International Association of Youth Magistrates anordnar under tiden d.26—29 sept. 1962 i Neapel den sjätte ungdomsdomarkongressen. Som ämne för kongressen har uppställts »Ungdomsdomaren, hans utbildning och medarbetare». På tre sektioner skall behandlas ungdomsdomarens samarbete med socialarbetaren, läraren och läkaren.
    Generalsekreterare är professor Aldo Dell'Oro, Centro Nazionale di Prevenzione e Difesa Sociale, Palazzo di Giustizia, Milano, till vilken anmälan skall göras före d. 31 maj 1962.

C. H.

    International Law Association har inbjudit sina medlemmar till organisationens femtionde konferens, som skall äga rum i Bryssel under tiden 19—25 aug. 1962. Det digra programmet upptar ämnen som luft- och rymdrätt, samexistensens juridiska aspekter, atomenergiens fredliga användning, internationell varumärkesrätt och valutalagstiftning. Vid sidan av det egentliga konferensprogrammet inbjudas deltagarna till en serie mottagningar, bl. a. av värdlandets utrikes- och justitieministrar. En av konferensdagarna tillbringas i Luxemburg, där deltagarna få stifta närmare bekantskap med den europeiska kol- och stålunionen.

H. D—s

    Sir Lionel Fox †. Förutvarande ordföranden i the Prison Commission for England and Wales, alltså engelsk fångvårdschef, Sir Lionel Fox avled d. 6 okt. 1961 vid 66 års ålder. Han hade då varit pensionerad sedan ett år. Sir Lionel gjorde sig känd som en man med progressiva idéer beträffande fångbehandlingen. Tyvärr mötte han stora svårigheter i tillämpningen av sitt program. Men sedan 1959 års vitbok om Penal Practice in a Changing Society¹ väl godkänts av engelska regeringen, kunde han få det stöd för fängelsereformer han så länge saknat. En omfattande nydaning, både beträffande byggnader och behandlingsmetoder, är nu på gång.
    Sir Lionel spelade en ledande roll i det internationella kriminalpolitiska samarbetet. Han var sålunda ordförande i FN:s europeiska konsultativa expertgrupp för frågor om förebyggande av brott och behandling av brottslingar, vidare ordförande i Europarådets expertkommitté för brottslighetsfrågor.
    Sir Lionel efterlämnar minnet av en gedigen och helgjuten personlighet.

T. E.

    Hans Fehr †. I den höga åldern av 87 år men outtröttligt verksam in i det sista och ungdomlig till sinnet gick Hans Fehr bort i den lilla schweiziska orten Muri invid Bern den 21 nov. 1961. Han var den schweiziska rättsvetenskapens grand old man och nestor inom den germanistiska rättsforskningen, en professor av den utdöende gamla typen, för vilken juridiken inte endast är en vetenskap utan en konst, ars boni et aequi.
    Fehr började sin akademiska karriär 1907 i Jena, blev senare prof. i Halle och Heidelberg; sedan 1924 var han i sitt hemland knuten till Bern-universitetet, tills han blev emeritus. Hans första kolleger och nära vänner var eminenta rättslärda som för oss redan hör till en förfluten klassisk kulturperiod

¹ Se SvJT 1960 s. 565 ff.

inom rättsvetenskapen: Otto von Gierke, Heinrich Brunner, Andreas Heusler och Rudolf Sohm. Kanske var han den siste överlevande av denna stora, humanistiskt präglade juristgeneration inom den tyska språkkretsen.
    Fehrs mest lästa verk är hans »Deutsche Rechtsgeschichte», som just utkommer i sin sjätte upplaga; nästan varje tyskspråkig student har begagnat sig av denna bok som ett slags kompendium. Man vet att intresset för rättshistorien är avtagande inom den unga generationen. Emellertid har denna fängslande, i alla kultursammanhang inträngande bok förvandlat många förut ointresserade läsare till vänner av historisk rättsforskning.
    Fehrs rättshistoriska produktion är så utomordentligt omfattande att man här inte ens kan uppräkna hans viktigaste publikationer. Endast några exempel skall visa hans mångsidiga intressesfär: »Fürst und Graf im Sachsenspiegel», »Ueber die Entstehung der schweizerischen Eidgenossenschaft», »Der Zweikampf», »Gottesurteil und Folter», »Das Waffenrecht der Bauern im Mittelalter».
    Andra arbeten har gällt rättsfilosofin, som »Recht und Wirklichkeit» (1928) och »Die Ausstrahlungen des Naturrechts in die neueste Zeit» (1938). Fehrssärområde var dock utforskningen av folklore och folktradition som källor för rätt och rättskipning. Här blev han en enastående, ouppnådd mästare. Följande publikationer skall nämnas: »Recht und Aberglauben in St. Gallen» (1919), »Das Recht im deutschen Volkslied» (1929), »Ueber Weistumsforschung» (1933), »Der Geist der alemannischen Volksrechte» (1943), »Die Tragik im Recht» (1945), »Der Humor im Recht» (1946), »Das Recht in den Sagen der Schweiz» (1955), »Altes Strafrecht im Glauben des Volkes» (1955).
    Många jurister, även sådana som i sig känner ett konstnärligt anlag, tror att rätt och konst skall vara skilda levnadsområden och aldrig får flyta i varandra. Hans Fehr, själv både jurist och konstnär (han var en passionerad målare), skrev och utgav underbara verk som sammanför juridik och konstnärligt skapande. Hans väl vackraste gåva till eftervärlden torde vara hans trilogi »Kunst und Recht»; volymernas titlar visar vad som menas därmed: »Das Recht im Bilde» (1923), »Das Recht in der Dichtung» (1931) och»Die Dichtung im Recht» (1936).
    Fehr har tyvärr i Sverige hittills inte funnit den resonans som han förtjänar. Dessa rader skall därför inte endast hylla hans minne utan vill även vinna vänner till hans verk. Den som vill veta mera om hans insats och prestationer skall här hänvisas till två skrifter som innehåller en bibliografi: hans lilla autobiografi »Mein wissenschaftliches Lebenswerk» (1945) och den honom tillägnade festskriften med titeln »Kunst und Recht» (1948).

Gerhard Simson