Replik. 1. Det är givetvis riktigt, att man i regel icke kan ur (icke kodifierande) regler i en ny författning omedelbart hämta kunskap om tidigare förhållanden. Äldre lagar och förordningar uttala sig emellertid icke sällan direkt eller antydningsvis om läget vid deras tillkomst, och det är i dylika fall de kritiserade källorna begagnats. Av 1691 års lantmäteriinstruktion framgår sålunda förekomsten av »lägen» (1697 års instruktion synes ha nära anslutit sig till 1691 års), och i 1752 års förklaring antydes ett intill denna tid tillämpat förfarande (läggande i »smärre Tegskiften»). Dylika upplysningar, lämnade under det ansvar, som åvilar en lagstiftare, kan det icke vara befogat att förbigå.¹ — AGNER var själv lantmätare och bör såsom sådan ha ägt god insikt i sin tids sedvänjor och bruk vid jordens delning.² Då han nu som alternativ till gradering nämner just »små Tegebrotz utmätning», så antyder detta — vad källstället är avsett att ge belägg för —att sådant utmätande »åtminstone i ett senare skede»³ var ett sätt att undgå gradering.⁴
    2. Här har mitt uttalande ej korrekt återgivits. Om så skett, torde ha stått helt klart, att jag icke förutsätter naturlig förekomst av ägofigurer i schackbrädemönstring.
    3.—5. Dessa punkter innehålla icke något i sak kontroversiellt och tarva därför icke någon kommentar.³

F. J. B. Andrén

 

    ¹ I något fall har J. förbisett i vilket syfte källställe åberopats. 1762 års storskiftesförordning (not 31) har sålunda av mig anförts för att i visst hänseende ge upplysning just om storskiftet och icke något annat (i not 34 har detta — med kursivering — ytterligare poängterats). — Not 26 är icke en »diskussion om hur storskiftesförordningen av år 1757 skulle tolkas» utan innefattar förrättningsmannens förklaring till varför »flera skiften» utlades.
    ² Om AGNER och hans verksamhet som lantmätare se V. EKSTRAND Svenska landtmätare 1628—1900, Umeå o. Uppsala 1896—1903, s. 82.
    ³ Anmälan s. 51 (överst).
    ⁴ En helt annan sak är i vilken utsträckning fakta från relativt sen tid kunna utgöra stöd för påståenden om tidigare förhållanden. Om rätten att här i någon utsträckning använda regressiv metod synes emellertid meningsskiljaktighet ej föreligga.
    ⁵ Måhända hade i anmälan bort anges, att den tillkommit på ett rätt tidigt stadium och att jag (på grund av tidskrävande domstolsarbete) därefter ej undersökt, om den möjligen i något hänseende borde kompletteras ur á-joursynpunkt. J:s farhåga, att HANNERBERG:S forskning ej vederbörligen beaktats, är emellertid ogrundad; jag begagnar tillfället att till H. framföra ett tack för den beredvillighet, varmed han — huvudsakligen i annat sammanhang— ställt material till mitt förfogande och bisprungit mig med upplysningar.