SEROLOGISKA UNDERSÖKNINGARI FADERSKAPSÄRENDEN
NORDISK VÄGLEDNING FÖR DETRÄTTSLIGA BEDÖMANDET
Vid Nordisk rättsmedicinsk förenings 1:sta möte i Helsingfors d. 4—6 juni 1961 uppnåddes enighet om nedanstående vägledning som ersättning för den tidigare nordiska vägledningen för det rättsliga bedömandet av serologiska undersökningar i faderskapsärenden av 1952 (publicerad i SvJT 1954 s. 511—523 under titeln »Bevisvärdet hos blodgruppsundersökningar i faderskapsärenden») med tillägg av 1958 (publicerad i SvJT 1959 s. 106), vilken delvis blivit föråldrad genom de senaste årens snabba vetenskapliga utveckling. I förhandlingarna deltog följande forskare:
Från Danmark: Professorn dr. med. Harald Gormsen, afdelingsleder dr. med. Klavs Henningsen och afdelingsleder cand. med. Hans Gürtler, Københavns universitets retsmedicinske institut.
Från Finland: Professorn med. dr Unto Uotila. Helsingfors universitetsrättsmedicinska institutet, med. dr Olavi Mäkelä, Helsingfors universitets serobakteriologiska inrättning och med. dr Tapani Vainio, Statens seruminstituts blodgruppsavdelning, Helsingfors.
Från Norge: Professorn dr. med. Georg Waaler och prosektorn dr. med. Jon Lundevall, Oslo universitets rettsmedisinske institutt.
Från Sverige: Professorn med. dr Birger Broman och laboratorn fil. dr Aage Heiken, Statens rättskemiska laboratoriums blodgruppsserologiska avdelning, Stockholm.
A. Blod- och serumgruppsbestämningar
Möjligheten att uppnå vägledning rörande omtvistat faderskap med hjälp av blod- och serumgruppsbestämning beror på att de undersökta egenskaperna ärvas strikt lagmässigt och att deras förekomst under fullgoda tekniska betingelser i allmänhet kan påvisas med stor säkerhet.
B. Faderskapsuteslutning
De lagar, som gäller för arvgången inom de olika blod- och serumgruppssystemen, innebära att inom varje system finnas blod- och serumgruppskonstellationer, som icke kan förekomma mellan moder—barn och biologisk fader. Om i ett faderskapsärende en sådan konstellation påvisas, kan faderskapet i allmänhet uteslutas.
Vissa sällsynta genetiska fenomen, t. ex. mutation, bristande utveckling av ett arvsanslag el. dyl., kan emellertid medföra att konstellationer, som till synes är oförenliga med faderskap, kan förekomma trots biologiskt faderskap. Den säkerhet med vilken faderskap kan uteslutas med hjälp av blod- eller serumgruppsbestämning är därför icke absolut men kan på grundval av föreliggande erfarenhetsmaterial siffermässigt uttryckas som förhållandet mellan den frekvens, varmed
den föreliggande konstellationen förekommer i faderskapsärenden, i vilka mannen icke är barnets biologiska fader och den frekvens, varmed den eventuellt kan förekomma i faderskapsärenden i vilka mannen är barnets biologiska fader.
Inom varje enskilt system är storleksordningen av den sålunda definierade säkerheten approximativt lika för de olika blod- och serumgruppskonstellationerna, som betingar faderskapsuteslutning. Däremot varierar säkerheten mellan systemen inbördes, bl. a. beroende på storleken av det för varje system föreliggande arvsbiologiska erfarenhetsmaterialet.
Under förutsättning av tillfredsställande tekniska betingelser och klara entydiga undersökningsresultat, kommer följande att gälla för de olika blod- och serumgruppssystemen.
1. ABO-systemet
Säkerheten av faderskapsuteslutning enligt ABO-systemet kan på grundval av det föreliggande nordiska erfarenhetsmaterialet beräknas vara av storleksordningen 99,99 %.
Säkerheten av faderskapsuteslutning enligt det på underindelning av A-egenskapen baserade A1A2-systemet kan på grundval av det föreliggande nordiska erfarenhetsmaterialet beräknas vara av storleksordningen 99,9 %.
I fall, där undergruppen inom A1A2-systemet icke kan bestämmas, tilllämpas beteckningen A. I så fall kan givetvis inga konklusioner dragas angående A1A2-systemet. I de fall, där faderskapsuteslutning enligtA1A2-systemet är baserad på en A2-egenskap hos barn under ett års ålder, bör förnyad undersökning av barnet äga rum efter ett års ålder.
2. MN-systemet
Säkerheten av faderskapsuteslutning enligt MN-systemets huvudfaktorer M och N kan på grundval av det föreliggande nordiska erfarenhetsmaterialet beräknas vara av storleksordningen 99,99 %.
Säkerheten av faderskapsuteslutning enligt MN-systemets S-faktor kan på grundval av det föreliggande nordiska erfarenhetsmaterialet uppskattas vara av storleksordningen 99—99,9 %.
3. Rh-systemet
Säkerheten av faderskapsuteslutning enligt Rh (CcDEe) systemet kan på grundval av det föreliggande nordiska erfarenhetsmaterialet beräknas vara av storleksordningen 99,9 %.
För vissa typer av faderskapsuteslutning enligt Rh-systemet får säkerheten dock antagas vara något mindre. I dylika fall kommer en speciell värdering att utföras.
4. Hp-systemet
Säkerheten av faderskapsuteslutning enligt Hp-systemet kan på grundval av det föreliggande nordiska erfarenhetsmaterialet beräknasvara av storleksordningen 99,9 %.
