FRÄMMANDE RÄTT
Reformer inom fransk straffrätt och straffverkställighet
Såsom omtalats av prof. HASSLER i SvJT 1959 s. 629 ff, utfärdades i Frankrike i december 1958 ett antal författningar som i väsentliga hänseenden ändrade det franska rättegångsväsendet. Den 23 dec. 1958 promulgerades Code de procédure pénale av d. 31 dec. 1957. Denna nya straffprocesslag innehåller också en reglering av straffverkställigheten, något som förefaller såsom ett uttryck för tanken att processen och de därefter följande verkställighetsåtgärderna böra betraktas såsom ett fortlöpande förfarande (jfr socialskyddsrörelsens minimiprogram IV: 3, SvJT 1955 s. 35). Den nya processlagen, och i samband med denna utfärdade författningar innehållande bl. a. ändringar i Code pénal, betecknar en viktig etapp i den franska straffrättens utveckling.
Personundersökning, kallad observation (eller examen) médico-psychologique et sociale, har väl tidigare förekommit i praxis men har nu legaliserats. Den har gjorts obligatorisk där åtalet avser brott av den svåraste typen, les crimes, och fakultativ där det gäller medelsvåra brott, les délits, men tycks icke vara avsedd att förekomma vid lagöverträdelser som hänföras till den tredje typen, les contraventions. Till personundersökare skall förordnas polisman i viss tjänsteställning eller någon som justitieministern förklarat behörig. Personundersökningen kan förbindas med läkarundersökning.
Den villkorliga domen infördes i Frankrike 1891 i form av villkorligt anstånd med straffs verkställande utan övervakning och föreskrifter, sursis. I någon utsträckning har också förekommit benådning från ådömt straff under villkor att den dömde ställer sig vissa förhållningsregler till efterrättelse. Den nya processlagen har vid sidan av sursis simple infört sursis avec mise à l'épreuve: även vid sådan sursis utsättes ett straff, men domen innebär dessutom, att den dömde skall stå under övervakning, och domstolen kan meddela honom föreskrifter. Sådan dom kan icke upprepas.
Processlagen legaliserar den tendens till för enhetligande av frihetsstraffen, som framträtt i verkställighetspraxis, men också fångvårdsadministrationens strävan efter individualisering av verkställigheten efter den dömdes personliga egenskaper. I lagen har upprättandet av särskilda anstalter för unga, kallade prisons-écoles, konfirmerats och likaså möjligheten att låta intagna gruppvis under övervakning arbeta utanför anstalten, placement en chantier extérieur, att låta dem individuellt utan övervakning arbeta hos privata arbetsgivare, placement ensemi-liberté, och att ge dem permission.
Vid ett antal domstolar skall en domare utses till verkställighetsdomare, juge de l'application des peines. Denne skall följa verkställigheten i fångvårdsanstalterna inom sitt distrikt och för varje intagen besluta i viktigare frågor rörande hans behandling, t. ex. om placement en chantier extérieur eller i semi-liberté och om permission. Han skall