvarighet.
    P r o c e s s r ä t t  m.  m.  I militära rättegångslagen har med giltighet från och med d. 1 juli 1960 genomförts den ändringen att den i 58 § stadgade värdegränsen för militär befattningshavares rätt att ålägga ersättningsskyldighet höjts från 200 till 500 kronor.
    Riksdagen har antagit en lag med vissa ändringar i rättegångsbalken. Domared skall efter genomförandet av lagen, som träder i kraft d. 1 jan. 1961, icke vidare behöva avläggas av icke rättsbildade befattningshavare, vilka anlitas såsom protokollförare. Sådan befattningshavare skall i stället avlägga en enklare och för ändamålet bättre avpassad ed. Vidare införes i 33 kap. 12 § andra stycket rättegångsbalken vid sidan av nuvarande regler om kungörelsedelgivning bestämmelser om delgivning genom att handling avlämnas i slutet kuvert i

 

446 TORSTEN LÖWBEERden söktes hemvist eller, om så ej kan ske, genom att försändelsen fästes å hans husdörr. Beslut om användning av den nya delgivningsformen skall fattas av rätten. Delgivningen skall regelmässigt tillgå så att försändelsen nedlägges i den söktes brevlåda, och det är följaktligen endast i de fall då brevlåda saknas i anslutning till bostaden, som det kan komma i fråga att fästa försändelsen på dörren. Slutligen har genom en ändring i 36 kap. 5 § rättegångsbalken införts ett nytt undantag från den allmänna vittnesplikten. Det avser präster inom andra trossamfund än svenska kyrkan eller dem som i sådana samfund intaga motsvarande ställning. Vittnesplikten har för nämnda kategorier begränsats i en omfattning som svarar mot den för präst inom svenska kyrkan stadgade tystnadsplikten.
    I anledning av en motion om sommarlördagars likställande med bankfridagar har riksdagen hos K. M:t anhållit om förslag till lagstiftning i ämnet.
    S t r a f f r ä t t  m.  m.  Vissa straffbestämmelser i 26 och 27 kap. strafflagen äro avsedda endast för beredskapstillstånd. Detta begrepp har definierats i 27 kap. 16 § strafflagen. Genom en av riksdagen antagen lagändring har bestämmelsen i 27 kap. 16 § strafflagen meddelats i en särskild lag om beredskapstillstånd, som jämväl innehåller vissa kompletterande bestämmelser i ämnet. Den nya lagstiftningen träder i kraft den dag K. M:t bestämmer.
    Bestämmelserna om påföljder för olovlig införsel och utförsel av varor äro för närvarande upptagna i ett stort antal författningar. Genom ny lagstiftning, som träder i kraft d. 1 jan. 1961, sammanföras dessa bestämmelser till en gemensam lag om straff för varusmuggling. Samtidigt upphävas 1923 års lag om straff för olovlig varuinförsel och 1949 års lag om straff för olovlig varuutförsel. 1924 års spritinförsellag skall ej erhålla förlängd giltighet. Den nya lagen träder också istället för de straffbestämmelser mot varusmuggling som nu upptagas i en rad import- och exportförfattningar.
    Den nya varusmugglingslagen blir i princip tillämplig på allt slags införsel och utförsel av varor i strid mot gällande bestämmelser. Reglerna om förverkande av smuggelgods har utformats i nära anslutning till motsvarande bestämmelser i strafflagen. Domstol erhåller sålunda möjlighet att helt eller delvis underlåta förverkande.
    Efter den nya lagens ikraftträdande skall den straffregistrering av smugglingsmål, som nu sker hos generaltullstyrelsen, upphöra. Vidare avskaffas tullmålsdomstolarna och tullåklagarna. Smugglingsmålen skola i stället handläggas av de allmänna domstolarna och de allmänna åklagarna. Såsom åklagare i enklare smugglingsmål skall dock befattningshavare vid tullverket fortfarande fungera.
    De nedan i denna redogörelse berörda nyheterna inom barnavårdslagstiftningen ha givit anledning till vissa följdändringar i strafflagstiftningen. Ändringarna äro föranledda av terminologien i den nyabarnavårdslagen.
    Behovet av en förbättrad kriminalstatistik har starkt betonats i skilda sammanhang. Riksdagen har godkänt ett förslag till utbyggnad av kriminalstatistiken. Detta innebär att ett av kriminalstatistikutredningen framlagt förslag till förbättringar av denna statistik genomföres