5. Kell-systemet
Säkerheten av faderskapsuteslutning enligt Kell-systemets faktor K kan på grundval av det föreliggande erfarenhetsmaterialet uppskattasvara av storleksordningen 99—99,9 %.
6. P-systemet
Säkerheten av faderskapsuteslutning enligt P-systemet kan på grundval av det föreliggande erfarenhetsmaterialet uppskattas vara av storleksordningen 99—99,9 %.
7. Duffy-systemet
Säkerheten av faderskapsuteslutning enligt Duffy-systemets faktor Fy (a) kan på grundval av det föreliggande erfarenhetsmaterialet uppskattas vara av storleksordningen 99—99,9 %.
8. Fall för vilka generell vägledning ej kan givas
I de fall inom ovannämnda system, där speciella tekniska svårigheter, atypiska undersökningsresultat el. dyl. gör sig gällande, kommer detta att anföras i utlåtandet. I sådana fall kan icke allmänna riktlinjer för säkerheten angivas, utan varje enskilt fall får bedömas för sig.
På samma sätt får undersökningsresultat, som erhållits efter användning av sällsynta testsera inom ovannämnda system såväl som resultat erhållet efter användning av secretor-non-secretor och Lewis-systemet, Lutheran-systemet och Kidd-systemet, värderas i varje enskilt fall, emedan de föreliggande erfarenhetsmaterialen ännu är rätt begränsade. Detta gäller även de nyligen upptäckta serumgruppssystemen: Gmsystemet, Gc-systemet m. fl.
C. Blodgruppsstatistisk värdering
Blodgruppsstatistisk värdering är företrädesvis av betydelse i faderskapsärenden, där flera undersökta faderskapsmöjligheter föreligger. Blodgruppsstatistisk värdering kan dock även vara av värde i faderskapsärenden, där endast en undersökt faderskapsmöjlighet föreligger, såvida det på grund av andra i ärendet föreliggande omständigheterhar uppstått välgrundat tvivel om mannens faderskap.
Möjligheten att uppnå vägledning i faderskapsärenden med hjälp av blodgruppsstatistisk värdering beror på att de gällande arvslagarna gör det möjligt att med kännedom om blodgruppsfördelningen inom den befolkning, som parterna tillhöra, beräkna med vilken frekvens en föreliggande blodgruppskonstellation mellan barnamoder, barn och man förekommer i faderskapsärenden, där mannen är barnets biologiska fader och i faderskapsärenden, där mannen icke är barnets biologiska fader. En del blodgruppskonstellationer visar en klart övervägande förekomst inom en av dessa båda grupper av faderskapsärenden. På grund av detta förhållande kan tvivel om en mans faderskap ökasrespektive minskas.
I överensstämmelse med de regler, som allmänt tillämpas vid be-
dömandet av biologisk-statistiska data, kan övervägande förekomst i detta sammanhang anses föreligga, när förhållandet mellan den frekvens med vilken en blodgruppskonstellation förekommer i faderskapsärenden, där mannen är barnets biologiska fader och i faderskapsärenden, därmannen icke är barnets biologiska fader, (d. v. s. det blodgruppsstatistiska faderskapsindexet) är större än 19 till 1 respektive mindre än 1 till 19.
Enligt detta betraktelsesätt talar sålunda ett blodgruppsstatistiskt faderskapsindex större än 19 för faderskap, medan ett blodgruppsstatistiskt faderskapindex mindre än 0,053 talar mot faderskap. Ett blodgruppsstatistiskt faderskapsindex mellan 19 och 0,053 kan däremot knappast i och för sig tillmätas betydelse.
I faderskapsärenden, i vilka två undersökta faderskapsmöjligheter föreligger, kan på samma sätt ett inbördes förhållande mellan de två männens blodgruppsstatistiska faderskapsindices, som överskrider storleken 19 till 1 (95 % till 5 %), anses tala för den ena mannens faderskap framför den andres. Ett inbördes förhållande mellan två mäns blodgruppsstatistiska faderskapsindices, som icke överskrider denna storlek, torde i och för sig icke kunna tillmätas betydelse.
I faderskapsärenden, i vilka det förekommer flera än två undersökta faderskapsmöjligheter, kan på motsvarande sätt det inbördes förhållandet mellan de ifrågakommande männens faderskapsindices beräknas.
Resultatet av en blodgruppsstatistisk värdering vilar enbart på den påvisade blodgruppskonstellationen mellan parterna och får därför vid det rättsliga bedömandet av ett faderskapsärende värderas tillsammans med de övriga i ärendet föreliggande omständigheterna. Pekar resultatet av en blodgruppsstatistisk värdering i samma riktning, som övriga omständigheter i ärendet, kan dessa faktorer tillsammans vara vägledande. Om de däremot är inbördes motstridiga, kan de helt eller delvis upphäva varandra. Det bör i detta sammanhang speciellt påpekas att ett lågt blodgruppsstatistiskt faderskapsindex knappast kan tillmätas betydelse, om ärendets övriga omständigheter talar emot antagandet av annan faderskapsmöjlighet. På samma sätt minskar ett högt blodgruppsstatistiskt faderskapsindex i betydelse med stigande antal faderskapsmöjligheter.
Grundvalen för den blodgruppsstatistiska värderingen kan förryckas om en eller flera av parterna i ett faderskapsärende tillhör en befolkningsgrupp, där blodgruppsfördelningen avviker från den, som ligger till grund för värderingen, eller om det — bortsett från förhållandet till barnet — föreligger släktskap mellan parterna i ärendet.