Ny utredning rörande rättshjälp i rättegång. Med stöd av K. M:ts bemyndigande har justitieministern tillkallat sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande revision av lagstiftningen om rättshjälp i rättegång och därmed sammanhängande frågor (SvJT 1962 s. 604). I direktiven erinras om det förslag till lag om rättegångshjälp m. m. som 1958 avgivits av rättegångskommittén (se SvJT 1959 s. 114) samt om den kritik som under remissbehandlingen i vissa hänseenden riktats mot förslaget. Även om de av rättegångskommittén antagna huvudprinciperna torde kunna tagas till utgångspunkt av den nya utredningen, böra enligt justitieministerns mening möjligheterna att söka lösa hithörande problem enligt nya linjer icke lämnas obeaktade. Sålunda torde utredningen böra undersöka

682 NOTISERmöjligheten till en lösning av rättshjälpsfrågorna åtminstone delvis på försäkringsbasis. Vidare bör utredningen söka lösa de problem som kunna uppkomma då i ett mål endast ena parten åtnjuter rättshjälp. Om dennes motpart måste räkna med att, även om han vinner målet, icke kunna utfå ersättning för sina rättegångskostnader, kommer han nämligen i ett omotiverat underläge i processen och vid förlikningsförhandlingar. Vidare finner justitieministern bl. a. frågan om rättshjälp åt dödsbo böra övervägas av utredningen.

H. D-s