ELSA ESCHELSSON
VÅR FÖRSTA KVINNLIGA RÄTTS- VETENSKAPARE1
AV MAUD EKEBERG
Hösten 1958 disputerade vid juridiska fakulteten i Lund en ung kvinna, Gunvor Wallin, som då blev Sveriges andra kvinnliga jurisdoktor. 61 år tidigare, 1897, försvarade vår första kvinnliga juris doktor sin avhandling i Uppsala. Hon hette Elsa Eschelsson. Det faller sig naturligt att man spekulerar något över det faktum, att medan det i de andra fakulteterna promoverats ett ganska stort antal kvinnliga doktorer, så finns det ännu i dag inom juridiken bara två. Anledningen är väl helt enkelt den, att för de flesta ämbeten och tjänster på det juridiska området krävs det bara en juris kandidatexamen. Man kan bli både domare i Högsta Domstolen, justitieminister, regeringsråd och professor vid universitet utan att ha disputerat. Under samma tid, alltså mellan åren 1897 och 1958, har 107 manliga juris doktorer kreerats.
När Elsa Eschelsson disputerade, hade kvinna inte laglig rätt att avlägga juris licentiatexamen. 1870 fick hon rätt att undergå mogenhetsexamen, och 1873 rätt att avlägga alla akademiska examina utom de teologiska och juris licentiatexamen. Professor Sigurd Ribbing hade några år tidigare opponerat sig mot doktorsgrad för kvinnor, och hävdade då, att kvinnans hjärna bevisligen icke hade tillräcklig vikt eller tillräckligt många vindlingar för att sätta henne i stånd att ta en doktorsgrad.
Men Elsa, som var på det klara med att hon ville rättsvetenskapa, begärde dispens, vilken beviljades henne. Hon insåg att hon skulle blien kvinnlig pionjär inom juridiken, men hon anade inte vilket motstånd hon skulle möta.
Elsa Eschelsson, som föddes den 11 november 1861, var dotter till grosshandlaren och konsuln Anders Olof Eschelsson och hans hustru. Föräldrarna var kusiner. Elsa hade tre äldre systrar, Ida, Anna och Ellen, som hon under nästan hela livet stod i nära kontakt med. Under flera år bodde familjen i Norrköping, men när modern dog —Elsa var då bara fem år — ville fadern flytta till Stockholm med sina barn. Om somrarna bodde familjen på sitt lantställe Skårby utanför Norrköping, och flickorna och deras vänner och släktingar hade där många glada sommardagar med utflykter, amatörteater och all skönsungdomliga nöjen. Elsa var särskilt road av att spela teater och lär i unga år ha funderat på att bli skådespelerska, kanske delvis influerad härtill av skådespelerskan Anna-Lisa Hwasser, som umgicks i familjen. Elsa var glad, livlig, »en typisk ledarenatur», men med en djup fond av allvar.