JAN KOBBERNAGEL. Konkurrencens retlige regulering I 1957, II 1961. Foreningen til unge handelsmaends uddannelse, Handelshøjskolen i København. Skrifter fra instituttet for salgsorganisation og reklame 24. Kbhvn. Einar Harcks Forlag. 343 s. + 326 s. Dkr. I 40,00, II48,00.

 

    Av professor KOBBERNAGELS stort upplagda framställning om »konkurrensrätten» i Danmark i tre band föreligger nu band I och band II. Arbetet är det första i sitt slag i Norden. Professor Kobbernagel har som lärare vid Handelshøjskolen i København under många år arbetat med detta rättsområde och har också genom sina kontakter med danskt

näringsliv — icke minst reklamen — kunnat fortlöpande följa reglernas tillämpning och verkningar i det praktiska livet. Han har dessutom befunnit sig i den ur svensk synpunkt avundsvärda situationen att kunna arbeta med ett förhållandevis mycket rikhaltigt rättsfallsmaterial.
    Enligt förf:s förord till band I skall arbetet dels tjäna som lärobok för studerande vid Handelshøjskolen dels kunna användas som handbok av »praktikere in den for salgs- og reklamearbejdet» och som »enalmen fremstilling af de konkurrenceretlige problemer» för jurister. Detta tredubbla syfte har naturligen medfört att framställningen av gällande rätt fått tämligen starkt deskriptiv karaktär. Men arbetet innehåller också — detta gäller främst band I — åtskilliga juridisktsystematiska resonemang och betraktelser, som är av stort intresse.
    Kobbernagels arbete är, som nämnts, avsett att utkomma i tre band. Band I innehåller två delar; i den första avhandlas vissa för hela »konkurrensrätten» gemensamma spörsmål (s. 19—233) och i den andra vad Kobbernagel kallar »reklameretten» (s. 237—321). Band II innehåller en framställning av »mærkeretten», varmed avses känneteckensrätten. Band III — vilket är under arbete — skall behandla »salgets retlige regulering» och lagstiftning mot konkurrensbegränsning(monopolloven).
    I band I ligger tyngdpunkten på den första delen, som bär rubriken Almindelige emner». Framställningen är uppdelad på åtta kapitel varav de fyra första (s. 19—79) utgör en inledning till de fyra huvudkapitel där vissa för »konkurrensrätten» gemensamma ämnen belyses. I kapitel 1 »Konkurrencens begreb og funktion» anges verkets avgränsning; författaren behandlar endast sådana konkurrensåtgärder som vidtagits »i erhvervsøjemed» och vilka avser att förbereda och främja försäljning av varor och tjänster. Detta benämnes »afsætningskonkurrence». Kapitlet innehåller vidare — förutom några antydningar om konkurrensens ekonomiska funktion som vidareföres i kapitel 2 »Erhvervsfrihed og konkurrenceregulering» — ett avsnitt om »Konkurrence som retligt begreb». Förf. berör där (s. 34 ff) att det i utländsk praxis och doktrin — främst kanske i USA — gjorts gällande att någon egentlig konkurrenssituation ej behöver föreligga vid s. k. illojal konkurrens. Förf. själv synes icke stå främmande för att en sådan uppfattning kan vara motiverad. Däremot tar han icke vare sig i detta sammanhang eller i kapitel 3 »Konkurrencerettens område» upp den näraliggande frågan om det överhuvud är ändamålsenligt att arbeta med ett konkurrensrekvisit inom det område han behandlar. Enligt anm:s mening synes detta spörsmål väl värt att dryftas, särskilt när man som författaren här gör och naturligen måste göra använder sig av ett högst uttunnat konkurrensbegrepp — snart sagt varje åtgärd som avser att främja avsättning av varor eller tjänster får utgöra en konkurrenshandling. I kapitel 3 ställer förf. även frågan om »konkurrensrätten» bör behandlas som ett självständigt ämne (s. 55 f). Han förklarar att det berättigade i att skilja ut »konkurrensrätten» som en särskild »retsvidenskabelig fagdisciplin» beror på om det är möjligt att påvisa allmänna principer som gäller inom hela området och endast inom detta. Vissa så-