 

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1960 ÅRS RIKSDAGS VÅRSESSION 447i vissa delar. Bl. a. skall den nuvarande statistiken över brott som kommit till polisens kännedom kompletteras med uppgifter om brottsliga handlingar som begåtts av barn före fyllda femton år. Vidare kan nämnas, att statistiken om beviljade åtalseftergifter skall effektiviseras.
    Enligt abortlagen skall för tillstånd till avbrytande av havandeskap på grund av vissa sjukliga arvsanlag hos kvinnan i regel uppställas villkor om sterilisering. Riksdagen har hos K. M:t begärt en undersökning om verkningarna av tillämpningen av nämnda villkor.
    A r b e t s r ä t t.  I anledning av motionsyrkande om vidgning av arbetsdomstolens behörighet har riksdagen hos K. M:t anhållit, att frågan om en enhetlig ordning vid behandling av tvister på arbetsrättens område måtte utredas.
    Riksdagen har vidare i anledning av motionsyrkanden hemställt om en översyn av lagen om semester. Översynen skall i första hand inriktas på att anpassa semesterlagens kvalifikationsregler till den genomförda arbetstidsförkortningen. Därjämte bör frågan om vissa deltidsanställdas rätt till semester samt lagens bestämmelser om varsel om semesterledighet och om utbetalning av semesterlön omprövas.
    Den nya barnavårdslagen. Det länge förberedda förslaget till ny barnavårdslag framlades för riksdagen under vårsessionen. Till grund för förslaget låg barnavårdskommitténs år 1956 framlagda huvudbetänkande. Efter en osedvanligt omfattande remissbehandling bearbetades kommittéförslaget inom socialdepartementet av särskilt tillkallade experter. Ett departementsförslag remitterades i juni 1959 till lagrådet. Lagrådet avstyrkte att förslaget framlades för riksdagen utan ytterligare utredning. Härvid vände sig lagrådet främst mot att förslaget i flera avseenden tillerkände barnavårdsnämnderna ökade befogenheter utan att öka kraven på ledamöternas kvalifikationer. Regeringen fäste emellertid icke avgörande vikt vid de erinringar lagrådet sålunda framfört. Däremot beaktades i propositionen åtskilliga av lagrådet framförda ändringsförslag. På förslag av andra lagutskottet antog riksdagen propositionens förslag praktiskt taget oförändrat. Lagen träder i kraft d. 1 jan. 1961.
    Den nya lagen rubbar icke grunderna för barnavårdsverksamheten. Lagen syftar visserligen till att barnavårdsnämndernas verksamhet skall intensifieras. Intensifieringen skall emellertid i huvudsak åstadkommas inte genom att möjligheterna till tvångsingripanden mot vanvårdade barn och vanartad ungdom vidgas — de i nuvarande barnavårdslagens 22 § intagna indikationerna ha sålunda med tämligen obetydliga ändringar överförts till den nya lagens 25 § — utan främst genom att barnavårdsnämndernas förebyggande verksamhet får större omfattning. Som en viktig nyhet på tvångsingripandenas område— väl mera på papperet än i praktiken — kan emellertid betecknas omhändertagande för utredning. Sådant får företagas då sannolika skäl för tvångsingripande föreligga och är alltså i någon mån en motsvarighet till häktning. I detta sammanhang kan också nämnas, att polismyndigheterna genom den nya lagen få vidgade befogenheter att ta asocial ungdom i tillfälligt förvar. I terminologiskt avseende föreslås den nyheten, att även omhändertagande oberoende av sam-

