Klipp om politik och rättshistoria. En landsortskollega gjorde för några år sedan under rubriken »Landskapsvård» följande beaktansvärda uttalande, vilket SvJT:s red. inte velat undanhålla dem det vederbör:
    »För hundra år sedan hade värt land den oskattbara förmånen att äga en man, som i en blygsam ställning utformade den efter dåtida uppfattning liberala, klara, koncisa och bitvis rent av vackert klingande texten i vår alltjämt i huvudsak gällande lagbok. Men så fick också verkligen Karl Johan Schlyter Vetenskapsakademiens medalj 'för förtjänst om litteraturen och språket'. Sällan om ens någonsin torde den medaljen ha hamnat på ett värdigare bröst. En sådan man är sällsynt för varje land och varje tid. Men både K. M:ts och riksdagens kanslier tyckas numera lida av en juristtorka, som är fullständigt ödeläggande för hela vår lagstiftning. Att de stackars riksdagsmännen inte kunna sitta i kamrarna eller ens i utskotten och utforma lagparagraferna är självklart. Men vad man inte förstår är att varken K. M:t eller riksdagen sedan årtionden lyckats plocka fram en enda formuleringsskicklig jurist. Är det utbildningen, som fattas, eller är det löneförhållandena, som avhålla de kunniga juristerna från kanslitjänsten?— — —
    En lag till skydd för landsbygden behöva vi verkligen, men tag fram den jurist, som i klara, enkla och lättfattliga paragrafer kan formulera denna lag! Kanslijuristerna kunna det inte, men gör det djärva experimentet som en pristävlan med den billiga premien av ett par hundratusen kronor som första pris. Kanske denna ekonomiska chans skulle locka fram en ny Karl Johan Schlyter ur ledet av vårt lands kunniga men blygsamma jurister.»