Konvention om skydd för »les droits voisins». Vid en diplomatisk konferens i Rom d. 10—26 okt. 1961, anordnad av Internationella arbetsorganisationen, Unesco och Bernunionen, utarbetades och antogs en internationell konvention om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag. I konferensen deltogo ett 40-tal stater samt ett stort antal mellanstatliga organisationer och internationella intressesammanslutningar. Den svenska delegationen utgjordes av ambassadören Sture Petrén, lagbyråchefen Torwald Hesser och prof. Svante Bergström.
President för konferensen var ambassadören G. Talamo Atenolfi (Italien). Det huvudsakliga konventionsarbetet utfördes i två arbetskommissioner under ordförandeskap av prof. G. H. C. Bodenhausen (Nederländerna) och prof. E. Ulmer (Västtyskland). Konventionstekniska frågor och slutbestämmelser behandlades i en tredje arbetskommission med ambassadören Petrén såsom ordförande. Generalrapportör var chefen för amerikanska Copyright Office, Mr. A. Kaminstein. Såsom generalsekreterare fungerade chefen för Unescos Copyright Division, Mr. J. O. Diaz Lewis.
Konventionen betecknar slutpunkten för ett ovanligt långvarigt internationellt lagstiftningsarbete; frågan om ett internationellt skydd för »les droits voisins» — de upphovsrätten närstående rättigheterna — har dryftats under mer än 30 år (jfr prop. 1960:17 s. 227). Den nu genomförda regleringen av detta invecklade ämne följer i stort sett det konventionsutkast, som tidigare, under bl. a. svensk medverkan, utarbetats av en internationell expertkommitté vid ett möte i Haag 1960 (se SvJT 1960 s. 563) och harmonierar, liksom nämnda utkast, väl med de svenska bestämmelserna på området i 5 kap. upphovsrättslagen. Svenskt tillträde till konventionen kan därför äga rum utan lagändring.1
T. H-r