 

448 TORSTEN LÖWBEERtycke — f. n. skyddsuppfostran — skall få beteckningen samhällsvård.
    Efter mönster av socialhjälpslagen innehåller den nya lagen icke några särskilda valbarhetsvillkor för nämnd ledamöter. Den nuvarande rekommendationen om inval av jurist i barnavårdsnämnd behålles emellertid. Dessutom har införts en föreskrift om att nämnden bör anlita biträde av jurist, om behovet av juridisk sakkunskap icke är tillgodosett inom nämnden. Här öppnas ett i stort sett nytt verksamhetsområde för jurister med intresse för social verksamhet.
    Föreskrifterna om juristmedverkan ha sin motsvarighet i ett avsnitt i lagen (3 kap.) om förfarandet i ärenden hos barnavårdsnämnd. Detta avsnitt är av stort intresse genom att flera rättssäkerhetsprinciper av allmän räckvidd här slagits fast i lagform. Främst kunna framhållas stadganden om rätt att yttra sig, rätt att påkalla muntlig procedur, rätt att utveckla talan och att förebringa bevisning, rätt att begära komplettering av utredningen samt rätt att anlita biträde. Skyldighet för nämnden att delgiva utredningsmaterialet har också stadgats. Vidare ha införts föreskrifter om att beslut, i den mån det inte är obehövligt, skall vara försett med motivering samt att beslut som får överklagas genom förvaltningsbesvär skall innehålla fullföljdshänvisning.
    Det är tydligt att föreskrifter som dessa — vilka ha betydelse främst för barnavårdsnämndernas tvångsingripanden mot vanvårdade barn och asocial ungdom — äro ägnade att närma förfarandet inför nämnderna till domstolsprocessen. I själva verket framställdes också motionsvägen förslag om att uppgiften att besluta om tvångsingripanden skulle föras från barnavårdsnämnderna till särskilda domstolar (ungdomsdomstolar eller familjedomstolar), vilka också skulle överta de allmänna domstolarnas befattning med unga lagöverträdare. Dessa förslag biföllos emellertid icke. Utskottet uttalade sig mot att de allmänna domstolarnas uppgifter på området skulle överföras till särskilda domstolar. Beträffande barnavårdsnämndernas befattning med tvångsomhändertaganden jämlikt barnavårdslagen gör emellertid den nya lagen inte anspråk på att ge en slutgiltig lösning; härvidlag hänvisades under förarbetena till det förslag till lagstiftning som väntas från utredningen om administrativa frihetsberövanden.
    Den omdiskuterade frågan om barnavårdsnämnds befogenhet att kvarhålla barn som omhändertagits och som vårdas på barnhem har lösts i den nya lagen. I enlighet med hemställan av lagrådet stadgas uttryckligen (41 §), att den omhändertagne må underkastas den begränsning i rörelsefriheten som betingas av syftet med omhändertagandet.
    Beträffande fosterbarnsvården införas generella föreskrifter om tillståndstvång. Frågan om att bereda fosterbarn ökat skydd mot skadliga förflyttningar har fått en provisorisk lösning på det sättet, att barnavårdsnämnderna få befogenhet att förbjuda vårdnadshavare att återtaga barn från fosterhem, om det skulle vara till avsevärd skada för barnet att skiljas från fosterhemmet. Härmed har man inte åsyftat någon ändring i de grunder som domstolarna och överexekutorerna tillämpat då frågor om återtagande av barn uppkommit i tvistemål eller handräckningsmål. Från både föredragande statsrådets och ut-

 

