Ny konvention inom den privata lufträtten. D. 18 sept. 1961 undertecknades en ny luftprivaträttslig konvention i Guadalajara, Mexico, av 19 stater, varibland Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, FörbundsrepublikenTyskland, Sovjetunionen och Sverige. Därmed avslutades en kongress, som hållits under Internationella civila luftfartsorganisationens (ICAO) auspicier på inbjudan av den mexikanska regeringen och med deltagande av företrädare för 40 stater och ett antal internationella organisationer. Nordiska deltagare i konferensen voro för Finland luftfartsdirektören K. T. B. Koskenkylä, för Norge ekspedisjonssjefen C. Stabel och för Sverige hovrättsrådet K. Sidenbladh.
    Konventionens titel, »Convention, supplementary to the Warsaw Convention, for the unification of certain rules relating to international carriage by air performed by a person other than the contracting carrier», anger konventionens syfte. Detta är att besvara vissa frågor, som lämnades olösta såväl i Warszawa 1929, då konventionen om internationell luftbefordran avslutades, som vid revisionen i Haag 1955 av denna konvention (se SvJT 1955 s. 604 f). Det har i huvudsak gällt att med undanröjande av den rådande, på olika rättstillämpning i skilda stater grundade osäkerheten göra klart, att såväl den vilken såsom fraktförare sluter ett avtal om luftbefordran som den vilken i verkligheten utför befordringen omfattas av Warszawakonventionens regler. Den nya konventionen är så avfattad, att den kan tillämpas vid sidan av både den ursprungliga och den reviderade Warszawakonventionen.
    Guadalajarakonventionen kan knappast sägas vara revolutionerande. Såtillvida innehåller den dock ett klart avsteg från Warszawakonventionensregler, som båda fraktförarna, den avtalsslutande likaväl som den vilken utför befordringen, äro skyldiga att svara inför icke blott de domstolar som enligt art. 28 i Warszawakonventionen (jfr 28 § luftbefordringslagen) äro kompetenta i förhållande till den avtalsslutande fraktföraren utan även behörig domstol i den ort, där den andre fraktföraren har sitt hemvist eller där hans huvudkontor finnes.

    Till grund för konferensens arbete låg ett förslag, som hade utarbetats av ICAO:s juridiska kommitté (se Arkiv for Luftrett, band 1, häfte 3 s.129 ff). I förhållande därtill företer den nya konventionen allenast få ändringar, de flesta förbättringar. Här må nämnas, att förslaget innehöll en regel att, om blott den ene fraktföraren instämmes att svara enligt konventionen, han skall ha rätt att få den andre fraktföraren att inträda i rättegången. Denna regel har nu mildrats därhän, att formerna för och verkan av ett sådant inträde skola bestämmas enligt lex fori.
    Då blott fem ratifikationer fordras för att Guadalajarakonventionen skall träda i kraft, torde det ej dröja länge, innan så sker.

K. S.