Om plädering i vadeinlagor

    Av processekonomiska skäl är det av vikt att i huvudförhandlingsmål, där ju processen skall vara muntlig, det icke samtidigt uppstår onödiga kostnader för skriftlig process. Detta blir förhållandet om skriftväxling i hovrätt i sådana mål upptager omfattande skriftlig plädering, vilken icke blir processmaterial där med mindre den muntligen framföres vid huvudförhandlingen (hf) och därigenom vederbörligen bringas till hela hovrättsavdelningens kännedom. Här bortses från de större patentmålen, som ligga på särskilt plan och i regel förberedas med föredragning.
    Redan något år efter processreformens ikraftträdande — vid ett informationsmöte mellan domare och advokater om den gångna tidens erfarenheter — fästes uppmärksamheten på att skriftlig plädering i hf-mål förekom och debiterades i avsevärd utsträckning, och jag påminner mig särskilt, att framlidne advokaten HEMMING- SJÖBERG uttryckte sitt ogillande med orden, att advokater som så gjorde icke skulle »ha betalt». Det möter emellertid vissa svårigheter att komma till rätta med saken på detta sätt, och då skriftlig plädering i hithörande fall alltjämt förekommer och synbarligen debiteras i icke obetydlig omfattning, kan det vara skäl att åter beröra frågan.
    Kommentaren till RB 50: 4 och 51: 4 om vadeinlagas innehåll synes giva vid handen att det främsta syftet med angivande av grunderna för vadetalan och i vilket avseende underrättens skäl enligt vadekärandens mening äro oriktiga är i hf-mål att bestämma ramen för pro-

 

OM PLÄDERING I VADEINLAGOR 549cessen i hovrätten. I mål att avgöra på handlingarna skola ju parterna ha tillfälle att skriftligen plädera i hovrätten, och vadekäranden bör därför från början taga ståndpunkt till arten av det fullföljda målet. Även den i kommentaren omtalade kritiken mot underrättens domskäl torde ha sin egentliga betydelse för klargörande av om det är underrättens bevisvärdering eller rättstillämpning, som i hovrätten bör omprövas.
    I hf-mål kan det naturligtvis vara vanskligt att draga gränsen mellan tillåten utveckling av grunderna för vadetalan samt plädering, och en ej alltför snäv marginal bör tillåtas härvidlag, men tydligt är att utförlig skriftlig plädering icke bör förekomma. När t. ex. i brottmålet yrkas nedsättning av straffet, är grunden att straffet är för högt, men plädering för nedsättningen torde tillhöra hf.
    Från advokathåll har framhållits, att en viss överarbetning av vadeinlaga kommer till nytta vid inläsning av målet till hf, men för detta ändamål synes det räcka med enskilda anteckningar av advokaten utan bl. a. den möda, som den språkliga utformningen av vadeinlaga fordrar.
    För hf onyttig plädering i vadeinlaga kan domstolen visserligen underlåta att honorera när det gäller arvode av allmänna medel, men nedprutning på sådan grund av gottgörelse till vinnande part i tvistemål för arvode till advokat innebär ingen säkerhet för att icke advokaten uttager mellanskillnaden av sin huvudman. En ofrånkomlig merkostnad kan vadeinlaga med skriftlig plädering vålla av den anledningen att vadeinlagor i regel rent rutinmässigt översändas till vadesvaranden med föreläggande enligt tryckt formulär att inkomma med skriftligt genmäle å vadeinlagan. Erfarenheten bekräftar att vadesvarande härav måste få uppfattningen att han, då vadeinlaga med utförlig plädering delges honom, förelägges att göra lika utförlig motplädering, och under sådana förhållanden lär hovrätten icke kunnaundgå att, då kostnadsersättning utdömes, helt gottgöra advokat förarbete som han sålunda föranletts att prestera. På den avdelning inom Svea hovrätt jag förestår har vederbörande expeditionshavande därför anmodats att i dylika fall till föreläggandet foga anmärkningen att motplädering icke avses utan bör anstå till hf. Bäst vore måhända med ett tryckt tillägg i föreläggandet, såvitt angår hf-mål, av innehållatt i den mån vadeinlagan upptager plädering skriftlig motplädering icke avses.
    Det är en sak för sig att skriftlig plädering i hf-mål i hovrätt kan komma till nytta i de fall, då prövningstillstånd begäres i HD. I detta ansökningsförfarande, där parten har att skriftligen utveckla sina skäl för prövningstillstånd, kan han nämligen hänvisa till vad han anfört i skrifter till hovrätten, i den mån ej hovrättens domskäl till annat föranleda, men den inbesparing av arbete och kostnad, som i sådana fall kan uppstå i HD, kan uppenbarligen icke motivera ökning av kostnaderna i hovrätten. Det är riktigast att göra den skriftliga pläderingen i HD.

T. Boye