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1960 ÅRS RIKSDAGS VÅRSESSION 449skottets sida förutsattes, att det kunde komma att visa sig lämpligt att i samband med översynen av utsökningslagstiftningen ånyo anförtro prövningen av dessa frågor åt domstolarna.
    Av intresse för denna tidskrifts läsare är måhända, att utskottet vid behandlingen av yrkandena om ungdomsdomstolar och av förslag om införande av kortvarigt frihetsstraff för unga lagöverträdare gjorde vissa uttalanden om åtgärder mot ungdomsbrottsligheten. Härom må hänvisas till utskottsutlåtandet (nr 5, s. 110—114).
    Nya föreskrifter ha meddelats om inställande av elev vid ungdomsvårdsskola inför domstol eller annan myndighet (70 §). Föreskrifterna, som utformats i enlighet med en av lagrådet gjord hemställan, innebära, att, om myndigheten begär att eleven skall inställas, skolans rektor har att föranstalta därom samt att rektor, om han finner att inställelsen skulle vara uppenbart olämplig från vårdsynpunkt eller att hinder eljest möter för inställelsen, omedelbart skall anmäla detta hos myndigheten. Ingen skillnad göres i lagtexten mellan det fall att åtal väckts mot eleven och andra fall, exempelvis att han skall höras som vittne.
    Bland bestämmelser av större intresse må i övrigt framhållas föreskrifter om anmälningsplikt (93 §; se härtill ett yttrande av lagrådet angående domstols anmälningsplikt, prop. nr 10 s. 445 f.), om tystnadsplikt (91 §; jfr inlägg i denna tidskrift 1957 s. 416, 483 och 486; motsvarande ändring nu gjord i 64 § socialhjälpslagen) och om handräckning av polismyndighet. Slutligen må hänvisas till en viktig straffbestämmelse, varigenom det blir straffbart bl. a. att förse omhändertagen som är intagen i barnhem eller på ungdomsvårdsskola med alkoholhaltiga drycker (jfr 69 § lagen om nykterhetsvård) samt att förleda sådan omhändertagen till könsumgänge (89 §).
    S j u k v å r d s l a g s t i f t n i n g.  1915 års lag om behörighet att utöva läkarkonsten har ersatts av två lagar, nämligen en lag om behörighet att utöva läkaryrket, vilken reglerar förvärv och förlust av behörighet såsom läkare, och en lag om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, vilken behandlar lekmännens verksamhet på nämnda område.
    Reglerna för läkarbehörigheten ha förenklats främst genom att antalet behörighetsformer reducerats. Legitimation är sålunda den enda formen för permanent och oinskränkt behörighet. Även den som är utländsk medborgare kan vinna legitimation liksom också den som avlagt utländsk läkarexamen och undergått efterutbildning i Sverige enligt bestämmelser, som meddelas i administrativ ordning. Tillfällig behörighet kan liksom nu meddelas genom förordnande att uppehålla läkartjänst. För tidsbegränsad eller på annat sätt inskränkt behörighet skall användas en särskild behörighetsform, benämnd begränsad behörighet.
    Även reglerna om förlust av behörighet såsom läkare ha förenklats för de fall, då brottslig gärning kan grunda deslegitimering. Grov oskicklighet eller uppenbar olämplighet såsom läkare kan föranleda deslegitimering utan att bristerna manifesterat sig i brott. Deslegitimering gäller tills vidare — legitimationen skall återgivas, när förhållandena medge det.

    29—603004. Svensk Juristtidning 1960

 

