FRÅN GÅNGEN TID
Justitiestaten på Gotland under senare hälften av 1600-talet
Från mitten av 1600-talet och ett stycke in på 1700-talet torde invånarantalet på Gotland ej ha överstigit 20 000 varav i Visby omkring 3 000. Pesten härjade på ön åren 1660—1662, missväxtåren voro talrika och befolkningen trycktes av hårda skatter. Särskilt blevo skatterna betungande åren närmast efter det danskarna år 1679 lämnat ön.
Gotland hörde 1654—1689 till drottning Christinas underhållsländer och drottningen hade full suveränitet i vad avsåg den civila administrationen. Vid åtskilliga tillfällen utnämnde dock Karl XI:s förmyndare ämbetsmän på ön. Vid olika tider fastställdes stater för den civila ämbetsmannakåren. Av dessa kan i stora drag utläsas ämbetsmännens antal och ekonomiska villkor.
I Visby fanns som regel två borgmästare, justitieborgmästaren, som fram till mitten av 1670-talet kallades president, samt stadsborgmästaren som svarade för stadens förvaltning med undantag av justitieadministrationen. Den sistnämnde hade dock säte och stämma i rådhusrätten. Rådmännens antal växlade från 6 till 9. Borgmästarlönen var till 1690 omkring 300 daler silvermynt och höjdes i nämnda års stat till 500 d. s. (Till jämförelse kan nämnas att vid skatteindrivning en tunna råg värderades till 3 d. s.) Först 1690 fingo rådmännen lön och då 60 d. s. om året. De, liksom borgmästarna, åtnjöto av nåd förmånen av att få tullfritt importera vin och andra utländska drycker för eget behov. För borgmästarna tillkom som ytterligare förmån beteshagar för 2 högst 3 kor.
Gotlands landsbygd utgjorde till 1681 en domsaga och därefter två, den norra och den södra. Häradshövdingarna avlönades med häradshövdingeräntan som 1688 för hela ön uppgick till något mera än 900 d. s. Dessutom åtnjöto häradshövdingarna resebidrag, tingsgästningspengar och andel i böter. I flertalet fall kunde böterna ej gäldas utan förvandlades. Ej sällan hände det dock att föräldrar eller husbönder åtogo sig ansvaret för böternas erläggande. Så antecknades i en saköreslängd att häradshövdingen i södra domsagan caverade för de böter som ådömts en hos honom anställd kvinna.
I december 1660 utfärdade drottningen fullmakter för Jacob Chronander att vara president i rådhusrätten och häradshövding på Gotland. Chronander föddes i Västergötland i början av 1620-talet. Han studerade juridik vid Åbo akademi med sådan framgång att han blev en av de sex som där under 1600-talet avlade jur. lic.-examen. Mest blev han dock uppmärksammad genom sitt författarskap och han betraktas som Finlands förste dramatiske författare. Han skrev två större skådespel som uppfördes av studenter vid akademin och trycktes. Det ena en moralitet »Surge», fritt översatt: statt upp och var flitig, det andra »Bele-Snack» till hovrättspresidenten Jöns Kurcks giftermål med änkan efter generalen av kavalleriet Torsten Stålhandske.
Chronander tillträdde sina båda ämbeten på Gotland i februari 1661 men måste på grund av för stor arbetsbörda avsäga sig presidentskapet
i juni 1667. Han inköpte ett hemman i Fröjel på södra Gotland och fick skattefrihet på detta under sin livstid. Han sökte förbättra sin ekonomi genom att driva gästgiveri både i Fröjel, där postbåten från Öland landade, och i Klintehamn. Han begärde att få sälja tobak på gästgiverierna »enär öl fordrar tobak» och fick även detta. Vidare köpte han ett hemman på norra Gotland och anlade där ett kalkbruk.
Då danskarna på våren 1676 satte sig i besittning av Gotland blev Chronander tagen till fånga och förd till Köpenhamn. Han lyckades rymma och begav sig till Stockholm där han blev ledamot i den Kungl.kommissorialrätt som den 3 juni 1676 tillsattes att döma i trolldomssaker. Efter fredsslutet sändes Chronander till Gotland såsom vice guvernör att å drottningens vägnar taga ön i besittning och ombesörja administrationen. Han åtföljdes av kaptenen vid fortifikationen Lars Malmén, adlad Söderhielm. Denne hade i uppdrag att undersöka beskaffenheten av befästningsanordningarna på ön.
Malmén återkom till Gotland i början av år 1681 försedd med en å drottningens vägnar utfärdad fullmakt att vara häradshövding i norra domsagan. I fullmakten anföres till en början att förr alltid varit två häradshövdingar på Gotland och att på sista riksdagen resolverats att en häradshövding icke skulle anförtros så många häraden »på det med justitieadministrationen så mycket viktigare tillgå måtte». Därefter framhålles att Malmén var lämpad till häradshövdingämbetet på grund av långa och berömliga studier och många års peregrinerande i de flesta av Europas länder. Malméns utnämning förklaras av att hans broder Johan, adlad Cedercrantz, under tjänstgöring i Rom som sekreterare åt drottningen vunnit hennes ynnest.
Genom utnämningen gick Chronander miste om hälften av sina löneförmåner men än värre olyckor skulle drabba honom. Han blev med åren alltmer självrådig och han brast till och med i vördnad för hovrätten. Så tillskrev han hovrätten endast med »Högl. Kungl. Svea Hovrätt» vilket kom drottningens generalguvernör i Stockholm att allvarligen förmana honom att giva hovrätten dess tillbörliga titel såframt han ej ville stå faran att bliva av fiskalen anklagad. Men värre var att han eftersatte hållande av syner för ödehemmans upptagande till skatte. Detta föranledde den efter drottningens död tillsatte landshövdingen att hos konungen hemställa om Chronanders avskedande. I hans ställe föreslog landshövdingen en »mycket skicklig, lärd och nykterman» medicine doktorn Daniel Lindelius. Landshövdingen framhöll att Lindelius, som ett år tidigare kommit till Gotland, hotade att lämna ön då medel till hans avlönande ej stod till buds på annat sätt än genom att göra honom till häradshövding, vilken befattning han kunde förestå då han jämväl hade studerat juridik. Ytterligare framhölls att det för alla vore att beklaga om Lindelius lämnade ön om någon sjukdom påkomme, helst landet låg mycket långt avsides från andra orter.
Konungen biföll landshövdingens framställning, gav Chronander avsked utan att han givits tillfälle yttra sig, samt utnämnde Lindelius, därom hovrätten underrättades i november 1689. Lindelius tjänstgjorde som häradshövding något mer än två år och begav sig därefter från Gotland. På ansökan av landshövdingen blev då Chronander återinsatti häradshövdingämbetet. Han avled i mars 1694.
K.-F. Pfeiffer