ELISABETH ORMAN TUTTLE. The crusade against capital punishment in Great Britain. London & Chicago 1961. Stevens & Sons and Quadrangle books. XII+ 177 s. Inb. 30 sh. — The Library of criminology. No. 4.

    England har sedan länge varit ett föregångsland när det gällt humanitära reformer med praktisk inriktning beträffande sättet att behandla lagöverträdare, men reformsträvandena ha haft starkt motstånd att övervinna och trots alla ansträngningar har det icke lyckats reformvännerna att avskaffa dödsstraffet. I början av 1800-talet användes det i stor utsträckning. Fickstöld, inbrottsstöld och förfalskning hörde till de med dödsstraff belagda brotten. Ofta frikände juryn för att rädda den tilltalade undan dödsdom, men antalet hängningar var ändock mycket stort. Under förra hälften av 1800-talet upphävdes dödsstraffet successivt för den ena gruppen av brott efter den andra, och i mitten av århundradet kvarstodo såsom belagda med dödsstraff huvudsakligen endast brott mot liv. Numera ske blott några få avrättningar omåret. Ett uppehåll gjordes mellan d. 12 aug. 1955 och d. 23 juli 1957, men därefter ha hängningarna fortsatt.
    Dr TUTTLE har skildrat den energiska kampanj för avskaffande av dödsstraffet som förts i England under 150 år. Frågan har icke varit en partifråga utan ställts och hållits vid liv av enskilda inom och utom parlamentet och av privata organisationer, däribland sådana som bildats enkom för att bekämpa dödsstraffet. Till försvar för detta ha under tidens lopp uppträtt påfallande många av kyrkans män och av domarna. I. S.

 

FILIPPO GRAMATICA. Principi di difesa sociale. Padova 1961. Cedam, Casaeditrice dott. Antonio Milani. XII + 367 s. Lire 2000,00.

    Greve GRAMATICA, initiativtagare till den kriminalpolitiska rörelse som brukar kallas rörelsen för défense sociale och president för Société internationale de défense sociale, har i detta verk utvecklat sin syn på straffrätten.
    Han ivrar för att brottspåföljderna, när fråga ej är om överträdelse av ord-

ningsföreskrifter och dylikt, skola radikalt inriktas på resocialisering av den brottslige, så att påföljden i det särskilda fallet verkligen svarar mot behovet och möjligheten att resocialisera. Detta leder honom till stark opposition mot mycket i straffrätten, framför allt mot den roll som brottet spelar för bestämmandet av påföljden. En svensk läsare finner måhända, att förf. rör sig på ett alltför abstrakt plan. Intresset för abstrakta resonemang är emellertid utbrett på kontinenten och icke minst i Italien. Sätter man sig in i vad förf. vill i fråga om praktiska reformer, skall man finna, att det icke är så verklighetsfrämmande och, åtminstone för svenska förhållanden, icke fullt så radikalt som det i förstone kan tyckas. Förf. är advokat, och hans intresse för kriminalpolitik har väckts av erfarenheter från egen praktisk verksamhet. I. S.