450 TORSTEN LÖWBEER    En väsentlig nyhet är att läkares möjligheter att annonsera sig som specialist göras beroende av att han uppfyller kvalifikationskrav, som K. M:t eller medicinalstyrelsen fastställer.
    Liksom nu skall det i princip stå även icke-läkare fritt att vara verksamma på hälso- och sjukvårdens område. I syfte att minska riskerna av kvacksalvares verksamhet upptagas i den förenämnda förbudslagen vissa begränsningar i deras möjligheter att undersöka och behandla den, som söker deras hjälp. Sålunda förbjudes liksom nu behandling av vissa sjukdomar. Förbudet utsträckes härvid till att gälla även sockersjuka, epilepsi och sjukdomar i samband med havandeskap och förlossning. Vidare förbjudes undersökning och behandling av barn, som ej fyllt åtta år. Rådgivning per korrespondens utan personlig undersökning av den hjälpsökande har också bedömts innefatta så stora risker att verksamhetsformen förbjudes. De för kvacksalvare redan nu förbjudna undersöknings- och behandlingsmetoderna utökas med lokal bedövning genom injektion och behandling med radiologiska metoder.
    Kvacksalveri, som bedrives såsom ambulerande verksamhet, anses icke kunna stödja sig på något verkligt förtroende från de hjälpsökandes sida och förbjudes därför, liksom också kvacksalveri av den som icke är svensk medborgare.
    Lagen om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område upptager vidare regler till skydd för läkar- och doktorstitlarna samt för andra yrkesbeteckningar inom den erkända medicinen. Medicinalstyrelsen skall kunna förbjuda den som gjort sig skyldig till hälsofarligt kvacksalveri att under viss tid eller för alltid ägna sig åt verksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
    De nya lagarna skola träda i kraft d. 1 jan. 1961.
    Lagen om vård och undervisning av vissa psykiskt efterblivna antogs år 1954. Under den tid lagen varit i kraft har ett flertal brister framträtt i densamma. På grund därav har riksdagen i anledning av motionsyrkande anhållit hos K. M:t om en översyn av lagen.
    S o c i a l l a g s t i f t n i n g  i  ö v r i g t.  I fråga om folkpensioneringen ha beslutats betydande förbättringar, vilka trätt i kraft d. 1 juli 1960. Ålderspensionen samt maximibeloppet för invalidpension och sjukbidrag höjas med 250 kr. om året för ensam pensionär och 350 kr. för två pensionsberättigade makar tillhopa. Hustrutillägget ökas med 175 kr. om året. Beträffande änkepensionerna ha beslutats betydande ändringar. Dessa pensioner skola i fortsättningen utgå med samma belopp som ålderspensionen till ensam pensionär. Full änkepension tillkommer endast änka, som har barn under 16 år i hemmet eller som vid mannens död fyllt 50 år och varit gift med honom i minst fem år. Änka utan barn i hemmet, vilken vid mannens död var under 50 år, får vidkännas minskning av pensionen med en femtondel för varje år som änkans ålder vid mannens död understeg 50 år. En barnlös änka, som vid mannens död var under 36 år, kan således icke erhålla änkepension. Om änkan upphör att ha barn under 16 år i hemmet — något som t. ex. inträffar då yngsta barnet uppnår denna ålder — skall pensionen omregleras och rätten till änkepension bedömas som om mannen avlidit vid nämnda tidpunkt. Liksom nu skall

 

