ALLAN RISE og JENS DEGERBØL. Grundregler i dansk Arbejdsret. Kbhvn 1959. Nyt Nordisk Forlag, Arnold Busck. 182 s. Dkr 12,50.

    Danmark har inom Norden varit ett föregångsland på arbetsrättens område. Fastän de vägar man i Sverige senare valt för att lösa arbetsmarknadens rättsliga problem principiellt skilt sig från de danska, har likväl slutresultatet i väsentliga delar blivit detsamma i de båda länderna. För den som sysslar med svensk arbetsrätt eller eljest är intresserad av detta rättsområde kan ett studium av dansk arbetsrätt därför vara av intresse från skilda synpunkter. Sålunda kan man därigenom få den ständigt aktuella frågan om valet mellan lagstiftning och avtalsmässig reglering belyst, men även för bedömandet av innehållet i gällande rätt kan ett sådant jämförande studium vara av värde.
    KNUD ILLUM har i sitt verk »Den kollektive Arbejdsret» givit en grundläggande vetenskaplig framställning av den danska arbetsrättens kollektiva avsnitt. Det här anmälda arbetet är avsett för den som vill ha en mera kortfattad och praktiskt betonad men likväl juridiskt inriktad framställning av samma materia. Detta dubbla syfte har väl till-

 

godosetts av författarna. De måste även anses ha haft goda förutsättningar för sitt arbete. RISE är nämligen direktör i Dansk Arbejdsgiverforening och har under många år varit medlem av Den faste Voldgiftsret, medan DEGERBØL verkat där som rättegångsombud för samma organisation.
    »Grundregler i dansk Arbejdsret» behandlar trots bokens mera omfattande titel i huvudsak endast den kollektiva arbetsrätten. Inom detta område ges en synbarligen väl balanserad skildring av bakgrunden till den avtalsmässigt skapade rättsordningen på den danska arbetsmarknaden. Boken innehåller även en översiktlig orientering om de organisationer som är verksamma där.
    Huvuddelen av boken ägnas den rättsliga reglering, vilken bygger på »Septemberforliget» av år 1899 — varigenom bland annat föreningsrätten garanterades — och resultatet av 1908 års »Augustudvalg», som drog den i dansk liksom i svensk arbetsrätt betydelsefulla gränslinjen mellan intressetvister och rättstvister samt föreslog inrättandet av Den faste Voldgiftsret vilken tillkom år 1910. Man får vid genomläsningen av boken ett starkt intryck av författarnas tillfredsställelse över att dessa frågor — i motsats till vad som skedde i Sverige — kunde lösas i samförstånd mellan arbetsmarknadens organisationer.
    Olikheterna i de båda ländernas nu gällande arbetsrätt är emellertid, materiellt sett, icke av mera djupgående natur. Intresse tvister skall på den danska liksom på den svenska arbetsmarknaden i princip lösas genom förhandling och medling, och i sista hand får stridsåtgärder tillgripas. En annan sak är att de danska lagstiftarna visat större benägenhet än de svenska att lösa avtalskonflikter på arbetsmarknaden genom lagstiftning in casu. Rättstvisterna skall även i Danmark i sista hand lösas på rättslig väg. En svensk fäster sig emellertid i detta sammanhang vid att de arbetsuppgifter, som tillagts Den faste Voldgiftsret, är så starkt begränsade vid en jämförelse med den svenska arbetsdomstolen. Denna har ju som en av sina viktigaste uppgifter att avgöra frågor om tolkningen av kollektivavtal och synes ha löst denna sin uppgift så tillfredsställande, att skiljedomsförfarande på den svenska arbetsmarknaden — bortsett från de specialistbetonade ackordstvisterna — är av mycket underordnad betydelse. I Danmark skall däremot tvister om tolkningen av kollektivavtal avgöras av facklig skiljenämnd, och Den faste Voldgiftsret har endast att bedöma frågor om brott mot Septemberforliget och andra kollektivavtal. I praktiken lär dock samma tvistefråga ofta kunna behandlas antingen som en tolkningstvist eller som ett brott mot kollektivavtal. Den faste Voldgiftsret har även i sin sammansättning och i sina verksamhetsformer vissa drag av skiljedomstol, som den svenska arbetsdomstolen saknar.
    Septemberforliget har nu sagts upp från arbetarsidan. Man torde dock kunna utgå från att de förhandlingar, som med anledning därav sedan någon tid förts mellan arbetsmarknadsparterna, icke kommer att rubba grundprinciperna för den danska arbetsrätten, och uppsägningen av Septemberforliget minskar således ej bokens värde i nämnvärd mån. Boken är visserligen i första hand avsedd för sådana som i sin praktiska verksamhet kommer i kontakt med arbetsrättsliga problem, och detta medför, att boken i stort sett saknar teoretiskt-veten-

 

skapliga utredningar. Den är emellertid skriven med klar blick för de rättsliga sammanhangen mot bakgrund av de faktiska problem, som rättsreglerna avser att lösa, och för den arbetsrättsjurist utanför Danmark, som önskar en översiktlig framställning av positiv dansk rätt inom hans fack, är boken därför värdefull. Den är väl disponerad och skriven med elegans. En utförlig innehållsförteckning och ett fylligt sakregister gör boken än mera lättillgänglig. Talrika litteraturhänvisningar ger ledning för den som vill ytterligare fördjupa sig i dansk arbetsrätt.

Sven-Eric Nilsson