Att lära juridik i Reykjavik. Sedan några år tillbaka har de juris studerande vid Universitetet i Reykjavik tagit livlig del i samarbetet mellan de nordiska ländernas juridiska studentföreningar. Som ett led i denna verksamhet hade juristföreningen Oratór vid Reykjaviks Universitet i våras inbjudit två representanter för Juridiska Föreningen vid Stockholms Universitet — artikelförfattarna — till ett halvmånads långt studiebesök i Island. Resan, som möjliggjordes genom bidrag från bl. a. Birger Ekebergs fond, blev tack vare våra värdars storartade tillmötesgående och gästfrihet en lärorik och minnesvärd upplevelse.
    Det ambitiösa program våra kolleger gjort upp omfattade, förutom besök i olika domstolar, fängelser och ministerier, bl. a. även studiebesök i Althinget

158 NORDISKT OCH INTERNATIONELLToch Bystyret, på ett storföretag och i en bank. Bland de intressanta förhållanden vi dessutom blev i tillfälle att studera kan de juridiska studiernas utformning förtjäna att med några ord här närmare beröras.
    Omkring 1 oktober börjar läsåret för den isländske studenten, för att avslutas ca 1 maj följande vår. 5 1/2 sådana studieår beräknas det enligt studieplanen åtgå för att avlägga cand. jur.-examen, men liksom i vårt land ligger genomsnittliga studietiden snarare över än under den fastställda normen.
    Studierna fördelar sig på tre efter varandra följande avsnitt. Det första motsvarar väl närmast vår propedeutiska kurs, men är mer omfattande både till tiden och innehållet. Den innefattar förutom en introduktion till juridiken, även allmän rättslära och juridisk idéhistoria samt företagsekonomi och bokföring. Examen i denna del avlägges efter 1 år dvs. i den årliga examensperioden i maj, och studenten måste vara godkänd för att få fortsätta på nästa del, ehuru betyget ej inräknas i den slutgiltiga poängsumman. Avsikten med detta första studieår är att ge den studerande en bredare bakgrund åt de mera specialiserade studierna i de följande delarna, varjämte givetvis den som är osäker på sin studieinriktning får tillfälle att under denna tid pröva sin fallenhet för juridiken.
    Nästa avsnitt, den s. k. första halvan, omfattar ämnena stats- och förvaltningsrätt, obligationsrätt, skadeståndsrätt, familjerätt och sakrätt. Undervisningen består av föreläsningar och seminarier. Vid föreläsningarna (som i regel äger rum mellan 9 — alternativt 10 — och 12 på förmiddagen) genomgås kurslitteraturen vartill föreläsaren fogar mer eller mindre omfattande kommentarer, särskilt betydelsefulla i de fall där danska läroböcker användes. Seminarier äger rum varje vecka och omfattar liksom hos oss behandlingen av ett givet rättsfall, vilket — efter vad som uppgavs — dock i Reykjavik mestadels fingerats av seminarieledaren. En »aktiv» seminarieövning erfordras för att gå upp i examen för första halvan. Denna äger rum efter 2 1/2 eller— vanligen — 3 år och omfattar såväl muntliga som skriftliga tentamina i vart och ett av ämnena offentlig rätt, obligationsrätt, skadeståndsrätt, sakrätt med panträtt samt familjerätt.
    När examen för del I avlagts återstår ytterligare 1 1/2 till 2 års studier. Skulle inlärandet av del II ta längre tid i anspråk än 4 år, förfaller examen i första delen och måste göras om. I andra delen ingår processrätt, straffrätt, folkrätt med internationell privaträtt, samt rättshistoria. Härtill kommer en kurs i speciell obligationsrätt, vilken ej tenteras, ehuru närvaro vid 4/5 av föreläsningarna erfordras för att studenten skall få gå upp i examen. Liksom beträffande första delen är tentamina både skriftliga och muntliga med undantag för rättshistorien, där tentamen är enbart muntlig. För att få ut sin cand. jur.-examen måste studenten dessutom gå en 2-månaders praktikantkurs i en underdomstol eller på advokatbyrå samt — ett synnerligen lovvärt initiativ — genomgå en kurs i maskinskrivning.
    Själva examinationen, vilken — som nämnts — för alla tre studieavsnitten äger rum efter undervisningsårets slut i maj, är offentlig och har förlänats en viss solennitet. Såväl tentatorer som tentander är iförda färgrika (ehuru, enligt vad man uppgav, ingalunda traditionsbetingade) fotsida mantlar, och antalet åhörare är ej obetydligt.
    Avslutningsvis förtjänar att nämnas, att juristföreningen Oratór vid sidan av möten, debatter och colloquier av samma slag som dem våra juridiska

NORDISKT OCH INTERNATIONELLT 159föreningar bjuder sina medlemmar, även bidrager till utbildningen genom periodiskt återkommande skenrättegångar i »Oratórs bydóm». Denna av lärare och studenter mycket uppskattade verksamhet tillgår så, att en professor skriver ihop ett rättsfall, vilket avdömes av »bydómen» med jur. stud. som domare och partsombud (ev. åklagare). Domen överklagas slutligen hos professorn som högsta instans, och hans dom blir på så sätt också ett mått på »underrättsdomarnas» prestationer.  

Bo Widegren, Andreas Ådahl