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1960 ÅRS RIKSDAGS VÅRSESSION 451pensionen indragas, om änkan ingår nytt äktenskap. Om hon åter blir änka inom fem år, skall hon emellertid enligt de nya reglerna kunna återinträda i rätten till änkepension efter den förste mannen. Till kvinnor, som bli änkor efter d. 30 juni 1960, utges änkepensioner utan inkomstprövning. I fråga om änkepension i andra fall skall den nuvarande inkomstprövningen tillämpas även i fortsättningen, dock att, om mannens dödsfall inträffat under tiden d. 1 juli 1958—d. 30 juni 1959 eller d. 1 juli 1959—d. 30 juni 1960, skall såsom ett garantibelopp utan inkomstprövning utgå, i det förra fallet minst 1/3 och i det senare fallet minst 2/3 av änkepensionen.
    I samband med förbättringarna i folkpensioneringen har antagits en lag om barnpensioner, enligt vilken barnpension fr. o. m. d. 1 juli 1960 skall utgå till alla barn under 16 år, som mist sin fader eller moder eller båda föräldrarna. Barnpensionen skall utgöra för år räknat 1 400 kr. för barn, vars båda föräldrar avlidit, och 1 000 kr. för annat barn. Till barn, för vilket utgår barnpension, skall icke utges särskilt barnbidrag eller bidragsförskott. I samband med införandet av barnpensioner ha maximibeloppen för nämnda båda förmåner höjts till 996 kr. om året.
    På sjukförsäkringens område ha vissa nyheter beslutats. Sjukpenningförsäkringen utsträcks till att i princip omfatta samtliga kvinnor, som sammanleva med barn under 16 år. Maximum för sjukpenningtillägg inom den frivilliga försäkringen enligt sjukförsäkringslagen har för hemarbetande kvinnor höjts från tre till fem kr. Vidare har sådan ändring beslutats i sjukförsäkringslagen att sjukpenning jämte barntillägg skall kunna utbetalas till annan än den sjuke, då denne är hemfallen åt sådant alkoholmissbruk som avses i 15 § första stycket nykterhetsvårdslagen. Lagändringarna träda i kraft d. 1 jan.1961.
    I yrkesskadeförsäkringslagen och militärersättningsförordningen har beslutats ändring motsvarande den som gjorts i sjukförsäkringslagen i fråga om utbetalning av sjukpenning m. m. till alkoholmissbrukare.
    Beredskapslagstiftning m. m. En ny lag om statlig krigsförsäkring har antagits. Lagen, som ersätter 1939 års lag i ämnet, innebär möjlighet för staten att vid krig eller krigsfara meddela bl. a.transportförsäkring och återförsäkring. Den nya lagen utgör till största delen en redaktionell modernisering av den gamla lagen och är utformad såsom en permanent beredskapslag av fullmaktskaraktär.
    En lag om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar har antagits. Lagen är avsedd för det fall att radioaktiva ämnen — av vilken orsak det vara må — skulle spridas i hälsofarlig mängd över någon del av vårt land. Inträffar en olycka i en inom landet belägen atomenergianläggning skall länsstyrelsen sörja för att erforderliga skyddsåtgärder vidtagas. Länsstyrelsen skall därvid ha befogenhet att förordna om evakuering, utegångsförbud, inskränkningar i rätten att nyttja vatten och livsmedel samt andra åtgärder, som kunna vara påkallade från strålskyddssynpunkt. Räcka icke de resurser i fråga om personal och materiel som stå till länsstyrelsens förfogande för skyddsarbetet, äger länsstyrelsen uttaga enskilda till arbete med tjänsteplikt

 

