MARGIT WALLER. Axel Hägerström, Människan som få kände. Sthm 1961. Natur och Kultur. 217 s. Kr. 19,50, inb. 24,50.

    Den första biografien över Axel Hägerström har skrivits av hans äldsta dotter, maka till den alltför tidigt bortgångne kanslidirektören i överståthållarämbetet Sten Waller. Såsom titeln antyder är det människan bakom verket hon vill skildra. Boken är uppbyggd kring en samling brev, huvudsakligen från Hägerströms ungdomsår. Som skolpojke i Jönköping och som student i Uppsala skrev han långa brev hem till sina föräldrar och längre fram till sin blivande hustru. Författarinnan har närmast satt sig det målet före att ge en bakgrund till breven genom att skildra släkten och hemmet samt att knyta ihop breven genom att berätta om Hägerströms levnadsomständigheter under den tid de författades. Härtill har hon emellertid lagt ett kapitel innehållande personliga minnen av fadern.
    Ur breven talar en ung eldsjäl. Främst spegla de Hägerströms brottning med de religiösa problemen. Han växte upp i ett strängt religiöst prästhem, vars åskådning han insöp och gjorde till sin egen. Att han skulle ägna sig åt den prästerliga banan var självklart, och redan som gymnasist predikade han, säkert med väldig kraft, i Örberga kyrka nära Vätterns östra strand. Det var en svår besvikelse för föräldrarna när han, efter att ha tagit teologikofilen i Uppsala, meddelade sitt beslut att ändra levnadsriktning och ägna sig åt filosofien. Övertalningsförsök voro gagnlösa. Beslutet var oryggligt. Men hur skarpt »antiteologiskt» Hägerströms tänkesätt än blev, tog han alltid med stor varsamhet, för att inte säga ömhet, på sina närmastes, enkannerligen sin hustrus, religiösa övertygelse.
    Breven innehålla också mycket annat av stort intresse. Hägerström meddelar ofta utförligt sina reflexioner i politiska, litterära och allmänt kulturella frågor. Många glimtar ges av det akademiska livet i

656 ANM. AV M. WALLER: A. HÄGERSTRÖMdåtidens Uppsala. Hägerströms hårda kamp mot den kompakta oförståelse som mötte honom får sin belysning inifrån.
    Icke minst värdefull är den teckning författarinnan själv givit av sin far. Framställningen är buren av en dotters kärlek. Men den är också sitt föremål värdig, ty den bär sanningens prägel. För eftervärlden kommer den att bevara viktiga drag hos människan Axel Hägerström. Margit Waller är värd stor tacksamhet för vad hon utfört.

Karl Olivecrona