dana »fællestræk» finnes enligt hans mening. I första hand pekar han på avsättningssyftet: »Kappestriden om kunderne, om den størst mulige afsætning af virksomhetens produkter, danner baggrunden for de interessemodsætninger, hvis regulering er konkurrencerettens opgave». För »konkurrensrätten» karakteristiskt är vidare att reglerna har det dubbla syftet att säkra den enskilde näringsidkaren frukterna av hans insatser samt att reglera krafternas fria spel för att hindra kaos och ett alltför hänsynslöst utnyttjande av ekonomisk makt. Dessa syften återspeglar sig i två för hela rättsområdet genomgående principer. Den ena kallas »eneretsprincippet» och har till syfte att skydda näringsidkarens goodwill. Den andra kallas »konkurrencefrihedens grænser».Viktigast bland de hänsyn som motiverar begränsningen av konkurrensfriheten är »sandhedsprincippet» och »kravet om redelig forretningsskik». Ett ställningstagande till förf:s förslag att vad han vill kalla konkurrensrätten skall utgöra en särskild disciplin synes böra anstå till dess även band III föreligger.
    I kapitel 5 behandlas sedan »sandhedsprincippet» så som den kommer till uttryck i loven om uretmæssig konkurrence og varebetegnelse,varemærkeloven, firmaloven etc. Kapitlet innehåller bland annat en fin och verklighetsnär analys av rättspraxis i ämnet samt givande utblickar mot angränsande ämnesområden inom den allmänna straffrätten och civilrätten. Anm. skulle dock vilja sätta ett frågetecken beträffande rubriken. Är det alldeles välbetänkt att här tala om en sanningsprincip när det — som författaren själv framhåller — ej finns någon allmän sanningsplikt i dansk rätt (lika litet som i svensk) och rättsreglerna snarare går ut på att hindra relevant osanning än att främja sanning? Kapitel 6, »eneretten som konkurrencemiddel», innehåller en översikt av de immateriella ensamrätterna patenträtt, upphovsrätt, känneteckensrätt etc. i vad dessa har intresse som konkurrensmedel. Därefter följer i kapitel 7 en framställning om goodwill, där förf. efter en inledande översikt av goodwill-regler i associationsrätt, skatterätt etc., redovisar reglerna om goodwill som föreliggande aktiva, med särskild vikt lagd på överlåtelse- och värderingsfrågor. Det sista kapitlet i den första delen bär rubriken »redelig forretningsskik».Kapitlet rymmer en ingående redovisning för den s. k. generalklausulen — § 15 i loven om uretmæssig konkurrence — med en elegant och nyanserad tolkning av dennas nyckelrekvisit »redelig forretningsskik»och en detaljerad genomgång av den ganska rikhaltiga danska rättspraxis kring klausulen. Vid läsningen av detta kapitel har anm. dock funnit sig föranlåten ställa några frågor. För det första, hur förhåller sig principen om »redelig forretningsskik» till det i kapitel 5 behandlade »sandhedsprincippet»? Är det ändamålsenligt att som förf. synes vilja göra behandla dem såsom sidoordnade begrepp? För det andra, har »redelig forretningsskik» en tillräckligt preciserad innebörd för att lämpligen böra brukas som ett enhetligt begrepp i en systematisk framställning? Eller annorlunda uttryckt, kan det påvisas några gemensamma bedömningskriterier för alla de vitt skilda konfliktsituationer som i praxis bedömts enligt generalklausulen? Författarensframställning har i vart fall ej övertygat anm. om att så är fallet. (En

helt annan sak är att god affärssed är en formel som bland annat till följd av sin suggestiva effekt kan vara lämplig att använda i en lagtext eller vid affärsetisk normbildning.) Och slutligen för det tredje, hur förhåller sig generalklausulen till monopolloven? Om denna åtminstone ur svensk synpunkt synnerligen aktuella frågeställning innehåller, såvitt anm. kunnat finna, det avsnitt som gäller generalklausulens förhållande till bestämmelser i annan lagstiftning (s. 197 ff) icke ens någon antydan.
    Andra delen av band I behandlar, som redan nämnts, »Reklameretten». Efter ett inledande kapitel om »Reklamens begreb og funktion», som är mycket välkomponerat och instruktivt, följer i kapitel 10 en redogörelse för de regler som gäller beträffande skydd för reklamalster (s. 250—276). Kapitel 11, betitlat »reklamefrihedens grænser» innehåller en detaljerad och för praktiker, både jurister och andra, helt säkert synnerligen värdefull översikt över de regler av närmast administrativ karaktär som i Danmark gäller för reklam. Beträffande huvudbestämmelsen om reklam — den som avser osann och vilseledande reklam — hänvisas däremot läsaren till den allmänna framställningen om »sandhedsprincippet» (kapitel 5), vilket kan te sig något förbryllande för läsaren. Likaså behandlas de regler vilka avser »salgets regulering» i annat sammanhang, nämligen i band III. I likhet med vad förf. själv synes göra (s. 278) finner anm. det tveksamt om det är helt ändamålsenligt att skilja ut de regler som gäller »reklamens regulering» från dem som avser »salgets regulering». Tendensen inom distributionen går, vill det synas, i raska steg mot en sammansmältning av reklam och försäljning till en enhet, marknadsföring. Åtskilligt talar för att tiden nu är mogen att i den juridiska systematiken draga konsekvenserna av denna utveckling.
    Kobbernagels Konkurrencens retlige regulering, Band I, har mycket att ge också svenska jurister. Det är en stimulerande bok, som vittnar om förf:s stora förtrogenhet med sitt ämne och det är en bok, som inbjuder till begrundan. Den är dessutom välskriven och lättläst.

 

Sten Tengelin