452 TORSTEN LÖWBEERsamt rekvirera förnödenheter från allmänheten. I andra fall av hälsofarlig utspridning av radioaktiva ämnen — t. ex. om atomdrivet fartyg förolyckas eller om en olycka inträffar vid transport av atombränsle — skall K. M:t eller myndighet som K. M:t bestämmer svara för allmän säkerhet, och därvid skola åtgärder av de slag som nyss nämnts kunna tillgripas i erforderlig omfattning. Lagen har trätt ikraft d. 1 juli 1960.
    1944 års civilförsvarslag har ersatts med en ny civilförsvarslag, som trätt i kraft d. 1 juli 1960. Den nya lagen är anpassad till de principer för civilförsvarets organisation och verksamhet, som antogos vid 1959 års riksdag. Vissa bestämmelser i den äldre lagen ha icke motsvarighet i den nya. Sålunda saknar den nya lagen regler om undanförsel och förstöring. Vidare saknas i den nya lagen regler om särskilt skydd mot spioneri och sabotage vid vissa industriella anläggningar. Bestämmelser härom ha i stället tagits in i 1940 års lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. I enlighet med 1959 års beslut innehåller den nya civilförsvarslagen inga bestämmelser om hemskydd. Denna form av skydd har ersatts med självskydd, vilket icke ansetts erfordra reglering i lagen. Civilförsvarslagen innehåller nya regler angående den tid, under vilken civilförsvarspliktig i fred skall kunna tagas i anspråk. I fråga om utbildning gäller en tjänstgöringsplikt om 30 dagar, i vissa fall 60 dagar, räknat för hela den tid under vilken civilförsvarsplikt föreligger. Maximitiden i fråga om övning har bestämts till 60 timmar för varje följd av tre kalenderår. Särskilda regler gälla för dem som äro värnpliktiga. Värnpliktig må sålunda åläggas deltaga i utbildning och övning under den längre tid som han efter inskrivning i civilförsvaret kunnat åläggas att för motsvarande ändamål tjänstgöra vid krigsmakten. Härmed avses, att man skall kunna använda värnpliktig personal, för vilken återstår en eller flera repetitionsövningar, för särskilt kvalificerade uppgifter inom civilförsvaret.
    I den nya civilförsvarslagen har införts en bestämmelse, enligt vilken samvetsbetänkligheter mot civilförsvarstjänst i vissa fall kunna beaktas. Sålunda skall civilförsvarspliktig, som förklarar att bruk av vapen mot annan skulle för honom medföra djup samvetsnöd och som genom intyg av minst två trovärdiga personer gör sannolikt att hans samvetsbetänkligheter äro allvarligt grundade, befrias från tjänstgöring inom ordnings- och bevakningstjänsten, den enda tjänstegren inom civilförsvaret där det föreligger skyldighet att bära vapen.
    N ä r i n g s r ä t t.  I lotteriförordningen har beslutats den ändringen, att politisk organisation får möjlighet att anordna lotteri till förmån för partipolitisk verksamhet. För att den lottköpande allmänheten skall få full visshet om vilket politiskt parti som står bakom lotteriet, skall vid meddelande av tillstånd till sådant lotteri föreskrivas, att av trycksaker och reklam för lotteriet ävensom av dettas benämning på tydligt sätt skall framgå vilket parti lotteriet gynnar. Ändringen träder i kraft d. 1 jan. 1961.
    Riksdagen har tillstyrkt ett förslag till ny förordning om registrering och mönstring av sjömän. Genom den nya förordningen förbättras möjligheterna att avstänga grovt misskötsamma sjömän från anställning ombord å fartyg. Finnes sjöman på grund av grov missköt-

 

LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1960 ÅRS RIKSDAGS VÅRSESSION 453samhet under anställning ombord å fartyg olämplig att utöva sjömansyrket må nämligen för sjömannen utfärdas på mönstringsförbud förviss tid, högst sex år, eller, om särskilda omständigheter föranleder det, tills vidare. Har sjömannen visat grov misskötsamhet utan att han på grund av vad som förekommit kan anses olämplig att utöva sjömansyrket kan varning tilldelas honom. Frågan om påmönstringsförbud och varning skall prövas och avgöras av en särskild nämnd, sjömansnämnd, i det sjömanshusdistrikt, där sjömannen är inskriven. Förordningen innefattar därjämte en väsentlig utvidgning av hälsokontrollen av sjömän samt en viss utökning av inskrivningsskyldigheten. Beträffande sjömansregistreringen innebära de nya bestämmelserna, att den nuvarande lokala inskrivningen av sjömän vid sjömanshusen kompletteras med viss begränsad central registrering vid sjöfartsstyrelsen.
    T r a f i k l a g s t i f t n i n g.  Riksdagen har avgivit yttrande över en proposition med förslag till förordning om mopeder. Förslaget innehåller nya bestämmelser om mopeders konstruktion och utrustning. Moped skall liksom hittills vara konstruerad för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen, men den nuvarande absoluta begränsningen av motoreffekten till 0,8 hästkrafter bortfaller och ersättes av en bedömning från fall till fall av motorns s. k. effektkurva. Kravet på pedaler slopas. Däremot blir ljuddämpare obligatorisk. Reglerna om bromsutrustning skärpas i viss utsträckning.
    Föreskrifterna om besiktning av moped skärpas väsentligt. Besiktning skall avse hela mopeden och icke, som nu, endast motorn. De nya reglerna innefatta vidare detaljbestämmelser om bl. a. typbesiktning, typintyg och särskild besiktning samt vissa bestämmelser med ändamål att möjliggöra kontroll av att fordonen icke ändras efter besiktning eller utfärdande av typintyg. De nya reglerna om besiktning av moped överensstämma i huvudsak med gällande besiktningsbestämmelser för motorfordon, traktorer och släpfordon.
    I straffrättsligt avseende innebär den nya förordningen vissa förtydliganden av och tillägg till gällande bestämmelser. Föres moped av barn, som ej fyllt 15 år, skall ansvaret drabba den person, som givit upphov till förseelsen eller som kan sägas ha stått närmast till att söka förebygga densamma. Ansvaret skall sålunda i första hand drabba den som har vårdnaden om barnet, eller, om förseelsen begåtts av barnet i anställning hos arbetsgivare, denne. Ansvar skall emellertid endast drabba den som underlåtit att göra vad på honom ankommit för att förekomma förseelsen. Efter mönster av 3 § lagen om straff för vissa trafikbrott har därjämte införts en bestämmelse av innebörd, att den som lånar ut moped till barn under 15 år eller eljest ställer moped till hans förfogande skall straffas med dagsböter. Beträffande ansvar för brukande av bristfälligt utrustad moped hänvisar den gällande mopedförordningen allenast till 65 § 1 mom. vägtrafikförordningen. Enär viss tveksamhet rått huruvida bestämmelserna i 3 mom. av samma paragraf om befrielse i vissa fall från ansvar för fordonets ägare samt om ansvar för annan än denne ägt tillämpning beträffande mopeder, har i den nya förordningen gjorts en hänvisning jämväl till detta moment ävensom till 70 § vägtrafikförordningen.

 

454 LAGSTIFTNINGSFRÅGOR VID 1960 ÅRS RIKSDAGS VÅRSESSION    Riksdagen har jämväl antagit förslag till lag om ändring i lagen om trafikförsäkring å motorfordon. Ändringen innebär att mopeder icke längre undantagas från trafikförsäkringsplikt. Enär registreringsskyldighet icke föreligger för mopeder, kan kontrollen över försäkringsskyldighetens fullgörande icke åvägabringas på samma sätt som för andra försäkringspliktiga fordon. Efter utländsk förebild åstadkommes kontrollen i stället genom en föreskrift om skyldighet för mopedförare att medföra bevis om gällande trafikförsäkring för fordonet. Beviset kan utfärdas antingen i form av en handling, som föraren bär på sig, eller som ett märke, vilket fästes på mopeden. Underlåtenhet att medföra trafikförsäkringsbevis straffas med böter, högst 300 kronor, såvida föraren icke senast å tredje söckendagen efter förseelsen hos vederbörande polismyndighet eller åklagare styrker, att han innehade sådant bevis vid tiden för förseelsen och omständigheterna ge vid handen att förseelsen haft sin grund i tillfälligt förbiseende.
    De nya bestämmelserna träda i kraft d. 1 juli 1961.
    Lagstiftning rörande försvaret. Riksdagen har under vårsessionen antagit vissa ändringar i värnpliktslagen, varigenom värnpliktig officer eller underofficer ålagts att utöver honom nu åliggande tjänstgöring fullgöra två särskilda befälsövningar, envar om femton dagar, samt den som antagits för utbildning till reservofficer ålagts ytterligare utbildning under 200 dagar. Föreskrift om möjlighet till avkortning av annan värnpliktstjänstgöring än repetitions- och befälsövning har införts. Ändringarna ha trätt i kraft d. 1 juli 1960.

 

    Vissa lagar med tidsbegränsad giltighet ha förlängts. Lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål har sålunda förlängts till och med d. 30 juni 1962 och 1954 års lag om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa till och med d. 30 juni 1965.

Torsten Löwbeer1